Öppna huvudmenyn
Hamnet i Islingeviken.

Islinge är en stadsdel på centrala Lidingö, som löper längs Norra Kungsvägen till Kyttingevägen på norra sidan och till Lejonvägen på södra sidan, Lidingö kommun, Stockholms län.

Antal invånare uppgår 947. Området består enbart av fristående villor varav huvuddelen är högt belägna på de två kullar som omgärdar Islingeviken. Vid Islingeviken finns en båthamn och i närheten en OKQ8 bensinmack med biltvätt och bilmekaniker.

Islinge gård låg tidigare i Islingeviken nära Constanciavägen. Namnet Islinge kommer av "Is" och "linga", dvs att isen ligger kvar längre i viken än i strömmen mellan Stockholm och Lidingö.

HistoriaRedigera

I en beskrivning av Lidingö socken år 1847 anges att den undre hälften av en runsten blivit funnen under odling i Islinge. Runstenen fanns kvar på fyndplatsen i östra Islinge åtminstone en bit in på 1860-talet, då den placerades vid gårdens huvudbyggnad. 1943 flyttades stenen till en kulle vid Dalängen för att den skulle bli mer synlig och tillgänglig för allmänheten. Runstenen är från kristen tid (mitten av 1000-talet) och har följande inskription i form av en orm:

Kore och Ingjald och … efter Björn, sin fader. Gud hjälpe …
– Björn i Islinge – Lidingös första till namnet kända invånare?

Runstenarna från denna tid restes ofta vid bebyggelse, broar eller vägar och angav vilka som övertog gården och kan sägas ha utgjort en motsvarighet till nutidens testamenten men var också ett uttryck för makt och välfärd. Den övre delen av runstenen på Islinge har aldrig hittats.

Ägare av gårdenRedigera

(med några få undantag) 1731–1774 utgjorde Djursholm med Lidingön ett fideikommiss för släkten Banér. Fideikommiss är egendom som till följd av förordnande för all tid ska tillhöra en viss släkt. Det är dock inte enbart fördelar med att erhålla fideikommiss, endast en arvinge kan överta egendomen. Fideikommissarien får inte pantsätta eller sälja delar av fideikommisset. Det var sådana ekonomiska överväganden som fick Johan Gabriel Banér att begära av Gustaf III att avskaffa fideikommisset avseende Djursholm-Lidingö.

1774 beslöt Gustaf III medge avskaffandet av detta varefter Lidingö omedelbart skulle komma att styckas. Ägare till Islinge blev därefter:

  • 1774 — Fredrik Nettelbladt, stadsmäklare
  • 1785 — Axel Beckenmark, stärbhusnotarie
  • 1789 — Adolf Fredrik Beckenmark, auditör, son till föregående
  • 1800 — Mikael Nyberg, guld- och silverarbetare
  • 1805 — Johan Peter Kuhlman, kamrer i Riksens Ständers Riksgäldsdiskontoverk
  • 1809 — Anders Immerman, fabrikör
  • 1831 — Wilhelm Immerman, lantbrukare och jägare, släkting till föregående ägare
  • 1868 — August Dagobert Weber, löjtnant, sedermera major
  • 1889 — Carl Gustav Dahlerus, bergsingenjör och kemist

Se ävenRedigera