Öppna huvudmenyn

Gunnarn, fram till 1897 Bastuträsk, samiska Viertá, är en småort i Storumans kommun i Lappland. Storumans flygplats ligger i anslutning till orten.

Gunnarn
småort
Kornhässja i Gunnarn, den by som kallats för Lappmarkens kornbod.
Kornhässja i Gunnarn, den by som kallats för Lappmarkens kornbod.
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Västerbottens län
Kommun Storumans kommun
Distrikt Stensele distrikt
Koordinater 65°0′40″N 17°41′12″Ö / 65.01111°N 17.68667°Ö / 65.01111; 17.68667
Area 72 hektar (2015)[1]
Folkmängd 176 (2015)[1]
Befolkningstäthet 2,444 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T8192[2]
Småortskod S9735[3]
Ortens läge i Västerbottens län
Red pog.svg
Ortens läge i Västerbottens län
Wikimedia Commons: Gunnarn
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Gunnarn är en av de större byarna i Västerbottens läns inland och präglas av ett öppet, kuperat odlingslandskap med traditionellt grupperad bebyggelse. Tillsammans med Juktåkolonin är byn av riksintresse för kulturmiljövården.


HistoriaRedigera

Namnet GunnarnRedigera

Gunnarn kommer från Gunnarbäcken som från Gunnarsjöarna rinner ut i Bastuträsket. År 1892 inrättade Domänstyrelsen en kronopark som fick namnet Gunnarn. I samband med att postverket öppnade poststation i Bastuträsk 1897 fastställdes postadressen till Gunnarn för att förebygga förväxlingar med Bastuträsk, Norsjö kommun. Med tiden blev Gunnarn det allmänt använda namnet på byn.[4]

FörhistoriaRedigera

Under 1950-talet företogs utgrävningar i Tjikkuträskets södra delar, omkring Vinterviken och uppemot utloppet i Juktån. Under en sommar fick man fram över 900 föremål från stenåldern, 6 000–7 000 år gamla. De system av fångstgropar som finns omkring Gunnarn, vid Kvarnmörkan, Slåttesviken, Vallviken och Storbacken, berättar om jaktmetoden. Det torde då i första hand ha gällt älg och vildren. I de föremål som hittades spårar man östlig påverkan. En kniv med fågelhuvud och en annan med ett älghuvud i skaftet hör till de finare fynden. Tidigare har fynd gjorts av stenyxor och liknande i de uppodlade delarna av byn

FisketräskRedigera

Gunnarns ursprungliga namn, Bastuträsk, kommer från sjöarna Stor-Bastuträsket och Lill-Bastuträsket norr om byn. Sjöarnas namn finns belagda redan i fiskeregister från 1553, då bondbyarna Granön, Grubbe och Stärkesmark skattade för sitt fiske här.[5] Bastuträsken var så kallade fjällfisketräsk, alltså fiskesjöar belägna långt från hembyn.[6] Vid fisketräsket hade fiskaren en bastu, vilket här avser en enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad.[7]

LappskattelandRedigera

Den fasta befolkningen kring Gunnarn utgjordes fram till mitten av 1700-talet uteslutande av samer. På Jonas Persson Geddas karta över Umeå lappmark från 1671 ligger sjön Bastuträsk inom ett lappskatteland med namnet Sweither, med Mårthen Joensson djäkne som åbo. I 1695 år jordebok för lappmarkerna hade landet det nya namnet Juktälven.[8]

Linnés besök på LycksamyrenRedigera

En av de mera kända svenskar som tidigt satte sin fot i området var Carl von Linné, eller Carl Linnaeus, som han hette innan han adlades. Detta skedde år 1732. Han stötte ganska snart på problem på den intilliggande Lycksamyren och strapatserna blev så svåra att han, efter råd ifrån de samiska guiderna, beslöt sig för att vända om. Han skriver i sin dagbok: "aldrig kan Presten så beskrifva hälfvete, som detta är eij värre." Som tur var så var inte hela denna resa så miserabel som ute på Lycksamyren utan Linné fick stort utbyte av sin lappländska resa, vilket framgår av hans dagbok.[9]

