Öppna huvudmenyn

HVAR (High Velocity Aircraft Rocket), även känd under smeknamnet Holy Moses, var ett amerikanskt raketvapen som konstruerades under andra världskriget.

High Velocity Aircraft Rocket
Ordnancemen load rockets on a Vought F4U-4B of VF-64 aboard USS Philippine Sea (CV-47) on 21 May 1951 (80-G-439903).jpg
HVAR (de två övre) och ATAR (de två undre) raketer lastas under vingen på en Vought F4U Corsair ombord på hangarfartyget USS Philippine Sea, maj 1951.
TypRaketvapen
UrsprungslandUSA USA
Servicehistoria
Brukstid1944 – 1955
Medverkan i krigAndra världskriget, Koreakriget
Specifikationer
Längd1 730 mm
Vikt61 kg
Spännvidd397 mm
Diameter127 mm
StridsspetsTrotyl
Stridsspetsvikt20,6 kg (varav 3,4 kg sprängmedel)
TändrörAnslagsrör
BränsleBallistit
VapenbärareCurtiss SB2C Helldiver
Douglas A-1 Skyraider
Douglas A-26 Invader
Grumman F6F Hellcat
Grumman F9F Panther
Grumman TBF Avenger
Lockheed P-38 Lightning
Lockheed F-80 Shooting Star
North American B-25 Mitchell
North American F-86 Sabre
North American P-51 Mustang
Republic F-84 Thunderjet
Republic P-47 Thunderbolt
Vought F4U Corsair
Prestanda
Räckvidd1 600 meter
Maxhastighet420 m/s

Innehåll

UtvecklingRedigera

Efter att ha tagit del av de brittiska proven med RP-3-raketer beslutade USA:s flotta sommaren 1942 att snabbt utveckla ett eget raketvapen baserat på en raketomotor som höll på att utvecklas vid Caltech. Den första varianten 3,5-tums FFAR hade ingen stridsladdning utan i stället en 9 kg tung stålspets avsedd att slå igenom ubåtsskrov. Avsaknaden av stridsladdning gjorde den dock ineffektiv mot andra typer av mål och därför utvecklades varianten 5-tums FFAR där stålspetsen var utbytt mot en 127 mm artillerigranat. Den vägde dock mer än dubbelt så mycket vilket gjorde raketen långsam och svår att sikta med på grund av den krökta projektilbanan. För att komma tillrätta med det problemet fick ingenjörerna vid Caltech i uppdrag att utveckla en kraftigare raketmotor med samma diameter som stridsspetsen (5 tum). Den nya raketmotorn var tillräckligt kraftig för att få upp raketen i överljudsfart.

Under Koreakriget insåg man att HVAR inte klarade av att slå ut tunga stridsvagnar som IS-2. För att råda bot på det utvecklade flottans vapenforskningsstation China Lake i Mojaveöknen en 165 mm (6,5 tum) stridsladdning med riktad sprängverkan för HVAR. Försedd med den stridsspetsen gick raketen under namnet ATAR (Anti-Tank Aircraft Rocket).

AnvändningRedigera

HVAR blev klar precis i tid att användas under landstigningen i Normandie i juni 1944. Laddningen kunde slå igenom mer än 1 meter tjock betong och var därför effektiv mot bunkrar och andra befästningar. Över en miljon HVAR-raketer tillverkades under andra världskriget och produktioner fortsatte fram till 1955 då den ersattes av Zuni-raketer. Även under Koreakriget användes HVAR-raketer i stor omfattning. ATAR-raketer användes också under Koreakriget, men eftersom de hade kortare räckvidd än HVAR och stridsvagnar var relativt små mål ansågs napalm vara ett effektivare vapen mot stridsvagnar.

KällorRedigera

Externa länkarRedigera