Halvard Manthey Lange, född 16 september 1902, död 19 maj 1970, var en norsk politiker, diplomat och statsman.

Halvard Lange
25442 Halvard Lange.jpg
FöddHalvard Manthey Lange
16 september 1902[1][2][3]
Christiania
Död19 maj 1970[1][2][3] (67 år)
Oslo[4]
BegravdVestre gravlund
Medborgare iNorge
SysselsättningDiplomat, politiker[5]
Befattning
Norges utrikesminister
Regeringen Gerhardsen II, Regeringen Torp och Regeringen Gerhardsen III (1946–1963)
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1950–1953, Akershus (1950–1954)[6]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1954–1957, Akershus (1954–1958)[6]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1958–1961, Akershus (1958–1961)[6]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1961–1965, Akershus (1961–1965)[6]
Norges utrikesminister
Regeringen Gerhardsen IV (1963–1965)
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1965–1969, Akershus (1965–1969)[6]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1966–1967)[7]
ArbetsgivareUniversitetet i Oslo
Politiskt parti
Arbeiderpartiet
BarnEven Lange (f. 1946)
FöräldrarChristian Lous Lange
Redigera Wikidata
Halvard Lange till vänster med Gaetano Martino och Lester B. Pearson 1956.

BiografiRedigera

Lange var Norges utrikesminister under 19 år från 1946 till 1965, bara avbrutet av en tre veckor lång borgerlig regering 1963. Lange var son till fredsprisvinnaren Christian Lous Lange[8]. Lange tillhörde Arbeiderpartiet, men också Norges Socialdemokratiske Arbeiderparti, som bröt sig ur Arbeiderpartiet 1921 i protest mot att det radikaliserades och 1919 gick med i den kommunistiska Internationalen. De två partierna återförenades 1927.

År 1942 greps Halvard Lange av de tyska ockupanterna i Norge och satt i olika koncentrationsläger till slutet av andra världskriget. Han var en stark anhängare av att Norge skulle gå med i Nato och var också den som skrev under avtalet 1949 för Norges del. När Sovjetunionen 1957 gjorde ett utspel där de önskade en försäkran om att kärnvapen aldrig skulle utstationeras på norsk mark vägrade Lange att ge ett sådant löfte. Det utvecklade sig till en strid med statsminister Einar Gerhardsen, som fick sin vilja igenom. Nato accepterade under 60-talet att det inte var aktuellt med kärnvapen i Norge.[9]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, omnämnd som: Halvard Manthey Lange, Norsk biografisk leksikon-id: Halvard_Lange, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: lange-halvard, omnämnd som: Halvard Lange.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000000936, omnämnd som: Halvard Lange, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ pace.coe.int, PACE medlems-ID: 1195, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e] stortingsledamots-ID: HALN, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Members A-Z since 1949, Europarådets parlamentariska församling, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ [1]Norsk biografisk leksikon: Halvard Lange
  9. ^ Francis Sejersted: Sosialdemokratiets tidsalder, Pax forlag 2005, ISBN 82-530-2753-2