Hjortron (Rubus chamaemorus) är en lågväxande, flerårig ört i hallonsläktet. Den växer på fuktiga marker och är känd för sin brandgula frukt med samma namn.

Hjortron
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionBlomväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
UnderfamiljRosoideae
SläkteHallonsläktet
Rubus
ArtHjortron
R. chamaemorus
Vetenskapligt namn
§ Rubus chamaemorus
AuktorLinné
Utbredning
Hjortronets utbredning i världen

Beskrivning redigera

Hjortronet blir mellan 10 och knappt 30 centimeter högt, och har krypande jordstam. Bladen är njurformade, sågade och fem- till sjuflikiga.

De enkönade blommorna sitter oftast ensamma och är stora och vita. Till skillnad från övriga arter i växtsläktet rubus saknar hjortronet självpollineringsförmåga, vilket beror på att hjortronet är en tvåbyggare, det vill säga att han- och honblommorna sitter på olika individer. Hjortronets frukt kallas i dagligt tal för bär, men består egentligen av flera större stenfrukter. Frukten är till en början röd, hård och omsluten av foderbladen, men allteftersom den mognar blir den gulare, mjukare och saftigare samt frigjord från de då nedvecklade foderbladen. Frukten är rik på C-vitamin.

Karta över blomningstid i Norden:[1]

Utbredning redigera

Hjortron förekommer i hela den norra tempererade zonen.

I Sverige växer hjortron i nästan hela landet; från fjällområdena i Lappland i norr, till Skåne i söder, med undantag för Öland, där den saknas.

I Norge upp till 1 400 m ö h; i söder; i norr upp till 1 000 m ö h.

Utbredningskartor redigera

Biotop redigera

Hjortron trivs på fuktiga marker, såsom mossar. Lågt pH-värde och mycket sol är gynnsamma faktorer. Hjortronet är känsligt för salta och torra förhållanden.

Själva hjortronplantan är mycket köldtålig och kan klara temperaturer ned till -40 °C. Hjortronets blommor är däremot känsliga för frost, vilket innebär att en kall frostnatt under blomningsperioden frostskadar blomman, och att fruktsättningen uteblir.

Användning redigera

De mogna bären används främst till framställning av sylt, men även till likör, samt bladen till te. Försäljning av självplockade hjortron var fram till 1960-talet en viktig inkomstkälla för många personer boende i norrländska kommuner. Under riktigt goda hjortronår kan den totala skörden av hjortron i Sverige bli hundratals ton.

Etymologi redigera

 
Exempel på mullbär (Morus nigra)

Artnamnet chamaemorus [4] härleds från grekiska χαμαί (khamai) = på marken, låg, och μούρο (mouro) = mullbär, d.v.s. markmullbär. Linné menade nämligen att hjortronbäret var mullbärsliknande.

Bygdemål redigera

Namn Trakt Not
Blotbär Dalarna Moget bär [5]
Jolbär Dalarna (Bjursås, Rättvik)
Merber Dalarna (Mora, Våmhus) [6]
Multebär Härjedalen [4]
Mylta Jämtland Moget bär (Jfr myrbera)
Myrbär Härjedalen [4]
Kan även avse tranbär
Myrbera Jämtland Omoget bär (Jfr mylta)
Mölta Dalarna Jfr norskans molte
Möltor
Môlter Västra Värmland
Moirbär Dalarna (Älvdalen) [6]
Mörbör Dalarna (Mora, Våmhus) [6]
Mörberä Dalarna Omoget bär [5]
Snatter Västerbotten, Norrbotten [6]
Snattren Västerbotten
Snatterbär Jämtland, Ångermanland
Snotter Västerbotten, Norrbotten [6]
Snåtter Västerbotten, Norrbotten [6]
Snåtterbär Ångermanland [6]
Snåtterblomma   Skellefteåtrakten [7]
Snåttren Västerbotten
Snåttron Ångermanland [6]
Solbär Dalarna [4]
Kan även avse svarta vinbär

Bilder redigera

Referenser redigera

Externa länkar redigera