Himalayabandvinge

asiatisk fågel i familjen fnittertrastar

Himalayabandvinge[3] (Actinodura nipalensis) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[4]

Himalayabandvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteActinodura
ArtHimalayabandvinge
A. nipalensis
Vetenskapligt namn
§ Actinodura nipalensis
Auktor(Hodgson, 1836)
Synonymer
Sibia nipalensis[2]

Utseende och läten redigera

Himalayabandvingen är en 20 centimeter lång grå, beige och brun bandvinge. Karakteristiskt är den fylliga gråbruna huvudtofsen med ljusbeige eller vita spolstreck. På huvudet syns även grå öronteckare och ett diffust svart mustaschstreck. Den är i princip ostreckat ljusgrå på strupe och bröst, gråbeige på buk och undergump. På ovansidan syns brun mantel med beige eller vita streck, prydlig och tät bandning i rödbrunt och svart på vingar och stjärt och ett grått band på större täckarna. Sången är ett klart och nästan darrande "wiu-iu" eller "wiu-uu".[5][6]

 

Utbredning och systematik redigera

Himalayabandvinge behandlas antingen som monotypisk[7] eller delas in i två underarter med följande utbredning:[4]

Vissa behandlar himalayabandvingen och brunstreckad bandvinge (S. waldeni) som en och samma art, och hybridisering (med underarten daflaensis) har påvisats i nordöstra Indien. Det har även föreslagits att daflaensis istället skulle behandlas som en del av himalayabandvingen.[8]

Släktestillhörighet redigera

Bandvingarna placeras traditionellt i Actinodura. DNA-studier[9] visar dock att två avvikande arter, rostkronad minla (Chrysominla strigula) och blåstjärtad siva (Siva cyanouroptera) är en del av bandvingarna. Olika taxonomiska auktoriteter har behandlat resultatet på olika sätt, antingen som här inkludera dessa i Actinodura,[4] eller dela upp släktet i två. Himalayabandvingen och dess närmaste släktingar lyfts då ut i släktet Sibia.[1][2]

Levnadssätt redigera

Himalayabandvingen förekommer i bergsbelägen ekskog eller blandskog med ek, barrträd och rhododendron rik på undervegetation. Födan består mestadels av skalbaggar, fjärilslarver och andra insekter, men även insekter, bär, frön och blommor som rhododendron. Fågeln häckar mellan april och juni. Arten är huvudsakligen stannfågel, men kan röra sig till lägre nivåer under hårt vinterväder.[5]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt ganska vanlig och vida spridd.[10]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Sibia nipalensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2019). Hoary-throated Barwing (Sibia nipalensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59668 17 januari 2019).
  6. ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  8. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2012) Birds of South Asia: the Ripley Guide. Vols. 1 and 2. 2nd edition. National Museum of Natural History, Smithsonian Institution, Michigan State University & Lynx Edicions, Washington, D.C., Michigan & Barcelona.
  9. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
  10. ^ Grimmett, R.; Inskipp, C.; Inskipp, T. 2000. Birds of Nepal. Christopher Helm, London.

Externa länkar redigera