Denna artikel handlar om alternativmedicin. För den medicinska specialiteten se Bild- och funktionsmedicin.

Funktionsmedicin är en alternativmedicinsk inriktning[1] som utgår från att sjukdom uppstår till följd av obalanser i kroppens "system". Dessa obalanser sägs uppstå i interaktioner mellan en persons genetiska uppsättning, dennes livsstil, kost och miljö.[2] Det finns enligt den konventionella medicinska vetenskapens standarder inte tillräcklig evidens för funktionsmedicin,[3][4] och vissa av dess behandlingar har bedömts som potentiellt skadliga.[3]

Funktionsmedicinska förespråkare menar att den konventionella medicinen är otillräcklig för att behandla vissa sjukdomstillstånd, i synnerhet kroniska sådana. För sådana tillstånd menar de att funktionsmedicin är nödvändigt eller mer effektivt.[5][6][7] Jeffrey Bland och Patrick Hanaway, två förespråkare av funktionsmedicin, beskriver funktionsmedicin som ett "systembiologiskt förhållningssätt".[2][6] Systemen som funktionsmedicinare menar att kroppen är indelad i är:[6][7][8]

För att behandla sjukdomar, som anses grunda sig i en obalans i någon eller några av dessa system, används bland annat livsstilsförändringar, förändringar av levnadsmiljön, kosttillskott, läkemedel,[6] akupunktur, ayurveda, hyperbar oxygenbehandling, kiropraktik, homeopatiska tillskott, ketogen diet, massage, meditation, neurobiofeedback, tàijíquán och yoga.[9]

Evidens redigera

The Institute for Functional Medicine menar att funktionsmedicin är evidensbaserat,[10] men evidensen för funktionsmedicinska behandlingar utgörs enbart av fallstudier.[6][11] Eftersom funktionsmedicinska behandlingar enbart lutar sig mot fallstudier och att inga randomiserade kontrollerade studier (RCT) har gjorts, saknar funktionsmedicinen tillräcklig vetenskaplig evidens.[4] Vid två litteratursökningar gjorda av American Academy of Family Physicians, en 2014 och en 2016, konstaterade de att funktionsmedicin saknar vetenskaplig grund och att vissa funktionsmedicinska behandlingar kan vara farliga.[3]

En funktionsmedicinsk behandling av flera olika sjukdomstillstånd som de anser grunda sig i miljöfaktorer,[a] består av intag av vitamin c och selentillskott. En systematisk litteraturöversikt av denna behandlingsmetod fann att det saknades evidens för denna behandling.[12] En annan systematisk litteraturöversikt har gjorts på behandling med tyroideahormoner vid förhöjt rT3 (i förhållande till T3). Funktionsmedicinen utgår från att förhöjt rT3 i förhållande till T3 är ett tecken på bristande funktion i sköldkörteln (tyreoidea) trots normala labsvar i T3, T4 och TSH. En systematisk litteraturöversikt från 2018 visade att det saknas evidens för att förhöjt rT3 i förhållande till T3 skulle tyda på dysfunktion i sköldkörteln. Det fanns därmed heller ingen evidens för behandlingen.[13]

Joseph E. Pizzorno, styrelseledamot i Institute for Functional Medicine, menar att om än att funktionsmedicinska behandlingar och diagnostiska metoder saknar omfattande vetenskaplig evidens, grundar sig de flesta av dessa på "rimlig underbyggande vetenskap och principer". Han menar dock att bristen på omfattande prövningar av funktionsmedicinska behandlingar, och komplexiteten i den funktionsmedicinska modellen, har lett till bristfällig vård.[b]

Noter redigera

  1. ^ "This recommendation is based on the postulation that the trace element selenium inhibits oxidative stress generated during endogenous detoxification of xenobiotics (phase 1) by increasing selenium-dependent glutathione peroxidase activity, and that it counteracts heavy metal toxicity by forming inert metal complexes".[12]
  2. ^ "the complex functional medicine model posits multiple and individualized diagnostic and therapeutic approaches, most or many of which have reasonable underlying science and principles, but which have not been rigorously tested in a research or clinical setting. This has led to non-rigorous thinking and sometimes to uncritical acceptance of both poorly documented diagnostic procedures and ineffective therapies, resulting in less than optimal clinical care".[5]

