Otto Järte
Otto Edvard Fridolf Järte, ursprungligen Hjertkvist[4], född 10 oktober 1881 i Stora Malms församling, Södermanlands län, död 3 maj 1961 i Stockholm (Jakob),[5] var en svensk ämbetsman, tidningsman och politiker (Högerpartiet), bosatt i Stora Sjötullen på Sjötullsbacken 27 på Blockhusudden i Stockholm.
| Otto Järte | |
 Otto Järte 1903 | |
| Född | 10 oktober 1881[1][2] Stora Malms församling[2], Sverige |
|---|---|
| Död | 3 maj 1961[1][2] (79 år) Jakobs församling[2], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[3][2]  |
| Sysselsättning | Politiker[3][2], tidningsredaktör[3][2], byråchef[2] |
| Befattning | |
| Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1925–1932)[3][2] | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna (–)[3] Lantmanna- och borgarepartiet inom andrakammaren (–)[3][2] | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi Redigera
Järte var initialt socialdemokrat och medarbetare till Hjalmar Branting. Under första världskriget förespråkade Järte med bland andra ungdomsvännen och sedermera borgarrådet Yngve Larsson en tyskvänlig linje, och publicerade anonymt den så kallade "aktivistboken" Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning 1915. Järte skrev själv förordet, som krävde "en modig uppslutning vid Tysklands sida". Boken ledde till deras uteslutning ur partiet.
Järte tog tillsamman med Gösta Törngren 1917 initiativet till den aktivistiska Klubben Brunkeberg.[6] Han erhöll Frihetskorset av tredje klass 1918.[7]
Järte blev senare högerman, rekryterades till Svenska Dagbladet och var 1925–1932 ledamot av Sveriges riksdag, och så småningom gruppledare i andra kammaren. Han stod Arvid Lindman nära och blev en av högerns ledande publicister. Som politisk redaktör i Svenska Dagbladet 1932–1952 bidrog han som försvarsvän och förespråkare för nordiskt samarbete starkt till tidningens profilering. Under andra världskriget var han en tongivande antinazistisk röst i samhällsdebatten. Han medverkade även i Svensk tidskrift samt blev byråchef i Socialstyrelsen.[8]
Otto Järte porträtterades på omslaget till Hvar 8 dag nummer 41 år 1931.[9]
Referenser Redigera
- ^ [a b] Otto E F Järte, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12287, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, s. 117, omnämnd som: Järte i Stockholm, Otto E F, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfNkg, läst: 12 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Otto E F Järte, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12287, läst: 24 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bonnier (1972) sid 43
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Järte, Otto Edvard Fridolf
- ^ Anderson, Ivar (1967). Klubben Brunkeberg 1917-1967. Stockholm: Norstedt. Libris 7944
- ^ Aftonbladet 10/7 1918
- ^ Hayen, Mats (2008). Ett sekel i självstyrelsens tjänst: Sveriges kommuner och landsting 100 år. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. sid. 12. Libris 11173788. ISBN 978-91-7164-374-2. https://webbutik.skr.se/sv/artiklar/ett-sekel-i-sjalvstyrelsens-tjanst-sveriges-kommuner-och-landsting-100-ar.html
- ^ http://www.tradera.com/item/341422/213190678/h-8-d-1931-41-otto-jarte-skogaholm-skansen#view-item-main
Litteratur Redigera
- Anderson, Ivar (1965). Otto Järte - en man för sig. Stockholm: Bonniers. Libris 8074881
- Bonnier, Tor (1972). Längesen: sammanklippta minnesbilder. Stockholm: Bonnier. Libris 7143878. ISBN 91-0-038071-7
- Järte, Otto; Kjellén, Rudolf; Larsson, Yngve; Molin, Adrian (1915). Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning (utgiven anonymt). Stockholm: Nordiska Bokhandeln. Libris 8227881
- Larsson, Yngve m fl (1951). Otto Järte sjuttio år: från vänner den 10 oktober 1951. Stockholm: Svenska dagbladet. Libris 1454371
- Otto Järte i Libris
Externa länkar Redigera
Wikimedia Commons har media som rör Otto Järte.
Vidare läsning Redigera
- Ivar Anderson: Otto Järte i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)