Hårdost

Hårdost kallas den osttyp med fast konsistens, som man kan skära i skivor med kniv eller osthyvel och kan använda som pålägg på bröd. Hårdost kan även rivas och smältas för att användas i matlagning. Hårdostar delas in i grynpipig ost, rundpipig ost och tät ost.

Det går åt 10 kg mjölk för att tillverka 1 kg hårdost. Hårdostar har en vattenkonstistens mellan 30 % och 50 % och får olika textur beroende på tillverkningsprocessen: grynpipiga (till exempel prästost), rundpipiga (till exempel herrgårdsost) eller täta (till exempel cheddar).

Hårdostar

Textur beskriver utseendet på en hårdosts hål eller pipor. De olika texturerna beror på skillnader i tillverkningsprocessen, och har gett namn åt tre olika typer av hårdost.

Grynpipiga hårdostar

Port Salut

Många små oregelbundna, grynformiga hål bildas när vasslen tappas av innan ostmassan rörs om och läggs i sin form. Koldioxiden som bakteriekulturen bilar under mognadsprocessen sipprar då ut genom hålrummen och bildar risgrynslika pipor, det vill säga hålen.

Rundpipiga hårdostar

Emmentaler

Få, lite större och runda hål. Ostmassan formas och pressas samman under vätskeytan innan vasslen tappas. Bakteriekulturen bildar även här koldioxid men den stannar kvar i ostmassan och bildar stora hål som är fyllda med gas. Piporna blir färre och större än hos grynpipiga ostar.

Täta ostar

Cheddar

Dessa har inga hål alls eller endast några smala sprickor. Ostmassan får ligga kvar i ostkaret efter att vasslen tappats av. Efter ett dygn mals och saltas den opressade osten för att därefter läggs i sin form för pressning. Under denna cheddringsprocess försvinner koldioxiden och inga hål bildas. Osten får en textur som är tätare än gryn- och rundpipiga ostar^[1].