Gustav Kawerau, född den 25 februari 1847 i Bunzlau, död den 1 december 1918 i Berlin, var en tysk kyrkohistorisk och praktisk teologisk författare, son till organisten Martin Kawerau.

Gustav Kawerau
Född25 februari 1847[1]
Bolesławiec, Polen
Död1 december 1918[1] (71 år)
Berlin
BegravdSt.-Petri-Luisenstadt-Kirchhof
Medborgare iTyskland
SysselsättningKyrkohistoriker, teolog, universitetslärare
ArbetsgivareKiels universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
Universitetet i Wrocław
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Tübingens universitet
Redigera Wikidata

Kawerau blev professor 1886 i Kiel och 1893 i Breslau samt 1907 medlem av överkyrkorådet i Berlin. Bland hans många arbeten kan nämnas en årgång Predigten (2 band, 1897–99), flera monografier till den tyska reformationens historia, medarbetarskap i den stora Weimareditionen av Luthers skrifter samt det berömda arbetet Reformation und Gegenreformation (3:e upplagan 1907, utgör band III av Möllers Lehrbuch der Kirchengeschichte).

Källor

redigera

Fotnoter

redigera
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]