Gulstrupig fnittertrast[2] (Pterorhinus galbanus) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Gulstrupig fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
GarrulaxGalbanusSmit.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläktePterorhinus
men se text
ArtGulstrupig fnittertrast
P. galbanus
Vetenskapligt namn
§ Pterorhinus galbanus
AuktorGodwin-Austen, 1874
Synonymer
Garrulax galbanus
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Gulstrupig fnittertrast är en 23 cm lång fnittertrast med gulaktig undersida. Den har vidare en svart ögonmask, svart haka, ljust olivbrun ovansida och huvudsakligen grå stjärt med vit spets.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln förekommer från sydöstra Assam (Manipurbergen och Lushaibergen) till västra Myanmar.[5] Tidigare behandlades blåkronad fnittertrast (G. courtoisi) som en underart till gulstrupig fnittertrast, och vissa gör det fortfarande.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktestillhörighetRedigera

Gulstrupig fnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax,[1] men den taxonomiska auktoriteten Clements et al lyfte ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[5][7] Senare studier visar dock att Garrulax i begränsad mening består av tre utvecklingslinjer som skildes åt för mellan sju och nio miljoner år sedan, varav Ianthocincla är en.[8]även inom Ianthocincla. Författarna till studien rekommenderar därför att släktet delas upp ytterligare, på så sätt att gulstrupig fnittertrast med släktingar lyfts ut till det egna släktet Pterorhinus. Tongivande International Ornithological Congress har följt dessa rekommendationer, vilket även görs här.

LevnadssättRedigera

Gulstrupig fnittertrast hittas i högväxta gräsmarker med inslag av träd och buskar samt i öppen skog, i Indien på mellan 610 och 1300 meters höjd. Den ses vanligen i par eller små grupper på jakt efter insekter och små frön, ibland i större flockar med upp till 80 fåglar, ofta tillsammans med rosthalsad fnittertrast. Fågeln häckar april–juni. Den bygger ett skålformat bo av kvistar och växtmaterial. Däri lägger den två till fyra ägg som ruvas av båda föräldrar i 13 dagar.[9]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt inte ovanlig, dock fåtalig och lokalt förekommande i Bhutan.[9]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Garrulax galbanus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Cibois, A.; Gelang, M.; Alström, P.; Pasquet, E.; Fjeldså, J.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. (2018). ”Comprehensive phylogeny of the laughingthrushes and allies (Aves, Leiothrichidae) and a proposal for a revised taxonomy”. Zoologica Scripta 47 (4): sid. 428-440. doi:10.1111/zsc.12296. 
  9. ^ [a b] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkarRedigera