Prärietrana[2] (Antigone canadensis) är en trana som häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba. Merparten är flyttfåglar som övervintrar i södra USA, norra Mexiko och södra Japan.

Prärietrana
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
BLM Winter Bucket List -9- Cosumnes River Preserve, California, for the Trumpet and Dance of the Sandhill Crane (15965538838).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljTranor
Gruidae
SläkteAntigone
ArtPrärietrana
A. canadensis
Vetenskapligt namn
§ Antigone canadensis
Auktor(Linné, 1758)
Utbredning
Antigone canadensis map.svg
subspecies
  • A. c. canadensis (Linné, 1758)
  • A. c. pratensis (F. A. A. Meyer, 1794)
  • A. c. nesiotes Bangs & Zappey, 1905
  • A. c. tabida (J. L. Peters, 1925)
  • A. c. rowani Walkinshaw, 1965
  • A. c. pulla Aldrich, 1972
Synonymer
  • Sandhilltrana
  • Ardea canadensis Linné, 1758
  • Grus minor
  • Grus proavus
  • Grus canadensis
  • Flygande prärietrana i mars över Brownstown, Indiana.
    Flygande prärietrana i mars över Brownstown, Indiana.
    Hitta fler artiklar om fåglar med

    UtseendeRedigera

     
    På senvintern och våren, inför häckningen utför den en sorts parningsdans. Foto från reservatet Cosumnes River, Kalifornien.
     
    Vintertid uppträder ofta arten i mycket stora flockar.

    Prärietranan mäter från 88–120 cm och har ett vingspann på 160–210 cm.[3] De sydliga underarterna är tydligt större än de nordliga, varför de ibland delas upp som "större" och "mindre" prärietrana. De sydliga mäter i genomsnitt 117 cm på längden, har ett vingspann på 196 cm och väger 4850 gram. De nordliga mindre underarterna mäter i genomsnitt 104 cm på längden, har ett vingspann på 185 cm och väger 3350 gram.[4] Hanarna är större än honorna.[4]

    Den adulta prärietranan i fräsch vinterdräkt är ljusgrå, med liten mängd varmt roströda partier på ovansidan, speciellt på vingtäckarna och övergumpen.[4][3] Adult i sommardräkt är mer roströd. Adultens hals är ljust grå och huvudet nästan vitt. Pannan och främre delen av hjässan är röd.[3] Vingpennorna är mörkgrå till svarta och innanför dessa har den ett ljust band på vingundersidan, som är bredare och tydligare hos de sydliga underarterna.[4] Juvenilen påminner om adulten, men saknar rött på huvudet och är överlag rödbrungrå.[3][4]

    LäteRedigera

    Lätet beskrivs som ett högljutt trumpetande med skallrande eller rullande karaktär.[4]

    Utbredning och systematikRedigera

    Prärietranan häckar över stora delar av Nordamerika, i nordöstra Sibirien och på Kuba.[5] Populationen i nordöstra Sibirien häckar från floden Kolyma till Tjuktjerhalvön och söderut till Korjakien och nordöstra Ochotska havet.[3] Merparten av den globala populationen är flyttfåglar som övervintrar i södra USA och norra Mexiko. Ett mindre antal övervintrar även i sydvästra Kyushu i södra Japan.[3] Populationerna på amerikanska golfkusten, i Georgia, FloridaKuba och Isla de la Juventud är stannfåglar.[5]

    UnderarterRedigera

    Prärietranan delas in i sex underarter fördelade i fem underartsgrupper:[5]

    • Antigone canadensis canadensis – häckar i arktiska Nordamerika och östra Sibirien, och övervintrar i sydvästra USA och norra Mexiko
    • Antigone canadensis pulla – förekommer vid södra USA:s golfkust
    • Antigone canadensis pratensis – förekommer i Georgia och Florida
    • Antigone canadensis nesiotes – förekommer på Kuba och Isla de la Juventud
    • tabida/rowani-gruppen
      • Antigone canadensis rowani – häckar från British Columbia till norra Ontario, och övervintrar till norra Mexiko
      • Antigone canadensis tabida – häckar i mellersta Nordamerika, och övervintrar i södra USA och norra Mexiko

    Observationer utanför utbredningsområdetRedigera

    Prärietrana observeras sällsynt i Europa. Det första brittiska fyndet gjorde på Fair Isle i april 1981,[6] Våren 2014 höll en prärietrana till i Västeuropa som även tog sig till Sverige där den sågs i Västmanland 29 april till 5 maj 2014.[7][8][9] Ytterligare en individ uppehöll sig i Söråsele i Lappland i oktober–november 2020.[9]

    Taxonomi och släktestillhörighetRedigera

    Arten beskrevs vetenskapligt av Carl von Linné 1758 i tionde upplagan av hans Systema Naturae. Han gav den då det vetenskapliga namnet Ardea canadensis och placerade den därmed i samma släkte som bland annat hägrarna. Senare placerades den i det stora transläktet Grus. De flesta auktoriteter, bland annat American Ornithological Society (AOS), placerar idag arten i släktet Antigone, tillsammans med dess närmsta släktingar sarustrana, brolgatrana och glasögontrana, för att bättre beskriva tranornas släktskap.[10] BirdLife Sverige behåller dock fortfarande prärietranan i Grus.

    EkologiRedigera

    Utanför häckningstid uppträder prärietranan ofta i stora flockar och uppsöker då öppna fält, våtmarker och hagar.[4] Den häckar på gräsmark vid kusten eller i närheten av vatten.[3]

    Status och hotRedigera

    Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till mellan 450 000 och 550 000 vuxna individer.[11]

    KällorRedigera

    1. ^ [a b c] BirdLife International 2020 Grus canadensis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 7 januari 2022.
    2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
    3. ^ [a b c d e f g] Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London, sid: 150–151, ISBN 978-0-7136-7040-0
    4. ^ [a b c d e f g] Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 157. ISBN 0-679-45122-6 
    5. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
    6. ^ Riddiford, Nick (1983). ”Sandhill Crane: new to Britain”. British Birds 76 (3): sid. 105–109. 
    7. ^ Club300 (2014-04-30) Ny art för landet - prärietrana i Västmanland!, <www.club300.se>, läst 2017-01-10
    8. ^ Erik Hansson (2014-05-06) Senaste nytt om Sveriges första prärietrana, <www.natursidan.se>, läst 2017-01-10
    9. ^ [a b] Prärietrana, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
    10. ^ Chesser et al. 2016 & Krajewski et al. (2010)
    11. ^ [wpe.wetlands.org Wetlands International]. 2020. Waterbird Population Estimates.

    Externa länkarRedigera