Incinerator

En incinerator är en ugn,^[1]^[2] en retort, avsedd för framställning av kalcine eller träkol, som bildas av organiskt material som ej självmant brinner. Används speciellt för så kallad kremering men också inom andra områden.^[3] Vanligtvis är det en flamugn konstruerad efter en regenerativ princip kallad Siemens-Martinmetoden. Förvärmd luft åstadkommer i den fasövergångar, förvätskning och därefter förångning genom kokning. Själva kroppen kommer aldrig i kontakt med flammor. Anledningen till teknikvalet är att det är väldigt svårt att få till en fasövergång av en människokropp på grund av det höga vätskeinnehållet. De tekniska förslagen var under 1800-talet över 40 stycken. Den som till slut fann lösningen, 1873, var pyroteknikern Friedrich Siemens, i Dresden. Processen påminner om en gasretort och bygger på pyrolys, torrdestillering, en kemiskt avancerad metod.^[4]

Bilder redigera

Tidig Martinugn
Schema över principen
Modern användning av incineratorer vid framställning av träkol i retorter i Polen

Se även redigera

Wikimedia Commons har media som rör Incinerator.
Bilder & media
Kalcinering
Bränning på bål
Krematorium
Svenska Likbränningsföreningen
Askberedare
Träkol
Kolmila
Kremering

Noter redigera

^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1961
^ Engelsk-Svensk Teknisk Ordbok, Hans Einar Engström, AB Svensk Trävarutidning Förlaget 1995
^ Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden 1966, Andra upplagan
^ Nordisk familjebok, Andra upplagan

[1] Svensk uppslagsbok, Malmö 1961

[2] Engelsk-Svensk Teknisk Ordbok, Hans Einar Engström, AB Svensk Trävarutidning Förlaget 1995

[3] Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden 1966, Andra upplagan

[4] Nordisk familjebok, Andra upplagan

[1]

[2]

[3]

[4]