Hans Lindblad

svensk journalist och politiker
För riksgäldsdirektören med samma namn, se Hans Lindblad (nationalekonom).

Hans Bertil Lindblad (i riksdagen kallad Lindblad i Gävle), född 8 mars 1938 i Gävle Heliga Trefaldighets församling i Gävleborgs län,[1] är en svensk tidningsman, politiker (folkpartist) och författare.

Hans Lindblad
Född8 mars 1938 (86 år)
Gävle Heliga Trefaldighets församling i Gävleborgs län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragTidningsman, politiker och författare

Hans Lindblad, som var son till en försvarsanställd, blev journalist vid Falu-Kuriren 1961 och var ledarskribent för liberala Gefle Dagblad från 1966. Han var andre vice förbundsordförande för Folkpartiets ungdomsförbund 1963 och förste vice förbundsordförande 1964–1969.

Lindblad var riksdagsledamot för Gävleborgs läns valkrets i första kammaren 1969–1970 och därefter i enkammarriksdagen 1976–1982 samt 1985–1993. Han var främst engagerad i försvarsfrågor. Åren 1969–1971 var han redaktör för Folkpartiets interna tidning Utsikt.

Hans Lindblad invaldes 1985 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[2]

Hans självbiografi heter Jag var för snäll och han har skrivit en biografi om folkpartiledaren Sven Wedén.

Bibliografi redigera

  • Professorn från golfbanan: en liten skrift kring Bertil Ohlin och ungdomsrörelsen (1967).
  • Försvar i otakt (1974).
  • Liberalism och försvar (1975).
  • Leve dödspatrullen (1983).
  • Jag var för snäll (1994).
  • Tur och retur Amerika: utvandrare som förändrade Sverige (1995), tillsammans med Ingvar Henricson.
  • Tusen nyktra: 100 år med riksdagens nykterhetsgrupper (1996), tillsammans med Sven Lundkvist.
  • Hemlig(s)tämpeln: Sven Wedén och det hemliga brevet : en skrift om systematiskt missbruk av hemligstämpeln – från Hjalmarssonaffären till IB (1998).
  • Ämbetsmannaväldet (2002).
  • Kärlek, tbc och liberalism: en biografi om Sven Wedén (2013).
  • Karl Staaff: Försvaret och demokratin (2015).

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 195. ISBN 91-630-4181-2 .

Källor redigera

  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 149–150.

Externa länkar redigera