Inga Margarete Thorsson, född Sjöbäck den 3 juli 1915 i Sankt Pauli församling i Malmö, död 15 januari 1994 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk diplomat och socialdemokratisk politiker. I sitt politiska arbete kom hon bland annat att spela en viktig roll i motarbetandet av Sveriges satsning på kärnvapen. [1]

Inga Thorsson

Inga Thorsson i talarstolen på Internationella kvinnodagen 1958.

Ledamot av Sveriges riksdag

Född Inga Sjöbäck
3 juli 1915
Sankt Pauli församling, Malmö, Sverige
Död 15 januari 1994 (78 år)
Sofia församling, Stockholm, Sverige
Politiskt parti Sveriges socialdemokratiska arbetareparti

KarriärRedigera

Inga Thorsson var verksam som expert vid Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Genève 1950–1952. År 1958–1962 var hon Socialborgarråd i Stockholm med ansvar för sociala frågor.[2] Hon var ordförande i Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund 1952–1964.[2] Thorssons politiska engagemang gjorde henne också till riksdagsledamot.

Under Kalla kriget var diskussionen om kärnvapen stor i Sverige. Överbefälhavare Nils Swedlund förespråkar att Sverige ska tillverka egna atomvapen. Thorsson förbereder ett uttalande inför kvinnoförbundets kongress 1956. "Vi som lever i den här generationen har inte bara ansvar för vårt land och parti, utan även för dem som kommer efter oss", sade hon bland annat. Flera i partistyrelsen är kritiska vad det gällde Thorssons uttalande, däribland försvarsminister Per Edvin Sköld, som menar att kvinnoförbundets moraliska skäl var mera ett "affektivt än ett genomtänkt argument". Thorssons uttalande i frågan kommer att vidare etablera kvinnoförbundets politiska ställning, och visa att de betraktar sig som en självständig politisk aktör som vägrar invänta partiets ställningstaganden. Kärnvapenfrågan ebbar ut under 1960-talet, och 1968 kommer det slutgiltiga beslutet: Sverige blir inte en kärnvapennation. [1]

Thorsson anställdes vid Utrikesdepartementet (UD) 1962. Hon var ledamot i rådet för Nämnden för internationellt bistånd (NIB) 1962–1963 och ambassadör i Israel 1964–1966 och 1967–1970 samt FN-ambassadör 1966 och 1970–1982. Åren 1970-197 arbetade hon som sakkunnig vid UD.

Inga Thorsson var svensk delegat vid konferensen rörande internationella befolknings- och miljöfrågor 1972–1975 och ordförande för den svenska delegationen till nedrustningskonferensen i Genève 1974–1982. Hon var ledamot av Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) vetenskapliga råd från 1992.

PrivatlivRedigera

Thorsson var gift med socialrådet Sture Thorsson (1895–1979). Hon var mor till Leif Thorsson och Anders Thorsson.

UtmärkelserRedigera

Inga Thorsson blev hedersdoktor vid Göteborgs universitet 1987.[3]

BibliografiRedigera

  • Artiklar i Utredningen om samband mellan nedrustning och utveckling (In pursuit of disarmament : conversion from military to civil production in Sweden), Stockholm, Liber/Allmänna förlaget, 1984–1985
    • Deltitel Volym 1 A, Background, facts and analyses, Stockholm, 1984
    • Deltitel Volym 1 B, Summary, appraisals and recommendations
    • Deltitel Volym 2, Special reports, Stockholm 1985
  • Ett nytt globalt tänkande - svårt men nödvändigt, Göteborg, 1987
  • I skuggan av kärnvapen, Göteborg, 1985
  • Ett av inläggen i Tio debattinlägg om svensk säkerhetspolitik, Stockholm, Centralförbundet Folk och försvar, 1985
  • För Sverige i världen (19 inlägg i debatten om Sveriges roll i dagens värld: tal 1971–1974), Malmö, Arbetet, 1974.
  • Redaktör för Kärnvapnen, Sverige och världen av idag : Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbunds 11:e kongress, 2-5 maj 1964, Stockholm, 1964.
  • Att internationalisera Sverige, Stockholm, 1971
  • U-ländernas sociala situation : en FN-rapport om Afrika, Asien och Latinamerika, Stockholm/Solna, 1972.
  • Ett mänskligare samhälle, Stockholm, 1960.
  • Abort - varför?, 1953

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Rydström, Jens; David Tjeder (2009). Kvinnor, Män och alla Andra - En svensk genushistoria 
  2. ^ [a b] Bra Böckers årsbok 1994 (1995), sid. 303.
  3. ^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907–2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 118. Libris 10624901. ISBN 9789173603546 

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera