Grus
Grus är ett stenmaterial med dominerande kornstorlek mellan 2 mm och 63 mm[1]. Grus delas upp i kornstorleksklasserna fingrus 2-6,3 mm, mellangrus 6,3-20 mm och grovgrus 20-63 mm.[1] Genom siktning av naturgrus i såll delas materialet upp i olika tekniska kvaliteter. 0-8 mm betecknas som fingrus, 5-64 mm som singel,[2] 0-70 mm som bärlagergrus och 0-300 mm (osiktat) som fyllnadsgrus. Singel (av engelska shingle, ytterst av latin scandula, ’takplatta’) används som dräneringsmaterial och för utdrygning av betongblandningar. Bärlagergrus används för vägunderbyggnad utanpå vägens bottenmaterial.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/0e/Gravel_small_stones.jpg/250px-Gravel_small_stones.jpg)
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/47/Gravel_road_%28close-up%29.jpg/250px-Gravel_road_%28close-up%29.jpg)
Krossgrus är stenmaterial ursprungligen av större storlek som krossats till kornstorlek motsvarande grus. Finmakadam är beteckningen på krossgrus med kornstorlek mellan 4 och 25 mm. Den används som ytskikt på gångvägar och som dräneringsmaterial. Medelmakadam, med kornstorlek 25-65 mm, används som dräneringsmaterial och som underbädd vid gjutning av till exempel platta på mark.
Grus används bland annat som vägmaterial, som utfyllnad i betong och i banvallar. s.k. dräneringsgrus används som dräneringsfilter runt täckdikesrör.
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ [a b] ISO 14688-1, kap. 4.2, sid. 7.
- ^ singel Nationalencyklopedins nätbilaga Läst 17 juli 2017