Prärietrana[2] (Antigone canadensis) är en trana som häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba. Merparten är flyttfåglar som övervintrar i södra USA, norra Mexiko och södra Japan.

Prärietrana
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljTranor
Gruidae
SläkteAntigone
ArtPrärietrana
A. canadensis
Vetenskapligt namn
§ Antigone canadensis
Auktor(Linné, 1758)
Utbredning
subspecies
  • A. c. canadensis (Linné, 1758)
  • A. c. pratensis (F. A. A. Meyer, 1794)
  • A. c. nesiotes Bangs & Zappey, 1905
  • A. c. tabida (J. L. Peters, 1925)
  • A. c. rowani Walkinshaw, 1965
  • A. c. pulla Aldrich, 1972
Synonymer
  • Sandhilltrana
  • Ardea canadensis Linné, 1758
  • Grus minor
  • Grus proavus
  • Grus canadensis
  • Flygande prärietrana i mars över Brownstown, Indiana.
    Flygande prärietrana i mars över Brownstown, Indiana.

    Utseende redigera

     
    På senvintern och våren, inför häckningen utför den en sorts parningsdans. Foto från reservatet Cosumnes River, Kalifornien.
     
    Vintertid uppträder ofta arten i mycket stora flockar.

    Prärietranan mäter från 88–120 cm och har ett vingspann på 160–210 cm.[3] De sydliga underarterna är tydligt större än de nordliga, varför de ibland delas upp som "större" och "mindre" prärietrana. De sydliga mäter i genomsnitt 117 cm på längden, har ett vingspann på 196 cm och väger 4850 gram. De nordliga mindre underarterna mäter i genomsnitt 104 cm på längden, har ett vingspann på 185 cm och väger 3350 gram.[4] Hanarna är större än honorna.[4]

    Den adulta prärietranan i fräsch vinterdräkt är ljusgrå, med liten mängd varmt roströda partier på ovansidan, speciellt på vingtäckarna och övergumpen.[4][3] Adult i sommardräkt är mer roströd. Adultens hals är ljust grå och huvudet nästan vitt. Pannan och främre delen av hjässan är röd.[3] Vingpennorna är mörkgrå till svarta och innanför dessa har den ett ljust band på vingundersidan, som är bredare och tydligare hos de sydliga underarterna.[4] Juvenilen påminner om adulten, men saknar rött på huvudet och är överlag rödbrungrå.[3][4]

    Läte redigera

    Lätet beskrivs som ett högljutt trumpetande med skallrande eller rullande karaktär.[4]

    Utbredning och systematik redigera

    Prärietranan häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba.[5] Populationen i nordöstra Sibirien häckar från floden Kolyma till Tjuktjerhalvön och söderut till Korjakien och nordöstra Ochotska havet.[3] Merparten av den globala populationen är flyttfåglar som övervintrar i södra USA och norra Mexiko. Ett mindre antal övervintrar även i sydvästra Kyushu i södra Japan.[3] Populationerna på amerikanska golfkusten, i Georgia, FloridaKuba och Isla de la Juventud är stannfåglar.[5]

    Underarter redigera

    Prärietranan delas in i sex underarter fördelade i fem underartsgrupper:[5]

    • Antigone canadensis canadensis – häckar i arktiska Nordamerika och östra Sibirien, och övervintrar i sydvästra USA och norra Mexiko
    • Antigone canadensis pulla – förekommer vid södra USA:s golfkust
    • Antigone canadensis pratensis – förekommer i Georgia och Florida
    • Antigone canadensis nesiotes – förekommer på Kuba och Isla de la Juventud
    • tabida/rowani-gruppen
      • Antigone canadensis rowani – häckar från British Columbia till norra Ontario, och övervintrar till norra Mexiko
      • Antigone canadensis tabida – häckar i mellersta Nordamerika, och övervintrar i södra USA och norra Mexiko

    Observationer utanför utbredningsområdet redigera

    Prärietrana observeras sällsynt i Europa. Det första brittiska fyndet gjorde på Fair Isle i april 1981,[6] Våren 2014 höll en prärietrana till i Västeuropa som även tog sig till Sverige där den sågs i Västmanland 29 april till 5 maj 2014.[7][8][9] Ytterligare en individ uppehöll sig i Söråsele i Lappland i oktober–november 2020 och en tredje i Storsjö i Härjedalen 13–14/5 2021.[9]

    Taxonomi och släktestillhörighet redigera

    Arten beskrevs vetenskapligt av Carl von Linné 1758 i tionde upplagan av hans Systema Naturae. Han gav den då det vetenskapliga namnet Ardea canadensis och placerade den därmed i samma släkte som bland annat hägrarna. Senare placerades den i det stora transläktet Grus. De flesta auktoriteter, bland annat American Ornithological Society (AOS), placerar idag arten i släktet Antigone, tillsammans med dess närmsta släktingar sarustrana, brolgatrana och glasögontrana, för att bättre beskriva tranornas släktskap.[10] BirdLife Sverige behåller dock fortfarande prärietranan i Grus.

    Ekologi redigera

    Utanför häckningstid uppträder prärietranan ofta i stora flockar och uppsöker då öppna fält, våtmarker och hagar.[4] Den häckar på gräsmark vid kusten eller i närheten av vatten.[3]

    Status och hot redigera

    Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till mellan 450 000 och 550 000 vuxna individer.[11]

    Källor redigera

    1. ^ [a b c] BirdLife International 2020 Grus canadensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 7 januari 2022.
    2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
    3. ^ [a b c d e f g] Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London, sid: 150–151, ISBN 978-0-7136-7040-0
    4. ^ [a b c d e f g] Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 157. ISBN 0-679-45122-6 
    5. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
    6. ^ Riddiford, Nick (1983). ”Sandhill Crane: new to Britain”. British Birds 76 (3): sid. 105–109. 
    7. ^ Club300 (2014-04-30) Ny art för landet - prärietrana i Västmanland!, <www.club300.se>, läst 2017-01-10
    8. ^ Erik Hansson (2014-05-06) Senaste nytt om Sveriges första prärietrana, <www.natursidan.se>, läst 2017-01-10
    9. ^ [a b] Prärietrana, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
    10. ^ Chesser et al. 2016 & Krajewski et al. (2010)
    11. ^ [wpe.wetlands.org Wetlands International]. 2020. Waterbird Population Estimates.

    Externa länkar redigera