Friedrich von Huene

tysk friherre och paleontolog

Friedrich von Huene, född 22 mars 1875 i Tübingen; död 4 april 1969 i samma stad, var en tysk friherre och paleontolog och under sin tid den främste experten på fossila reptiler i Europa. Han namngav fler dinosaurier under tidigt 1900-tal än någon annan i Europa.

Friedrich von Huene
Friedrich von Huene till vänster
Född22 mars 1875[1]
Tübingen[2], Tyskland
Död4 april 1969[2][1] (94 år)
Tübingen[2], Tyskland
Medborgare iTyska riket och Tyskland
Utbildad vidTübingens universitet
SysselsättningPaleontolog, universitetslärare
ArbetsgivareTübingens universitet
BarnJohannes Freiherr Huene (f. 1846)
FöräldrarЙохан Георг фон Гойнинген-Гюне
Анна фон Стакельберг
Utmärkelser
Leopold von Buch-plaketten (1948)
Redigera Wikidata

Efter att ha studerat och blivit befordrad på universitetet i Tübingen blev han professor i paleontologi där. Efter sex årtionden av sin levnadsbana som forskare kom han att få ett stort anseende som fackman, speciellt om dinosaurier, utanför Tysklands och till och med Europas gränser.

Hans mest framstående fynd består av skelett efter en hjord på mer än 35 plateosaurier som begravts i en gyttjegrop, den tidiga dinosaurien Saltopus år 1910, Proceratosaurus år 1926, giganten Antarctosaurus år 1929 och flertalet andra dinosaurier och fossiliserade djur såsom flygödlor. Han var också den förste att beskriva flera högre släkten, såsom Prosauropoda och Sauropodomorpha.

Liassaurus huenei, en tidiga köttätande theropod, namngavs efter honom år 1995, men släktet kan vara ogiltigt.

Verk i urval redigera

  • Paläontologie und Phylogenie der Niederen Tetrapoden
  • Die Saurierwelt und ihre geschichtlichen Zusammenhänge
  • Die Erschaffung des Menschen

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Biographical Database of Southern African Science, Friedrich von Huene, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Хюне Фридрих фон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]