François Guizot

fransk diplomat och politiker
(Omdirigerad från Guizot)

François Pierre Guillaume Guizot, född 4 oktober 1787 i Nîmes, död 12 september 1874, var en fransk historiker, talare och statsman.

François Guizot
Född4 oktober 1787[1][2][3]
Nîmes[4][5], Frankrike
Död12 september 1874[3][6][7] (86 år)
Abbey of Val-Richer[4][5], Frankrike
BegravdSaint-Ouen-le-Pin
Medborgare iFrankrike[8][9][10]
Utbildad vidGenèves universitet
SysselsättningPolitiker, översättare, författare[11], historiker[12], diplomat, litteraturkritiker
Befattning
Ledamot av departementsstyrelse i Frankrike
Ambassadör
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Bourbonska restaurationens fjärde parlament, Calvados (1828–1830)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
julimonarkins första parlament, Calvados (1830–1831)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Julimonarkins andra parlament, Calvados (1831–1834)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Julimonarkins tredje parlament, Calvados (1834–1837)
Stol nummer 40 i Franska akademien (1836–1874)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Julimonarkins fjärde parlament, Calvados (1837–1839)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
julimonarkins femte parlament, Calvados (1839–1842)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Julimonarkins sjätte parlament, Calvados (1842–1846)
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
julimonarkins sjunde parlament, Calvados (1846–1848)
Frankrikes regeringschef (1847–1848)
ArbetsgivareUniversitetet i Paris
Politiskt parti
Orléanister
MakaPauline de Meulan
(g. 1812–)[13]
Éliza Dillon
(g. 1828–)[14]
BarnHenriette Guizot de Witt (f. 1829)
Pauline de Witt (f. 1831)
Guillaume Guizot (f. 1833)[15]
FöräldrarAndré Guizot
Élisabeth-Sophie Bonicel
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen (1840)[16]
Riddare av Gyllene skinnets orden
Januariusorden
Storkors av Frälsarens orden
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Gyllene skinnets orden
Elefantorden
Redigera Wikidata

Guizot växte upp i en borgerlig, protestantisk familj och uppfostrades i Genève efter strikt kalvinistiska principer och kom 1805 till Paris, där han, uppmärksammad för sin arbetsförmåga och lärdom 1812 blev biträdande professor vid Sorbonne, senare professor i Modern historia. Guizot gav uppslaget till den moderna franska historieforskningen. Hans undervisning utmärkte sig för sträng vetenskaplighet, grundliga källstudier och ingående forskningar angående den historiska utvecklingen av institutionerna.

År 1814 blev Guizot inrikesministern François Xavier de Montesquiou-Fézensacs generalsekreterare, och begav sig efter Napoleons återkomst till Ludvig XVIII i Gent, utsågs vid andra restaurationen till generalsekreterare i justitiedepartementet och senare maître de requêtes i Conseil d'état. Guizot anslöt sig till det doktrinära partiet och tog betydande del i utarbetandet av vallagen 1817, militärlagen 1818 och tryckfrihetslagen 1819. Élie Decazes utnämnde honom till direktör för den departementala och kommunala förvaltningen. Vid Decazes fall 1820 återvände Guizot till Sorbonne och angrep Jean-Baptiste de Villèles regering i sina föreläsningar, varför hans kurser inställdes 1822.

Åren därefter utgav han Collection des mémoiries relatifs à l'hstoire d'Angleterre, Collection des mémoires relatifs à l'histoire de France Jusqu'au XIII:e siècle, Essais sur l'historie de France, samt de två första banden av sin Histoire de la révolution d'Angleterre. År 1828 erhöll han tillstånd att på nytt undervisa.

Deputerad 1830, protesterade Guizot mot 1830 års förordningar och blev efter julirevolutionen 1830 inrikesminsiter. Guizot skilde sig nu alltmer från liberalerna för att följa en övervägande konservativ politik. Som medlem av Adolphe Thiers och Victor de Broglies regeringar 1832–36, genomdrev han 1833 en lag angående organisationen av folkskoleundervisningen. 1836–37 var han undervisningsminister i Louis Mathieu Molés regering. År 1840 blev han ambassadör i London, där han ej lyckades förhindra Londonkonventionen, vilken reglerade affärerna i Orienten med uteslutande av Frankrike, och återkallades samma år för att ingå i Nicolas Jean-de-Dieu Soults regering som utrikesminister fram till 1847. 19 september 184723 februari 1848 var han konseljpresident, och ledde under denna till Frankrikes inrikes- och utrikespolitik. Hans inrikespolitik präglades av hans vägran att genomföra reformer, särskilt i avseende på vallagen. Hans utrikespolitik sammanföll med Ludvig Filip I av Frankrikes önskan om bibehållande av fred till varje pris. Guizots motstånd mot liberala partiets krav ledde till Februarirevolutionen 1848. Han ingav sin avskedsansökan och begav sig kort därefter till Ludvig Filip i Storbritannien.[17]

Därmed var hans politiska bana avslutad, och han ägnade sid hädanefter åt historiska, moraliska och religiösa studier. Han avslutade sitt verk om engelska revolutionens historia, sina Mémoires pour servir à l'histoire de mon temps (10 band, 1858–60) samt utgav mot slutet av sitt liv Histoire de France racontée à mes petits-enfant, fullföljt av dottern, madame de Witt.[17]

I första äktenskapet var han gift med författarinnan Pauline de Meulan, känd som madame Guizot.

Guizot invaldes 1836 i Franska akademien. Han blev 1837 utländsk ledamot av Vitterhetsakademien och 1842 av Vetenskapsakademien.

Noter redigera

  1. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), François, Pierre, Guillaume Guizot, Sycomore (på franska), 10198, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ François Pierre Guillaume Guizot, Léonoredatabasen (på franska), Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, François Guizot, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 19 maj 2021, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  6. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, François Pierre Guillaumé Guizot, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ KNAW historisk medlemslista, François Pierre Guillaume Guizot, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.nndb.com.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.nndb.com.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.nndb.com.[källa från Wikidata]
  11. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Union List of Artist Names, 7 mars 2013, läs online, läst: 14 maj 2019.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.persee.fr.[källa från Wikidata]
  14. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.treccani.it.[källa från Wikidata]
  16. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]
  17. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar redigera