Gråhuvad parakit[2] (Psittacula finschii) är en fågel i familjen östpapegojor inom ordningen papegojfåglar.[3][4] Den förekommer i bergstrakter i delar av Sydostasien. Arten minskar kraftigt i antal, så pass att IUCN kategoriserar den som nära hotad.

Gråhuvad parakit
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljÖstpapegojor
Psittaculidae
SläktePsittacula
ArtGråhuvad parakit
P. finschii
Vetenskapligt namn
§ Psittacula finschii
Auktor(Hume, 1874)

Utseende och läten redigera

Gråhuvad parakit är en 36-40 cm lång huvudsakligen grön parakit. Huvudet är grått, näbben rödgul, ovansidan gulgrön och den långa gröna stjärten har gul spets. Den är mycket lik himalayaparakiten, men är mindre, med längre stjärt, något blekare grått huvud, gulare undersida och mörkare, blågröna undre vingtäckare. Det vanligaste lätet är en påstridig, stigande och behaglig vissling som i engelsk litteratur återges "pweEEh!".[5][6]

 

Utbredning och systematik redigera

Gråhuvad parakit förekommer från norra Indien (Västbengalen) till södra Kina, Myanmar och Indokina.[3] Den ses även mycket sällsynt i Bangladesh.[6] Tidigare behandlades den som underart till himalayaparakiten men de förekommer inom 25 km från varandra i norra Bengalen och sydöstra Bhutan.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Status redigera

Gråhuvad parakit tros minska relativt kraftigt i antal till följd av habitatförlust och fångst för vidare försäljning inom burfågelindustrin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar däför arten som nära hotad.[1]

Levnadssätt redigera

Denna art frekventerar ek-, teak-, ceder- och tallskogar, öppna skogklädda sluttningar och odlingsbygd med höga träd upp till 3800 meters höjd. I stora delar av Sydostasien är den begränsad till lokaler intill större områden med ostörd skog. Den livnär sig på knoppar, frön, frukt och blommor. I centrala och södra Myanmar häckar den mellan januari och mars. Ett beskrivet bo 12 meter upp i ett träd av arten Xylia dolabriformis hade fyra ägg i sig.[1][6]

Namn redigera

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar den tyske zoologen Otto Finsch (1839-1917).[7]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2013 Himalayapsitta finschii Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.2.
  5. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  6. ^ [a b c d] Collar, N. & Boesman, P. (2019). Grey-headed Parakeet (Psittacula finschii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54568 16 januari 2019).
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera