Jöran Persson

svensk ämbetsman som tjänstgjorde som sekreterare och prokurator åt kung Erik XIV
För liknande namn, se Göran Persson (olika betydelser).

Jöran Persson Tegel (i senare texter ibland även omnämnd som Göran), född omkring 1530 i Sala, död 21 september 1568 i Stockholm, var en svensk ämbetsman som tjänstgjorde som sekreterare och prokurator åt kung Erik XIV. Han var far till Erik Jöransson Tegel. I samband med Erik XIV:s avsättning 1568 greps Jöran Persson av hertigarnas trupper och avrättades.

Jöran Persson
Jöran Persson som konstnären Georg von Rosen föreställde sig honom år 1871. Nationalmuseum.
Titlar
Adlad, herre till Julita
Tidsperiod 1564-1568
Utnämnd av Erik XIV
Tidsperiod -1568
Utnämnd av Erik XIV
Andra titlar Prokurator
Yrke Ämbetsman och sekreterare åt Erik XIV
Personfakta
Född omkring 1530
Sala, Västmanland
Nämnd Kansliskrivare 1556 och kallas kunglig majestäts sekreterare 1558
Åtalad 1567, 1568
Dom/straff dömdes 1567 till döden men benådades, 1568 dömd till döden, torterad och avrättad
Död 21 september 1568
Stockholm
Dödsorsak Torterad, avrättad genom halshuggning
Släkt
Frälse- eller adelsätt Tegel
Far prästen Petrus Salemontanus i Sala
Mor Anna Pehrsönernas moder
Familj
Gift 1561
Make/maka Anna Andersdotter
Barn Erik Jöransson Tegel

Jöran Perssons ofrälse och adliga sigill

Jöran Persson förde i vapnet tre tegelstenar

Asteroiden 9275 Persson är uppkallad efter honom.[1]

Uppväxt och inträdande i Eriks tjänst redigera

Jöran Persson var son till en präst i Sala och föddes omkring 1530. I början av 1550-talet studerade han vid Wittenbergs universitet, där han skaffade sig omfattande kunskaper bland annat i juridik. När han återvände till Sverige hade han rekommendationsbrev från Philipp Melanchthon till kung Gustav Vasa. Genast efter sin återkomst till Sverige erhöll han också årligt underhåll och anställdes i kungens tjänst. 1555 blev han sekreterare hos krigsbefälhavarna och slottsloven i Viborg. År 1558 nämnes han för första gången "K.M:ts sekreterare", men förnade kungen och övergick samma år istället på hertig Eriks hovstat. Detta skedde dock först mot slutet av året, för på våren utförde han ett viktigt uppdrag, som han erhållit av kungen, nämligen att leda kungsräfsten i Västergötland och därvid upprätta register på gårdar som, kronan till förfång, blivit kyrkor och kloster fråntagna. Att en så viktig angelägenhet anförtroddes honom visar att han redan tidigt gjort sig bemärkt genom framstående duglighet i statens värv. Man förstår ganska lätt hur hertig Erik fann sig dragen till den unge sekreteraren: Jöran Persson var utrustad med ett kvickt huvud och var väl bevandrad i astrologi.[2]

Erik kunde knappast önska sig en mera passande rådgivare, och förstod att genom frikostiga gåvor och löneförmåner visa honom sin odelade tillfredsställelse med allt vad han gjorde. Jöran Persson adlades (möjligen år 1563), förde i vapnet tre tegelstenar och skrev sig till Julita, sedan han 1564 erhållit detta gods i förläning. Han bar även titel av häradshövding i Trögds härad, men tjänsten sköttes av andra personer. År 1561 ingick han äktenskap med Anna Andersdotter. Av de barn han fick med henne vann endast ett, Erik Jöransson Tegel, någon ryktbarhet, detta som Karl IX:s sekreterare och historieskrivare.

