Gunnarn
Gunnarn, fram till 1897 Bastuträsk, samiska Viertá, är en småort i Storumans kommun i Lappland. Storumans flygplats ligger i anslutning till orten.
| Gunnarn | |
| småort | |
 Kornhässja i Gunnarn, den by som kallats för Lappmarkens kornbod.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Lappland |
| Län | Västerbottens län |
| Kommun | Storumans kommun |
| Distrikt | Stensele distrikt |
| Koordinater | 65°0′40″N 17°41′12″Ö / 65.01111°N 17.68667°Ö |
| Area | 70 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 156 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 2,2 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | T8192[2] |
| Småortskod | S9735[3] |
| Beb.områdeskod | 2421TB101 (1960–2005)[4] 2421SB101 (2005–)[4] |
  Ortens läge i Västerbottens län
| |
| Wikimedia Commons: Gunnarn | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Gunnarn är en av de större byarna i Västerbottens läns inland och präglas av ett öppet, kuperat odlingslandskap med traditionellt grupperad bebyggelse. Tillsammans med Juktåkolonin är byn av riksintresse för kulturmiljövården.
Historia redigera
Namnet Gunnarn redigera
Gunnarn kommer från Gunnarbäcken som från Gunnarsjöarna rinner ut i Bastuträsket. År 1892 inrättade Domänstyrelsen en kronopark som fick namnet Gunnarn. I samband med att postverket öppnade poststation i Bastuträsk 1897 fastställdes postadressen till Gunnarn för att förebygga förväxlingar med Bastuträsk, Norsjö kommun. Med tiden blev Gunnarn det allmänt använda namnet på byn.[5]
Förhistoria redigera
Under 1950-talet företogs utgrävningar i Tjikkuträskets södra delar, omkring Vinterviken och uppemot utloppet i Juktån. Under en sommar fick man fram över 900 föremål från stenåldern, 6 000–7 000 år gamla. De system av fångstgropar som finns omkring Gunnarn, vid Kvarnmörkan, Slåttesviken, Vallviken och Storbacken, berättar om jaktmetoden. Det torde då i första hand ha gällt älg och vildren. I de föremål som hittades spårar man östlig påverkan. En kniv med fågelhuvud och en annan med ett älghuvud i skaftet hör till de finare fynden. Tidigare har fynd gjorts av stenyxor och liknande i de uppodlade delarna av byn
Fisketräsk redigera
Gunnarns ursprungliga namn, Bastuträsk, kommer från sjöarna Stor-Bastuträsket och Lill-Bastuträsket norr om byn. Sjöarnas namn finns belagda redan i fiskeregister från 1553, då bondbyarna Granön, Grubbe och Stärkesmark skattade för sitt fiske här.[6] Bastuträsken var så kallade fjällfisketräsk, alltså fiskesjöar belägna långt från hembyn.[7] Vid fisketräsket hade fiskaren en bastu, vilket här avser en enkel, timrad byggnad med eldstad i mitten som användes som tillfällig bostad.[8]
Lappskatteland redigera
Den fasta befolkningen kring Gunnarn utgjordes fram till mitten av 1700-talet uteslutande av samer. På Jonas Persson Geddas karta över Umeå lappmark från 1671 ligger sjön Bastuträsk inom ett lappskatteland med namnet Sweither, med Mårthen Joensson djäkne som åbo. I 1695 år jordebok för lappmarkerna hade landet det nya namnet Juktälven.[9]
Linnés besök på Lycksamyren redigera
En av de mera kända svenskar som tidigt satte sin fot i området var Carl von Linné, eller Carl Linnaeus, som han hette innan han adlades. Detta skedde år 1732. Han stötte ganska snart på problem på den intilliggande Lycksamyren och strapatserna blev så svåra att han, efter råd ifrån de samiska guiderna, beslöt sig för att vända om. Han skriver i sin dagbok: "aldrig kan Presten så beskrifva hälfvete, som detta är eij värre." Som tur var så var inte hela denna resa så miserabel som ute på Lycksamyren utan Linné fick stort utbyte av sin lappländska resa, vilket framgår av hans dagbok.[10]