Referenser redigera

  1. ^ Pal, Sanjoy Kumar (2002). ”Complementary and alternative medicine: An overview”. Current Science 82 (5): sid. 518–524. ISSN 0011-3891. https://www.jstor.org/stable/24105958. Läst 4 april 2021. 
  2. ^ [a b] Bland, Jeffrey (2017-02). ”Defining Function in the Functional Medicine Model”. Integrative Medicine (Encinitas, Calif.) 16 (1): sid. 22–25. ISSN 1546-993X. PMID 28223904. PMC: 5312741. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28223904/. Läst 4 april 2021. 
  3. ^ [a b c] ”AAFP Credit System Reconsiders Functional Medicine Topics” (på amerikansk engelska). www.aafp.org. https://www.aafp.org/news/education-professional-development/20180328functionalmed.html. Läst 4 april 2021. 
  4. ^ [a b] Robbins, Craig W; Elder, Meighan; Kuhr, Michelene A; Hoskinson, Mark S (2017-04-17). ”Response to Functional Medicine Case Study and Editorial”. The Permanente Journal 21. doi:10.7812/TPP/17-010. ISSN 1552-5767. PMID 28488980. PMC: 5424588. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5424588/. Läst 4 april 2021. 
  5. ^ [a b] Pizzorno, Joseph E. (2012-09). ”Clinical decision making-a functional medicine perspective”. Global Advances in Health and Medicine 1 (4): sid. 8–13. doi:10.7453/gahmj.2012.1.4.002. ISSN 2164-957X. PMID 24278827. PMC: 3833517. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24278827/. Läst 4 april 2021. 
  6. ^ [a b c d e] Hanaway, Patrick (2016). ”Form Follows Function: A Functional Medicine Overview”. The Permanente Journal 20 (4): sid. 16–109. doi:10.7812/TPP/16-109. ISSN 1552-5775. PMID 27768567. PMC: 5101104. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27768567/. Läst 4 april 2021. 
  7. ^ [a b] Hartzler, Melody L.; Castle, Lauren; Lewis, Christine; Zakaria, Lara (2020-04-01). ”A functional approach to the chronic disease epidemic”. American journal of health-system pharmacy: AJHP: official journal of the American Society of Health-System Pharmacists 77 (8): sid. 668–672. doi:10.1093/ajhp/zxaa032. ISSN 1535-2900. PMID 32236457. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32236457/. Läst 4 april 2021. 
  8. ^ Plotnikoff, Gregory; Barber, Melissa (2016). ”Refractory Depression, Fatigue, Irritable Bowel Syndrome, and Chronic Pain: A Functional Medicine Case Report”. The Permanente Journal 20 (4): sid. 15–242. doi:10.7812/TPP/15-242. ISSN 1552-5775. PMID 27768569. PMC: 5101099. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27768569/. Läst 4 april 2021. 
  9. ^ Richer, Alice C. (2017-08-01). ”Functional Medicine Approach to Traumatic Brain Injury”. Medical Acupuncture 29 (4): sid. 206–214. doi:10.1089/acu.2017.1217. ISSN 1933-6586. PMID 28874921. PMC: 5580364. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28874921/. Läst 4 april 2021. 
  10. ^ ”Functional Medicine | IFM” (på engelska). The Institute for Functional Medicine. https://www.ifm.org/functional-medicine/. Läst 4 april 2021. 
  11. ^ Bland, Jeffrey S. (2019-6). ”What is Evidence-Based Functional Medicine in the 21st Century?”. Integrative Medicine: A Clinician's Journal 18 (3): sid. 14–18. ISSN 1546-993X. PMID 32549804. PMC: 7217393. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7217393/. Läst 4 april 2021. 
  12. ^ [a b] Lacour, Michael; Zunder, Thomas; Restle, Anja; Schwarzer, Guido (2004-01). ”No evidence for an impact of selenium supplementation on environment associated health disorders--a systematic review”. International Journal of Hygiene and Environmental Health 207 (1): sid. 1–13. doi:10.1078/1438-4639-00254. ISSN 1438-4639. PMID 14762969. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/14762969/. Läst 4 april 2021. 
  13. ^ Schmidt, Robert L.; LoPresti, Jonathan S.; McDermott, Michael T.; Zick, Suzanna M.; Straseski, Joely A. (2018-07). ”Does Reverse Triiodothyronine Testing Have Clinical Utility? An Analysis of Practice Variation Based on Order Data from a National Reference Laboratory”. Thyroid: Official Journal of the American Thyroid Association 28 (7): sid. 842–848. doi:10.1089/thy.2017.0645. ISSN 1557-9077. PMID 29756541. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29756541/. Läst 4 april 2021.