Wikipedia

Häxprocessen i Gävle

Häxprocessen i Gävle var en häxprocess som ägde rum i Gävle i Sverige under det stora oväsendet 1675. Den resulterade i 21 dödsdomar och nitton avrättningar (först fem avrättningar, och därefter ytterligare fjorton). Häxprocessen i Gävle är känd för att ha inkluderat det berömda fallet mot Katarina Bure, och för att vara den process där modern till den berömda Gävlepojken avrättades, vilket ledde till att han fick flytta till Stockholm och gav upphov till Häxprocessen i Katarina där.

Gävle slott omkring sekelskiftet 1900.
Heliga Trefaldighets kyrka, Gävle

Bakgrund redigera

Trolldomskommissionen kom till Gävle i februari 1675 för att hantera traktens eventuella trolldomsmål. Vittnen sade att Gävles kyrkoherde Petrus Fontelius slutat läsa häxbönen, som infördes 1670, redan 1673 och inte börjat igen förrän kommissionen kom till staden; att han ansåg häxeri vara fantasier, och sagt till föräldrarna att ge barnen en avbasning om de talade om Blåkulla. Detta var en ovanlig åsikt för en präst, av vilka de flesta andra entusiastiskt deltog i processerna. Fontelius befann sig också i en fejd med borgmästare Carl Falck. Bakgrunden var att Fontelius en 1673 i kyrkan hade gett en bättre bänkplats i kyrkan åt Falcks ärkefiende rådman Johan Anderssons hustru. Falck hade därefter börjat sprida ut rykten i Gävle om att Bure förde barn till Blåkulla. Häxkommissionen ställde sig efter vittnesmålen på Falcks sida mot Fontelius.

Åtalade redigera

Då barnen i Gävle förhördes, anklagade 20 barn, med borgmästarens son Håkan Falck i spetsen, Fontelius fru Katarina Bure för häxeri. Hon frigavs ur arresten på hedersord om att kvarbli i staden, men den 3 mars 1675 flydde istället familjen Fontelius till Uppsala. Samma dag avrättades fem kvinnor som också hade åtalats för häxeri. Den 9 mars dömdes Bure till döden i sin frånvaro i Gävle.

Sju kvinnor ställdes inför rätta under Häxprocessen i Gävle. Brita Lorents Guldsmed, Brita Canons, Lisbeth Erik Pederssons, Kierstin (svärmor till en av slottsvakterna) och Anna Snifs. 19 barn anklagade dem för att ha tagit dem till Blåkulla. De ska ha skrapat guld från kyrkklockor på väg till Satan. Fem dömdes mot sitt nekande som skyldiga till att halshuggas och brännas på bål, en med erkännande till enbart halshuggning, och två till spöstraff.

Brita Lorents Guldsmed anklagades av 19 barn. Främst Brita Wälgifts, som blivit så svårt misshandlad att hon blivit sängliggande: hon uppgav att hon blivit misshandlad av Guldsmed i Blåkulla. Falck och mäster Uhno Johansson vittnade att en häxa, Glasmärit, hade bott på Guldsmeds föräldrars gård och kanske lärt henne trolldom. Johansson uppgav att Guldsmed 26 år tidigare haft ett förhållande med en pipare från Helsinge regemente, som kunde gå genom väggar genom magi och hade besökt henne medan han satt i fängelse i Gävle för dråp. Hon torterades med handklovar men vägrade bekänna. Domstolen uttalade att Brita Guldsmed var "en värsta sortens häxa". Hon dömdes till döden 3 mars. Hon dömdes till halshuggning och brännas på bål.

Anna Peder Ericssons Snifs anklagades av Brita Erik Lars i Hämblinge by för att ha bortfört hennes nyligen avlidna dotter Ingri, som ska ha dött på grund av den misshandel hon fått av Snifs i Blåkulla. Hon låtsades gråta då hon nekade, vilket misstänkliggjorde henne. Den 12 februari erkände hon med äkta tårar. Hon bekände att Satan sedan 1673 brukade besöka henne i gestalt av en förmögen man och betala henne för sex med dukater som förvandlades till blod. Hon dömdes till döden 3 mars. På grund av sin ånger slapp hon brännas efter halshuggningen och fick begravas på kyrkogården.

Lisbeth Erik Pederssons var sedan 1673 ryktad för trolldom och barnaförande och dömdes mot nekande. Kierstin Håkan Vacktkneckts svärmor, som bodde på Gävle slott och var en nykomling från norr, var okänd i staden och dömdes på vittnesmål från sin dotterdotter. Brita Canons dömdes förutom för barnaförande för att ha fört säd till Satan och bränt det och för att ha trollat dåligt väder och dömdes "ehuru hon obotfärdigt i stadigt nekande framhärdar".

Domslut redigera

De dömdes samtliga till döden 3 mars. Av de kvarvarande två kvarvarande åtalade, hade Canons syster Anna Måns Ivarssons, bekänt att hon lärt sig trolldom av Canons, men frikändes delvis på grund av ungdom från dödsstraff och dömdes till 60 slag ris för rådstugudörren och 3 söndagars kyrkoplikt. Den sista ansågs ha blivit förledd av andra och dömdes till spöstraff för sin ungdoms skull.

Avrättningarna redigera

Avrättningen ägde rum den 6 mars 1675. Pojken Olle Hendrik Peders på Islandet påstod att han vid avrättningen av Gullsmeds och Canons sett svarta korpar föra bort deras själar, medan flickan Anna Johansdotter uppgav att en svart örn förde bort hela Canons och bara lämnade en stock att halshuggas. Detta bekräftades av Kierstin Hendrik Peders. Johansdotter sade att de andra som avrättades dock fördes bort av vita duvor, och Kierstin höll med när det gällde Lisbet.

Fortsatt häxprocess redigera

Ytterligare 13 kvinnor dömdes strax därefter till döden för häxkonst. Änkan Catharina Nilsdotter Grijs dömdes 20 april 1675 till döden för äktenskapsbrott och trolldom: hon var mor till den berömde visgossen Johan "Gävlepojken" Johansson.

Upplösning redigera

I augusti 1676, i samband med upplösningen av häxprocessen i Katarina i Stockholm, frikändes Katarina Bure formellt tillsammans med de som då fortfarande satt fängslade för trolldom i Stockholm.

Referenser redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Häxprocessen_i_Gävle&oldid=52624713”