Chathamstrandskata[2] (Haematopus chathamensis) är en starkt hotad vadarfågel i familjen strandskator som enbart förekommer i de nyzeeländska Chathamöarna.[3]

Chathamstrandskata
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljStrandskator
Haematopodidae
SläkteHaematopus
ArtChathamstrandskata
H. chathamensis
Vetenskapligt namn
§ Haematopus chathamensis
AuktorHartert, 1927

Utseende redigera

Chathamstrandskatan är en 48 centimeter lång vadarfågel, liksom andra strandskator svartvit med korta och tjocka ben. Huvud, hals, ovansida och övre delen av bröstet är vitt, medan undersidan är vit med suddig kant mot det svarta. Den tjocka och långa näbben är röd, benen rosafärgade och runt ögat syns en orange ögonring. Den liknande arten australisk strandskata (H. longirostris) som tillfälligt påträffats i Chathamöarna har tydligare gräns mellan den vita undersidan och det svarta bröstet samt har längre näbb och mer gracila ben och fötter.

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer som namnet avslöjar endast i ögruppen Chathamöarna väster om Nya Zeeland, på öarna Chatham, Auckland, Rangatira och Pitt.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 
Flygbild över Chathamöarna, vilket är det enda området där arten förekommer.

Levnadssätt redigera

Chathamstrandskatan återfinns utmed kusterna på både klippiga och sandiga stränder, men kan på Chathamön och Pitt också ses födosöka i fuktiga gräsmarker en bit inåt land.[4] Den lever huvudsakligen av mollusker och havslevande maskar.[5][6] Den äldsta påträffade fågeln var över 30 år gammal.[7]

Häckning redigera

Arten häckar i en uppskrapad grov på stranden, tillfälligtvis bland växtligthet där den lägger två till tre ägg.[5][8] Den börjar häcka vid tre års ålder. Häckningsframgången varierar stort.[9][4]

Status redigera

IUCN kategoriserar arten som starkt hotad på grund av sin mycket begränsande värdspopulation.[1] Den har dock ökat betänkligt i antal tack vare bevarandeinsatser. Från att beståndet uppskattats till endast 100-110 individer 1987-1988 räknades ett minimiantal av 309 fåglar 2014, varav 85% av populationen tros finnas på huvudön Chatham. Det största hotet mot arten är predation från invasiva djurarter, framför allt katt.[9] Dock varierar beståndet kraftigt på predatorfria öar.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Haematopus chathamensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Schmechel, F. A.; Paterson, A.M. 2005. Habitat selection and breeding ecology of the endangered Chatham Island oystercatcher (Haematopus chathamensis). New Zealand Department of Conservation, Wellington.
  5. ^ [a b] Moore, P. J. 2009. Chatham Island oystercatcher Haematopus chathamensis management techniques. Guidelines for protecting nests and increasing their productivity. New Zealand Department of Conservation, Wellington, NZ.
  6. ^ Marchant, S.; Higgins, P. J. 1993. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 2: raptors to lapwings. Oxford University Press, Melbourne.
  7. ^ Moore, P.J. 2013. Chatham Island oystercatcher i Miskelly, C.M. (red.) New Zealand Birds Online. Hämtas på: www.nzbirdsonline.org.nz.
  8. ^ Heather, B. D.; Robertson, H. A. 2015. The field guide to the birds of New Zealand. Penguin Books (NZ) Ltd., Auckland, New Zealand.
  9. ^ [a b] Moore, P.J.; Reid, C. 2009. Effectiveness of management on the breeding success of Chatham Island oystercatcher (Haematopus chathamensis). New Zealand Journal of Zoology 36: 431-446.

Externa länkar redigera