Hasan ibn Ali
_and_other_Imams.JPG)
Hasan ibn Ali ibn Abu Talib (arabiska: أبو محمد الحسن بن علي الزكي), född 624, död 670, var islamsk kalif 661 och shiaimam. Enligt imamiterna och zayditerna var han den andre imamen men den förste enligt ismailiterna.
Han var äldre bror till Husayn ibn Ali. Hans hustru, Ju'da bint Ash'ath, är vanligtvis anklagad för att ha förgiftat honom.[1][2][3][4][5][6]
BiografiRedigera
Hasan var Muhammeds dotterson genom Fatima och Ali[7]. När Ali mördades 661, överfördes kalifatet på Hasan, men han i sin tur avsade sig titeln till förmån för Muawiya I i samband med ett fredsfördrag som syftade till att rädda muslimska liv och undvika ett inbördeskrig. Bland villkoren ingick att Muawiya skulle lämna tillbaka kalifatet till Hasan eller hans bror när denne avled. Den andra punkten i avtalet var att inte förtala Ali.
Hasan förbehöll sig och sina efterkommande titeln av imam jämte Hijaz, med Medina som residens. Han dog i Medina år 670.
Muawiya, guvernören i Syrien och den förste umayyadiske kalifen sägs vara ansvarig för att ha genom mutor ha förmått Hasans fru att ge gift till sin make vilket resulterade i hans död, en syn som stöds av[8].
Hasan ligger begravd på Al-Baqi'.
FruarRedigera
Det finns obekräftade källor som gör gällande att Hasan har varit gift med 70, 90, 130, 250 eller 300 kvinnor, källor som många lärda avisar som lögner skapade av ummayed- och abbasidkaliferna med syfte att entlediga fatimidernas rätt till kalifatet.[9] Wilferd Madelung anser dessa historier vara helt falska[10].
Lista över de namngivna fruarna och deras barn[9]:
- Khawal Fazariya, som var mor till Hasan Muthanna (Muhammad Nafs al-Zakiyya farfar/morfar). Hon överlevde imam Hasan. Detta giftermål ägde rum i Medina.
- Umm Ishaq bint Talha, som var mor till Husain Athram, Talha och Fatima. Detta giftermål ägde också rum i Medina. Hon överlevde imam Hasan, och gifte sig senare med imam Husayn ibn Ali.
- Ju'da bint Ash-ath, detta giftermål ägde rum i Kufa, och även hon överlevde imam Hasan.
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
KällhänvisningarRedigera
- ^ Donaldson, Dwight M. (1933). The Shi'ite Religion: A History of Islam in Persia and Irak. Burleigh Press. https://ia800403.us.archive.org/34/items/DonaldsonDwightM.1933TheShiiteReligion/Donaldson%2C%20Dwight%20M.%201933%20-%20The%20Shi%27ite%20Religion.pdf.
- ^ Jafri, Syed Husain Mohammad (2002). The Origins and Early Development of Shi'a Islam; Chapter 6. Oxford University Press. ISBN 978-0195793871.
- ^ Madelung 1997.
- ^ Tabåatabåa'åi, Muhammad Husayn (1981). A Shi'ite Anthology. Selected and with a Foreword by Muhammad Husayn Tabataba'i; Translated with Explanatory Notes by William Chittick; Under the Direction of and with an Introduction by Hossein Nasr. State University of New York Press. Sid. 137. ISBN 9780585078182.
- ^ Lalani, Arzina R. (9 March 2001). Early Shi'i Thought: The Teachings of Imam Muhammad Al-Baqir. I. B. Tauris. Sid. 4. ISBN 978-1860644344.
- ^ Momen, Moojan (1985). An Introduction to Shi'i Islam. Yale University Press. Sid. 14, 26, 27. ISBN 978-0-300-03531-5.
- ^ Lings 2006, s. 177, 212
- ^ Madelung, Wilferd. Wilferd Madelung. sid. 331-333
- ^ [a b] ”Shi'a artikel om ämnet”. Play and learn. Arkiverad från playandlearn.org originalet den 11 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050211120825/http://playandlearn.org/Article/431.htm.
- ^ Madelung, Wilferd. The Succession to Muhammad. sid. 324-325
Tryckta källorRedigera
- Lings, Martin (2006) (på en), Muhammad: His Life Based on the Earliest Sources (3), Rochester, USA: Inner Traditions, ISBN 978-1-59477-153-8