Från nybygge till bondby redigera
År 1744 anlades ett nybygge vid Bastuträsket av samen Johan Tomasson från Granbyn och hans hustru Katarina, dotter till Mårten Mårtensson i Rusele. Lappskattelandets dåvarande innehavare, Mårten Nilsson, var inte tilltalad av detta och drog Johan Tomasson inför tinget. Parterna kom överens om att Johan Tomasson under Mårten Nilssons livstid endast skulle få fiska i Stor-Bastuträsket, och det mot en ersättning i pengar. Innan Mårten Nilsson gick ur tiden dömdes dock Johan Tomasson till fängelse för att ha haft sexuellt umgänge med sin dotter. Han skickades till Kalmar slott och slutade sina dagar där. Andra bönder tog över och fortsatte att bryta nybyggen vid Bastuträsket.[11][12]
Samtidigt förblev lappskattelandet i samisk kontroll. Först 1787 överlämnade den dåvarande innehavaren, Anders Mårtensson, sitt land till bönderna i Bastuträsks by.[9]
Byn blev med tiden en verklig storby som skulle komma att kallas Lappmarkens kornbod.[13]
Befolkningsutveckling redigera
| Befolkningsutvecklingen i Gunnarn 1950–2015[14][15][16] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1950 | 564 | |||
| 1960 | 313 | |||
| 1965 | 316 | |||
| 1970 | 273 | |||
| 1975 | 244 | |||
| 1980 | 237 | |||
| 1990 | 235 | 84 | ||
| 1995 | 224 | 86 | ||
| 2000 | 217 | 86 | ||
| 2005 | 173 | 86# | ||
| 2010 | 178 | 73# | ||
| 2015 | 176 | 72# | ||
Anm.: Upphörde som tätort 2005.
# Som småort. | ||||
Samhället redigera
Linnéparken i Gunnarn minner om Linnés besök.[17]
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, SCB, läs online, läst: 26 december 2013.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Bastuträsk-Gunnarn 250 år, 1743-1993: [minnesskrift utgiven i anledning av byns 250-åriga tillvaro. [Storuman]. 1997. sid. 3. Libris 10492703
- ^ Lundkvist, Tyko; Nilsson Tore (1984). Vännäs kommuns historia. Härnösand: Angermannia. Libris 7758756. ISBN 91-86512-06-4
- ^ Göthe, Gustaf (1929). Om Umeå lappmarks svenska kolonisation [Elektronisk resurs : från mitten av 1500-talet till omkr. 1750]. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris 12457173. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-66789
- ^ Lundström, Ulf. ”Några bebyggelsenamn i Kågedalen”. Skellefteå hembygdsförening. Arkiverad från originalet den 3 maj 2013. https://archive.is/20130503133652/http://lokalhistoria.skelleftea.org/kultur21.htm. Läst 4 augusti 2012.
- ^ [a b] Norstedt, Gudrun (2011). Lappskattelanden på Geddas karta: Umeå lappmark från 1671 till 1900-talets början. Umeå: Thalassa. Libris 12091599. ISBN 978-91-972374-4-4
- ^ Linné, Carl von; Hellbom Algot (2003). Iter Lapponicum = Lappländska resan : 1732. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 54:A. Umeå: Skytteanska samf. Libris 8872844. ISBN 91-86438-22-0
- ^ Egerbladh, Ossian (1972). Ur Lappmarkens bebyggelsehistoria. 10, Stensele 1741-1860 : de hundra äldsta nybyggesupptagningarna. Umeå. Libris 174951
- ^ Egerbladh, Ossian (1970). Ur Lappmarkens bebyggelsehistoria. 9, Barsele : minnesskrift med anledning av byns tvåhundraåriga tillvaro. Umeå. Libris 174950
- ^ Bastuträsk-Gunnarn 250 år, 1743-1993: [minnesskrift utgiven i anledning av byns 250-åriga tillvaro. [Storuman]. 1997. sid. 148. Libris 10492703
- ^ ”Småorter 2005”. Arkiverad från originalet den 17 april 2012. https://web.archive.org/web/20120417115250/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 1 februari 2014.
- ^ ”Linné i Lappmarken”. Lappmarkens trädgårdssällskap. http://www.rosalapponica.nu/lappmarken/linne.html. Läst 4 augusti 2012.