Forward Firing Aircraft Rocket (FFAR) var ett amerikanskt raketvapen som utvecklades under andra världskriget. Den första versionen 3,5" FFAR hade en solid stålspets för att slå igenom ubåtsskrov medan den följande versionen 5" FFAR hade en 5 tums (127 mm) spränggranat för att användas mot andra mål. Spränggranaten var egentligen för tung för raketen vilket gav låg hastighet och dålig ballistik. Den kraftigare raketen HVAR utvecklades för att kombinera sprängkraften hos 5" FFAR med ballistiken från 3,5" FFAR.

Forward Firing Aircraft Rocket
5in FFAR F4U MAG-33 Okinawa Jun1945.jpg
Fyra stycken 5" FFAR-raketer hängs upp under vingen på en Vought F4U Corsair, juni 1945.
TypRaketvapen
UrsprungslandUSA USA
Servicehistoria
Medverkan i krigAndra världskriget, Koreakriget
Produktionshistoria
Varianter3,5" och 5"
Specifikationer
Längd1 380 mm (3,5" FFAR)
1 650 mm (5" FFAR)
Vikt24,5 kg (3,5" FFAR)
36 kg (5" FFAR)
Diameter89 mm (3,5 tum)
StridsspetsStålspets (3,5" FFAR)
Spränggranat (5" FFAR)
Stridsspetsvikt9 kg (3,5" FFAR)
20 kg (5" FFAR)
TändrörAnslagsrör
MotorCaltech 3,5 tums raketmotor
Brinntid0,8 sekunder
VapenbärareFlygplan
Prestanda
Räckvidd1 400 meter
Maxhastighet1 290 km/h (3,5" FFAR)
780 km/h (5" FFAR)

UtvecklingRedigera

Efter att ha tagit del av de brittiska proven med RP-3-raketer beslutade USA:s flotta sommaren 1942 att snabbt utveckla ett eget raketvapen baserat på en raketomotor som höll på att utvecklas vid Caltech. I likhet med den första versionen av RP-3 var 3,5" FFAR tänkt att användas mot ubåtar och hade därför en solid stålspets för att kunna slå igenom ett kraftigt tryckskrov. Rörelseenergin var tillräckligt för att punktera ett tryckskrov även efter att ha passerat genom 40 meter vatten.[1][2]

För användning mot ytfartyg och landmål hade stålspetsen för dålig verkan. För att kunna användas mot sådana mål försågs raketen med en 5 tums (127 mm) spränggranat. Granaten hade tillräcklig sprängkraft för att vara effektiv mot mål som fartyg, stridsvagnar och bunkrar, men den var egentligen för tung för raketen vilket minskade maxhastigheten till 780 km/h. Den låga hastigheten gav en mer krökt bana och gjorde det svårt att sikta med raketerna. Problemet löstes genom att Caltech utvecklade en 5 tums raketmotor med avsevärt högre hastighet. Denna nya raket fick namnet HVAR (High Velocity Aircraft Rocket).[1][3]

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Ramsey, Syed. ”6 – Military Rockets”. Tools of War – History of Weapons in Modern Times. Alpha Editions. ISBN 9789386019837 
  2. ^ Parsch, Andreas (3 december 2004). ”Air-Launched 3.5-Inch Rockets”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/app4/35in-rockets.html. 
  3. ^ Parsch, Andreas (16 oktober 2006). ”Air-Launched 5-Inch Rockets”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/app4/5in-rockets.html. 

Externa länkarRedigera