För den socialdemokratiske politikern, se Iwar Anderson (politiker).
För öriga personer med samma namn, se Ivar Andersson.

Axel Ivar Anderson, född 22 januari 1891 i Kalmar, död 19 april 1980 i Täby, var en svensk politiker och tidningsredaktör.

Ivar Anderson
FöddAxel Ivar Anderson
22 januari 1891[1][2]
Kalmar
Död19 april 1980 (89 år)
Täby
BegravdSödra kyrkogården, Kalmar[3]
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[2]
SysselsättningJournalist, politiker
Befattning
Andrakammarledamot, Östergötlands läns valkrets (1925–1940)[1][2]
Förstakammarledamot, Östergötlands läns valkrets (1941–1948)[2]
Politiskt parti
Lantmanna- och borgarepartiet inom andrakammaren ()[2]
Högerpartiet ()[2]
BarnNils Elvander (f. 1928)[2]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Efter studentexamen i Kalmar 1909 började Anderson vid Uppsala universitet där han tog filosofie kandidat-examen 1911, blev filosofie licentiat 1913 och filosofie doktor i historia 1917 på en doktorsavhandling om inrikespolitiken under Karl XIV Johans tid.

Under studietiden var han medarbetare i Stockholms Dagblad. Åren 1917–1930 var Anderson huvudredaktör för Östgöta Correspondenten och därefter huvudredaktör och huvudägare av Östergötlands Dagblad fram till 1940.

Anderson kandiderade för att bli partiledare för Högerpartiet 1935 men förlorade med mycken liten marginal partiledarstriden mot Gösta Bagge. Han var vid denna tid högerns skatteexpert i riksdagen.[4]

Anderson rekryterades som den förste chefen för Industriens Utredningsinstitut (IUI), när institutet startade sin verksamhet 1 februari 1939. Han avsåg från början att inte stanna länge på IUI-posten, utan väntade på ett redaktörsjobb på Svenska Dagbladet, dit han gick över 1 juli 1940,[4] då han blev tidningen huvudredaktör (chefredaktör 1952–1955).

Anderson hade även en stor mängd förtroendeuppdrag: ordförande i Sveriges Nationella Ungdomsförbund 1931, ledamot av Högerns partistyrelse 1935–1949, ledamot av andra kammaren 1925–1940, ledamot i första kammaren 1941–1948, delegat vid Nationernas Förbund 1936–1938, ordförande i Publicistklubben 1944–1948, vice ordförande i Radiotjänst för att endast nämna ett fåtal. Han var även styrelseledamot i Samfundet Nordens Frihet 1940–1941.[5]

Han gifte sig 1914 med Märta Helena Elfverson (1891–1977) och de fick fem barn: Ingrid (1915–1991), som en tid var gift med skådespelaren Curt Masreliez, Hans (1918–2004), Bengt (1920–1996), Ingegerd (1922–1999) och Nils Elvander (1928–2006), som blev professor i nationalekonomi och statsvetenskap.[6][7]

Ivar Anderson är begraven i familjegravSödra kyrkogården i Kalmar.[8]

Referenser redigera

Tryckta källor redigera

  • Norberg, Anders (1985). Tvåkammarriksdagen 1867-1970. Ledamöter och valkretsar. Band 2, sida 45
  • Anderson, Ivar (1968), Åsyna vittne. Memoarer
  • Anderson, Ivar (1969), Från det nära förflutna. Memoarer

Noter redigera

  1. ^ [a b] ANDERSON, Axel IVAR, Norrköping, Publicistklubbens porträttmatrikel, Publicistklubben, 1935, s. 21, läs onlineläs online, läst: 4 september 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 2, 1985, s. 45, Anderson i Linköping, senare Stockholm, A Ivar, läst: 8 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gravar.se, Axel Ivar Andersson, läs online, läst: 8 april 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Johnson, Anders (2007). Brobyggare & ifrågasättare - IUI från starten till namnbytet - 1939-2006. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning. sid. 21-22. ISBN 978-91-7204-733-4. http://www.ifn.se/BinaryLoader.axd?OwnerID=f2dcb331-3be3-4b49-baf8-b22c67f4ec07&OwnerType=0&PropertyName=Files&FileName=brobyggare2.pdf&Attachment=True. Läst 13 juli 2009  Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. sid. 355. Libris 11583186. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758 
  6. ^ Anderson, Ivar i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 46.
  7. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, CD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  8. ^ FinnGraven

Övrig bibliografi redigera