Från nybygge till bondbyRedigera

 
första skolhuset

År 1744 anlades ett nybygge vid Bastuträsket av samen Johan Tomasson från Granbyn och hans hustru Katarina, dotter till Mårten Mårtensson i Rusele. Lappskattelandets dåvarande innehavare, Mårten Nilsson, var inte tilltalad av detta och drog Johan Tomasson inför tinget. Parterna kom överens om att Johan Tomasson under Mårten Nilssons livstid endast skulle få fiska i Stor-Bastuträsket, och det mot en ersättning i pengar. Innan Mårten Nilsson gick ur tiden dömdes dock Johan Tomasson till fängelse för att ha haft sexuellt umgänge med sin dotter. Han skickades till Kalmar slott och slutade sina dagar där. Andra bönder tog över och fortsatte att bryta nybyggen vid Bastuträsket.[10][11]

Samtidigt förblev lappskattelandet i samisk kontroll. Först 1787 överlämnade den dåvarande innehavaren, Anders Mårtensson, sitt land till bönderna i Bastuträsks by.[8]

Byn blev med tiden en verklig storby som skulle komma att kallas Lappmarkens kornbod.[12]

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Gunnarn 1950–2015[13][14][15]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
564
1960
  
313
1965
  
316
1970
  
273
1975
  
244
1980
  
237
1990
  
235 84
1995
  
224 86
2000
  
217 86
2005
  
173 86#
2010
  
178 73#
2015
  
176 72#
Anm.: Upphörde som tätort 2005.
 # Som småort.

SamhälletRedigera

 
Linnéparken i Gunnarn.

Linnéparken i Gunnarn minner om Linnés besök.[16]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läst: 26 december 2013
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läst: 9 juli 2016
  4. ^ Bastuträsk-Gunnarn 250 år, 1743-1993: [minnesskrift utgiven i anledning av byns 250-åriga tillvaro. [Storuman]. 1997. sid. 3. Libris länk 
  5. ^ Lundkvist, Tyko; Nilsson Tore (1984). Vännäs kommuns historia. Härnösand: Angermannia. Libris länk. ISBN 91-86512-06-4 
  6. ^ Göthe, Gustaf (1929). Om Umeå lappmarks svenska kolonisation [Elektronisk resurs : från mitten av 1500-talet till omkr. 1750]. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris länk. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-66789 
  7. ^ Lundström, Ulf. ”Några bebyggelsenamn i Kågedalen”. Skellefteå hembygdsförening. Arkiverad från originalet den 3 maj 2013. https://archive.is/20130503133652/http://lokalhistoria.skelleftea.org/kultur21.htm. Läst 4 augusti 2012. 
  8. ^ [a b] Norstedt, Gudrun (2011). Lappskattelanden på Geddas karta: Umeå lappmark från 1671 till 1900-talets början. Umeå: Thalassa. Libris länk. ISBN 978-91-972374-4-4 
  9. ^ Linné, Carl von; Hellbom Algot (2003). Iter Lapponicum = Lappländska resan : 1732. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 54:A. Umeå: Skytteanska samf. Libris länk. ISBN 91-86438-22-0 
  10. ^ Egerbladh, Ossian (1972). Ur Lappmarkens bebyggelsehistoria. 10, Stensele 1741-1860 : de hundra äldsta nybyggesupptagningarna. Umeå. Libris länk 
  11. ^ Egerbladh, Ossian (1970). Ur Lappmarkens bebyggelsehistoria. 9, Barsele : minnesskrift med anledning av byns tvåhundraåriga tillvaro. Umeå. Libris länk 
  12. ^ Bastuträsk-Gunnarn 250 år, 1743-1993: [minnesskrift utgiven i anledning av byns 250-åriga tillvaro. [Storuman]. 1997. sid. 148. Libris länk 
  13. ^ ”Småorter 2005”. Arkiverad från originalet den 17 april 2012. https://web.archive.org/web/20120417115250/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  14. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012. 
  15. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014. 
  16. ^ ”Linné i Lappmarken”. Lappmarkens trädgårdssällskap. http://www.rosalapponica.nu/lappmarken/linne.html. Läst 4 augusti 2012. 

Externa länkarRedigera