Öppna huvudmenyn

Hyringa socken i Västergötland ingick i Viste härad, ingår sedan 1971 i Grästorps kommun och motsvarar från 2016 Hyringa distrikt.

Hyringa socken
Socken
Hyringa kyrkplats - KMB - 16000200158449.jpg
LandSverige
LandskapVästergötland
HäradViste härad
KommunGrästorps kommun
Bildadmedeltiden
Area21 kvadratkilometer
Karta
Hyringa sockens läge i Västra Götalands län.
Red pog.svg
Hyringa sockens läge
i Västra Götalands län.
Koordinater58°17′34″N 12°46′05″E / 58.29288889°N 12.76819444°Ö / 58.29288889; 12.76819444
Koder, länkar
Sockenkod1932
Namn (SOFI)lista
Kulturnavlänk
GeoNames-id8127696 (tryck "pil" för karta)
Redigera Wikidata

Socknens areal är 21,47 kvadratkilometer varav 21,41 land.[1] År 2000 fanns här 193 invånare.[2] Hedåkers säteri, Ekedals herrgård samt Hyringa kyrkoruin ligger i socknen. Sockenkyrka är från 1868 Fridhems kyrka gemensam för flera socknar och liggande utanför denna socken.

Innehåll

Administrativ historikRedigera

Socknen har medeltida ursprung.

Den 1 januari 1951 (enligt beslut den 10 februari 1950) överfördes till Längnums socken fastigheterna Lekunga Skattegården 1:12-1:15, Hedåker 1:12 och Eneryd 1:4 med 3 invånare och omfattande en areal av 0,13 km², varav allt land.[3]

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Hyringa församling och för de borgerliga frågorna bildades Hyringa landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Grästorps landskommun som 1971 ombildades till Grästorps kommun.[2] Församlingen uppgick 2002 i Fridhems församling.[4]

1 januari 2016 inrättades distriktet Hyringa, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Viste härad. De indelta soldaterna tillhörde Västgöta-Dals regemente, Livkompaniet och Västgöta regemente, Barne kompani.[5]

GeografiRedigera

Hyringa socken ligger sydost om Grästorp. Socknen är en uppodlad slättbygd med kuperad skogsbygd i sydost vid Kedumsbergen.[6][1][7]

FornlämningarRedigera

Lösfynd och två hällkistor från stenåldern är funna. Från bronsåldern finns skålgropsförekomster. Från järnåldern finns stensättningar. En runsten har påträffats i kyrkan[6][8][9][7]

Äldre historiaRedigera

Största byn var Lekunga som nämns Lekwanghae år 1338. År 1565 bestod socknen av 2 hela skattehemman, 6 hela och 1 halft frälsehemman samt 5 hela och 3 halva kyrkhemman.

Gården Hedåker (Hedakrum år 1386) innehades i slutet av 1300-talet av Amund Hatt d.y. Här utfärdade Jon Bengtsson (djur) sitt testamante 1420[10].

NamnetRedigera

Namnet skrevs 1412 Hyrninghe och kommer från kyrkbyn. Efterleden inge är en inbyggarbeteckning. Förleden innehålla troligen horn, syftande på em terrängforamtion.[11]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Hyringa socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 77. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 
  4. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 20 december 2018. 
  5. ^ Adm historik för Hyringa socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1933). Sverige geografisk beskrivning del 4 Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9941 
  7. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  8. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Hyringa socken
  9. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Hyringa socken Sockenutbredning erhålls på kartan genom att i Kartinställningar kryssa för Socken
  10. ^ Lundahl, Ivar: Det medeltida Västergötland1961, sid 268.
  11. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 

Externa länkarRedigera