Ivar Starkenberg
Carl Ivar Starkenberg, född 27 februari 1886 i Stockholm, död 22 september 1947 i Stockholm, var en svensk politisk karikatyrtecknare, satirtecknare, skämttecknare, författare och journalist.
| Ivar Starkenberg | |
 | |
| Född | 27 februari 1886[1] Maria Magdalena församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 22 september 1947[1] (61 år) Bromma församling[1], Sverige |
| Begravd | Sandsborgskyrkogården[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Serietecknare[1], författare, tecknare[1], journalist[1] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Han var son till bildhuggeriarbetaren och tullöveruppsyningsmannen Carl August Starkenberg och Hulda Sofia Johansson och från 1912 gift med Selma Alfrida Eugenia Andersson. Efter avlagd examen vid folkskolan började han arbeta som springpojke 1899, som lagerbiträde 1903 och som bokhållare och dekorationsmålare 1907 och 1909 fick han en anställning som vaktmästare vid andra kammarens klubbrum på Riksdagshuset. Det var där som hans politiska intresse väcktes och han fick genom jobbet rika tillfällen att studera de politiska ledarnas drag. Han debuterade med några politiska karikatyrteckningar i Stormklockan 1910 och senare samma år började han medverka i Söndags-Nisse och Strix. Hans radikala politiska inriktning och sociala engagemang förde honom i kontakt med Erik Lindorm som anställde honom som medarbetare i avantgardebladet Naggen som startades 1913. Han knöts 1914 till Socialdemokraten där han medverkade fram till att han blev knuten till Folkets Dagblad 1919. Genom Lindorms förmedling anställdes han 1924 av Svenska Dagbladet men återvände redan 1928 till den socialdemokratiska Morgon-Tidningen. Under signaturen Brutus fungerade han under sin tid vid Morgon-Tidningen som kåsör och redaktör för kåserispalten och han använde samma signatur när han utgav boken Dikter[3] 1911.
Starkenberg var autodidakt som tecknare och i de tidigaste teckningarna Olympiagubbar. karrikatyrer[4] 1912 har han experimenterat med flera olika maner från en burlesk linjeteckning som delvis påminner om Oskar Anderssons reportagestil och i senare arbeten driver han den amatörmässiga oelegansen till ett personligt uttrycksspråk som i serien Rotbom[5] 1928–1934 samt i den osatiriska Yrken och ämbeten[6] 1926. Under 1920- och 1930-talen skapade han ett flertal affischer för socialdemokraterna. För Konsumentbladet, sedermera Vi, ritade Starkenberg serien Rotbom från 1924, som även utgavs i album åren 1928-1934). Som konstnär medverkade han i Baltiska utställningen 1914, Humoristernas salong i Stockholm 1923 och 1925, Stockholmsutställningen 1930, Humor och satir på Liljevalchs konsthall 1933, Tecknare i pressen på Göteborgs konsthall 1940 samt samlingsutställningar på Konstsalong Rålambshof och med Brommakonstnärerna i Stockholm. Starkenberg är representerad vid Moderna museet[7] i Stockholm.
Bibliografi redigera
- Dikter. Stockholm: Myhrman. 1911. Libris 3073351
- Farbröder. Sundsvall: Nya samhället / riksdagsprofiler och enfacer av Brutus ; den vanvördiga värsen däremot av Lucie Fehr. 1912. Libris 1633131. Tryckt i 67 numrerade exemplar. Ursprungligen tryckta i Nya Samhället. - Medverkande Ture Nerman.
- Olympiagubbar : karrikatyrer. Stockholm: B. Wahlström. 1912. Libris 1639907
- H. Maj:t Konung Gustaf V:tes tal till Bondetåget fredagen den 6 februari 1914 : med illustr. Stockholm. 1914. Libris 3073352
- Yrken och ämbeten : teckningar. Eskilstuna: Frihet. 1926. Libris 1334718
- Rotbom : teckningar. [1-7]. Göteborg. 1928-1934. Libris 1887963
- Starkenbergs valkrönika. Stockholm: Tiden. 1928. Libris 1334717
- Minne av 1933 års bevillningsutskotts middag den 29 maj 1933 å Hasselbacken. Stockholm: Ivar Hæggström G. L-k. 1933. Libris 1349160
- Ivar Starkenberg 1886-1947. Stockholmstecknare, 0280-1760 ; 2. Stockholm: Stadsmus. 1977. Libris 7746772. ISBN 91-85238-08-2
Redaktörskap redigera
Referenser redigera
- Svenska folkrörelser. 1, Nykterhetsrörelse. Politisk arbetarrörelse. Fackföreningsrörelse. Folkbildning. Kooperation. Stockholm: Lindfors. 1936. sid. 995. Libris 65838
- Hatje, Ann-Katrin: C Ivar Starkenberg i Svenskt biografiskt lexikon (2007-2011), hämtad 2012-09-18
- Svenskt författarlexikon: biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur. [1], 1900-1940. Stockholm: Rabén & Sjögren. 1942. sid. 756. Libris 113133
- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 243, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g] C Ivar Starkenberg, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Starkenberg, KARL IVAR, Svenskagravar.se, läs online, läst: 14 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ ”Moderna museet”. Arkiverad från originalet den 1 december 2017. https://web.archive.org/web/20171201042128/http://sis.modernamuseet.se/view/objects/asimages/artist$00406799?t:state:flow=4a14b0f3-417f-47b3-9bfb-ff24cef238c6. Läst 22 november 2017.
Vidare läsning redigera
- Hatje, Ann-Katrin (1986). ”Ivar Starkenberg: arbetarrörelsens tecknare”. Presshistorisk årsbok (Stockholm : Föreningen Pressarkivets vänner, 1984-) 1986 (3),: sid. 97-115 : ill.. ISSN 0282-020X. ISSN 0282-020X ISSN 0282-020X. Libris 2883291
- Hatje, Ann-Katrin (2010). ”Ivar Starkenberg, tryckfriheten och andra världskriget: en studie av Starkenbergs illustrationer i Social-Demokraten/Morgon-tidningen 1939-1944”. Presshistorisk årsbok 2010,: sid. 165-200 : ill.. 0282-020X. ISSN 0282-020X. Libris 11925140
- Romefors, Örjan (2003). ”Kontinuitet och förändring: politiska skämtteckningar i svensk dagspress 1928-1938”. Presshistorisk årsbok 2003(20),: sid. 95-118 : ill.. 0282-020X. ISSN 0282-020X. Libris 9511755