Grå talgoxe

asiatisk fågel i familjen mesar

Grå talgoxe[2] (Parus cinereus) är en asiatisk tätting i familjen mesar med omstridd artstatus.[3]

Grå talgoxe
Grå talgoxe, av underarten stupae.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteParus
ArtGrå talgoxe
P. cinereus
Vetenskapligt namn
§ Parus cinereus
AuktorVieillot, 1818
Utbredning
Utbredning av närbesläktade arter efter Eck & Martens (2006)[1]
Nominatformen cinereus som förekommer på Java, Indonesien.
Nominatformen cinereus som förekommer på Java, Indonesien.

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Grå talgoxe är en 13-17 cm lång grå, svart och vit mes som i stort ser ut som en färglös talgoxe med svart huvud och vita kinder. Rygg, mantel och skapularer är mellangrå, vingtäckare och vingpennor svarta med smala, grå spetsar och ett svagt band på större täckarna. Tertialerna är vitspetsade. Stjärten är lång och gråsvart med vita yttre stjärtpennor. Undersidan är mellangrå, på flankerna mörkgrå med ett brett svart längsgående band mitt på buken.[4]

Läten redigera

Lätena skiljer sig tydligt från både talgoxe och östlig talgoxe med en elektrisk skärande ton, exempelvis "zerr zerr zerr". Sången består av en käck, upprepad tvåstavig vissling.[4]

 
Grå talgoxe, av underarten stupae.

Utbredning och systematik redigera

Grå talgoxe delas upp i tolv underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare betraktades grå talgoxe tillsammans med östlig talgoxe (P. minor) som en del av talgoxen (P. major) och vissa gör det fortfarande. Alternativt urskiljs grå talgoxe som egen art, men östlig talgoxe som en del av denna.[5]

Ekologi redigera

Fågeln återfinns i olika skogstyper, men främst i städsegrön skog och i mangrove. Den ses även i trädgårdar.[4]

Status och hot redigera

IUCN erkänner den ännu inte som art, varför den inte placeras i någon hotkategori.

Noter redigera

  1. ^ Eck S & J Martens (2006). ”Systematic notes on Asian birds. 49. A preliminary review of the Aegithalidae, Remizidae and Paridae”. Zoologische Mededelingen 80-5. Arkiverad från originalet den 2012-02-24. https://web.archive.org/web/20120224142855/http://www.zoologischemededelingen.nl/80/nr05/a03. Läst 29 september 2015. 
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkar redigera