Höga nämnden redigera

Sin betydelsefullaste roll spelade Jöran Persson inom Höga nämnden, där han uppträdde såsom kungens prokurator och åklagare. Möjligtvis var det han som uppgjorde planen till denna domstol. Visst är att han blev den förnämsta personen i denna och i många fall avgjorde vilken dom som skulle fällas av de övriga. Hur stor del Jöran Persson haft i de omkring 300 dödsdomar nämnden avkunnade kan inte avgöras, men hans samtid betraktade honom såsom den främste bödeln. Sedan hertig Johan på sommaren 1563 nödgats ge upp Åbo slott och fallit i kungens händer, förhörde Jöran hertigens anhängare, vilka därefter avrättades. Då hertigen själv anlände till Vaxholms fästning var Jöran Persson där för att möta honom som kungens företrädare och höll ett ljungande tal till den fångne fursten. Erik anförtrodde även vården om hertigen och hertiginnan till Jöran Persson, och genom ofta upprepade besök på Gripsholm, där fursteparet hölls fångna, övertygade sig denne om att alla försiktighetsmått iakttogs för att väl bevaka de fångna.

Under den långa tid kungen låg i fält erhöll prokuratorn ofta i uppdrag att anställa rannsakningar med personer, vilka i ett eller annat avseende haft ansvar för militära angelägenheter, som till exempel krigsbefälhavare eller förrådsförvaltare. Särskilt inom förvaltningen rådde inte bara slarv utan oredlighet och det blev tillfälle att anställa mången allvarlig räfst, och nämnden var i full verksamhet. Gällde det Jöran Perssons vänner, var nämnden förlåtande; gällde det hans fiender, måste nämnden, även om den velat döma rättvist, stundom foga sig efter mäktige kuratorns vilja[2]. Särskilt riktade Jöran Persson sin förföljelselust mot adeln. Denne ägde ännu makt, men ingalunda lust att dela den med Jöran Persson, som dock nu blivit den mäktigare. Det var Jöran Persson, som genom sitt förtal störtade Nils Svantesson Sture, mot vilken intet annat var kunde bevisas, än att han – liksom många andra som dock förblev ostraffade – inte kunde upprätthålla tukt inom de tyska legotrupperna, som inte fick ut sin sold, eller att han av två varandra motsatta kungliga befallningar åtlydde den senare, men inte den förra, som genom denna måste anses upphävd.[2] Jöran Persson planerade även Nils Stures skymfliga "triumftåg" genom Stockholms gator.

Adlad med namnet Tegel redigera

Jöran Persson adlades av kung Erik XIV med namnet Tegel, möjligen redan under 1563, men senast 1567.

Han förde i vapnet tre tegelstenar och han skrev sig från och med 1564 till Julita, sedan han erhållit godset Julita i förläning.

Sturemorden och hertigarnas uppror redigera

Huvudartikel: Sturemorden

Den ena våldsåtgärden framkallade den andra. Misstanken, en gång väckt hos kungen, ökades lätt, då Jöran Persson framställde en sammansvärjning såsom i full gång. Jöran Persson utpekades som upphovsman till rannsakningen på Svartsjö med de fångna adelsmännen (1567) och till morden i Uppsala (samma år).[2] Innan förlikning mellan kung Erik och dem kunde uppnås var han tvungen att utlämna Jöran Persson till dem. Kungen befallde rådet (i juli 1567), att undersöka befogenheten i de beskyllningar Jöran Persson såsom åklagare framställt mot de mördade herrarna. Nu tog menige man mod till sig. Den ena anklagelsen efter den andra emot Jöran Persson kom nu i dagen. Han hade under flera år låtit hemligen avrätta fångar, som inte blivit dömda till döden, flitigt tagit mutor, förövat våldtäkt, roffat åt sig enskilda personers egendom o.s.v.,[2] och han dömdes att straffas såsom "en ärelös, trolös, menedig förrädare, skälm och bösewicht". Denna dom fälldes av samma nämnd, som var mycket väl bekant med Jöran Persson - dess tidigare ordförande.

Jöran Persson sattes i fängelse, men kallades till kungen, som låg i fältläger i Småland (februari 1568), och förklarades oskyldig. En ny dom väntade dock snart dem båda, då landets ledande herrar snart reste upprorsfanan, och Erik snart hamnade isolerad i ett belägrat Stockholm. Knektarna ropade nu över stadsmurarna att Jöran Persson skulle utlämnas, vilket även till slut skedde.

