Henry Moseley

brittisk ingenjör och fysiker

Henry Gwyn Jeffreys Moseley, född 23 november 1887 i Weymouth i Dorset, stupad i första världskriget 10 augusti 1915Gallipolihalvön, var en brittisk fysiker.

Henry Moseley
Henry Moseley (1887-1915).jpg
Född23 november 1887[1][2][3]
Weymouth, Storbritannien
Död10 augusti 1915[1][2][3] (27 år)
Gallipolihalvön, Turkiet
MedborgarskapFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidEton College
Trinity College
Summer Fields School
Oxfords universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFysiker, ingenjör, kemist
ArbetsgivareUniversity of Manchester
Oxfords universitet
Gift medogift[4]
FöräldrarHenry Nottidge Moseley
Utmärkelser
Matteuccimedaljen (1919)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Moseley bedrev sina universitetsstudier i Oxford, där han 1910 tog examen. Efter två års lektorat vid Universitetet i Manchester återvände han till Oxford och arbetade hos John Sealy Townsend. Moseley utförde först några arbeten inom radioaktivitetsläran, undersökte bl. a. ß-strålarnas laddningsförhållanden, men över gick sedan till röntgenstrålarnas gebit. Epokgörande blev hans bestämningar av våglängderna hos de karakteristiska röntgenstrålar, som utsänds från olika grundämnen. Därvid använde han den av W. H. och W. L. Bragg konstruerade röntgenstrålspektrografen, men med fotografisk upptagning. Moseley fann, att våglängderna för korresponderande linjer stod i bestämd relation till respektive ämnens atomnummer enligt den s. k. Moseleys lag  , där ν = svängningstalet, a och c är konstanter och N atomnumret.

Moseleys arbeten, som lade grunden till en helt ny uppfattning om grundämnenas uppbyggnad och inbördes förhållande, är publicerade i Philosophical magazine 1913-1914. Hans upptäckter gav stöd åt Rutherfords atommodell som formulerats 1911 av Ernest Rutherford samt för Bohrs atommodell från 1913. Moseley visade att det fanns luckor i atomnummerserien vid numren 43, 61, 72, och 75. De båda första mellanrummen är nu kända för att vara platserna för de radioaktiva syntetiska grundämnena teknetium och prometium. De båda övriga mellanrummen tillhör de ganska ovanliga naturligt förekommande stabila grundämnena hafnium (upptäckt 1923) och rhenium (upptäckt 1925). Inget av dessa fyra grundämnen var kända under Moseleys livstid, inte ens deras existens.

Vid första världskrigets utbrott lämnade Moseley sitt forskningsarbete vid Oxfords universitet för att ta värvning i brittiska arméns ingenjörtrupper. I samband med Slaget vid Gallipoli dödades han av ett skott från en prickskytt som träffade honom i huvudet.

ReferenserRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Moseley, Henry Gwyn Jeffreys, 6 augusti 1925.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Henry-Gwyn-Jeffreys-Moseleytopic/Britannica-Online, omnämnd som: Henry Moseley, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w64j0njm, omnämnd som: Henry Moseley, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: moseley-henry, omnämnd som: Henry Moseley.[källa från Wikidata]
  4. ^ Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 35125.[källa från Wikidata]

Externa länkarRedigera