De stodo bredvid hvarandra i ett af fönstren på Stockholms slott, då de sågo hertigarna rycka an i spetsen för öfverlägsna upprorsskaror. Jöran Persson hade då sina skäl att förebrå konungen, att han icke gjort sig hertig Johan en gång för alla kvitt. Knektarna ropade nu öfver stadsmurarna, att Jöran Persson skulle utlämnas. Denna begäran villfors. Innan staden blifvit intagen, bortsläpades han ur det hus, dit han tagit sin tillflykt. Han utfördes till hertigarnas läger, blef tvenne gånger underkastad pinligt förhör och afrättades 22 sept. 1568, hvarefter hans styckade kropp upphängdes på Brunkeberg, för att konung Eriks blickar skulle falla därpå.

Tortyr och avrättning redigera

Jöran Persson blev den 18 och 21 september 1568 underkastad tortyr under ett par timmars tid, för att framtvinga vad han kände av Eriks planer, vilka han dock inte avslöjade. Därpå togs han via Prästgatan till Helvetesgränd fram till 1885. Här låg sedan 1300-talet en galgbacke vid Brunkebergstorg och här bodde under medeltiden stadens bödel. Marknivån kring nuvarande Brunkebergstorg låg hela 19 meter högre än dagens nivå, och därför kunde Erik XIV från slottet Tre kronor beskåda mer tortyr av Jöran Persson, och slutligen hans avrättning.

Den ärelöse, förgiftige förrädaren och blodhunden» blev med all den tidens grymhet och råhet avlivad. Först blev han bunden vid galgen och hans bägge öron avskurna »långt in i huvudet». Därefter knöt bödeln ett rep om livet på honom och hissade honom upp i galgen, där han lämnades att hänga en halvtimma. Sedan togs han ned och lades på marken samt sträcktes och bands till händer och fötter vid fyra pålar. Därpå slog bödeln först sönder hans smalben, sedan hans lår och sist armarna. Under hela denna hemska pina skall Göran ha visat den största ståndaktighet och ej givit ett ljud ifrån sig. Bödeln löste honom så till händer och fötter och lät honom sedan ligga en halvtimma, till dess han av profossen erhöll befallning att slå den dömde på bröstet. Då bödeln slagit honom tvenne slag, ropade Göran: »Noch nu, noch nu!»

I detsamma kom hertig Karl ridande förbi. Till honom ropade den olycklige: »Ack, nådige herre! Förbarma dig över mig och förkorta min pina, på det jag icke må falla i förtvivlan om min själ för denna stora pina!» Då befallde hertigen, att man skulle hugga huvudet av honom, vilket ock skedde. Hans lik blev sedan styckat och lagt på stegel, som med grymt hån restes på Brunkeberg mitt för slottet, »så att konung Erik kunde då väl se honom för sina ögon, så ofta han ville».

Görans moder hade också blivit gripen och bortförd med en kavle I munnen, »att hon intet fick tala, efter hon beskylldes att bruka trolldom». Man förde henne till steglet, där hennes sons stympade kropp hängde. Då bödeln sedan vände hästen för att föra henne därifrån, föll hon av den och bröt halsen av sig, varefter hon jordades vid galgen eller, enligt en annan uppgift, i ett träsk vid Järva.

– Sidan 328, Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 av Carl Grimberg, (1913-1939), (online Runeberg.org)

Epilog redigera

Efter halshuggningen hängdes hans styckade kropp upp på Brunkeberg. Jöran Perssons hustru begav sig till Åland. Hon hade ådragit sig allmän avsky även för sin egen räkning. Jöran Perssons gårdar indrogs till kronan, även om några av dem senare återskänktes till hans barn.

Göran Perssons väg i Huvudsta är uppkallad efter Jöran Persson.[3]

Populärkultur redigera

Referenser redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Göran Persson, 2 mars 1909.

Noter redigera

Vidare läsning redigera

Se även redigera