Wikipedia

Formel 1-VM 1950

Formel 1-VM 1950 hade sju deltävlingar som kördes under perioden 13 maj-3 september. Detta var den första säsongen man körde VM i formel 1 och det första loppet, Race #1, kördes på Silverstone i Storbritannien. Indianapolis 500-loppet 1950 ingick som en av deltävlingarna i mästerskapet. Förarmästerskapet vanns av italienaren Nino Farina i Alfa Romeo.


F1-regler i korthet 1950
MotorÖverladdad 1 500 cc
Sug 4 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1.
• Endast de fyra bästa poängen från de sju loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Vinnare redigera

Grand Prix 1950 redigera

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare  
  Storbritanniens Grand Prix 13 maj Silverstone   Nino Farina Alfa Romeo *
  Monacos Grand Prix 21 maj Monte Carlo   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo *
  Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis   Johnnie Parsons Kurtis Kraft Inc Kurtis Kraft-Offenhauser *
  Schweiz Grand Prix 4 juni Bremgarten   Nino Farina Alfa Romeo *
  Belgiens Grand Prix 18 juni Spa-Francorchamps   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo *
  Frankrikes Grand Prix 2 juli Reims-Gueux   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo *
  Italiens Grand Prix 3 september Monza   Nino Farina Alfa Romeo *

Grand Prix utanför VM 1950 redigera

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
  Richmond Trophy 10 april Goodwood   Reg Parnell Scuderia Ambrosiana Maserati
  Paus Grand Prix 10 april Pau   Juan Manuel Fangio Scuderia Achille Varzi Maserati
  San Remos Grand Prix 16 april San Remo   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo
  Paris Grand Prix 30 april Montlhéry   Georges Grignard Georges Grignard Talbot-Lago-Talbot
  British Empire Trophy 15 juni Douglas   Bob Gerard Bob Gerard ERA
  Baris Grand Prix 9 juli Bari   Giuseppe Farina Alfa Romeo
  Jersey Road Race 13 juli Saint-Helier   Peter Whitehead Peter Whitehead Ferrari
  Albis Grand Prix 16 juli Albi   Louis Rosier Ecurie Rosier Talbot-Lago-Talbot
  Nederländernas Grand Prix 23 juli Zandvoort   Louis Rosier Talbot-Lago Talbot-Lago-Talbot
  Nationernas Grand Prix 30 juli Genève   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo
  Ulster Trophy 12 augusti Dundrod   Peter Whitehead Peter Whitehead Ferrari
  Pescaras Grand Prix 15 august Pescara   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo
  BRDC International Trophy 26 august Silverstone   Giuseppe Farina Alfa Romeo
  Goodwood Trophy 30 september Goodwood   Reg Parnell BRM
  Penya Rhins Grand Prix 19 oktober Pedralbes   Alberto Ascari Ferrari

Stall, nummer och förare 1950 redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
A J Watson (Watson-Offenhauser)[1][2] 45   Dick Rathmann, USA
Alfa Romeo 1, 6, 10, 14, 18, 34, 60   Juan Manuel Fangio, Argentina
2, 8, 10, 16, 32   Nino Farina, Italien
3, 4, 12, 36   Luigi Fagioli, Italien
4   Reg Parnell, Storbritannien
46   Consalvo Sanesi, Italien
60   Piero Taruffi, Italien
Antonio Branca (Maserati) 30   Antonio Branca, Schweiz
Bob Gerard (ERA) 12, 26   Bob Gerard, Storbritannien
Bowes Racing Inc (Lesovsky-Offenhauser)[1][2] 55   Troy Ruttman, USA
Carl Marchese (Marchese-Offenhauser)[1] 2   Myron Fohr, USA
Charles Pozzi (Talbot-Lago-Talbot)[2] 26   Charles Pozzi, Frankrike
  Louis Rosier, Frankrike
Charles Pritchard (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 4   Walt Brown, USA
15   Mack Hellings, USA
Clemente Biondetti (Ferrari-Jaguar)[2] -   Clemente Biondetti, Italien
Cummins Engine Co (Kurtis Kraft-Cummins)[1] 61   Jimmy Jackson, USA
Cuth Harrison (ERA) 11, 24, 32   Cuth Harrison, Storbritannien
Ecurie Belge (Talbot-Lago-Talbot) 2, 4, 6, 18, 24, 42   Johnny Claes, Belgien
Ecurie Bleue (Talbot-Lago-Talbot) 44   Harry Schell, USA
101   Louis Rosier, Frankrike
Ecurie Lutetia (Talbot-Lago-Talbot)[2] 20   Eugène Chaboud, Frankrike
Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot) 16, 58   Louis Rosier, Frankrike
64   Henri Louveau, Frankrike
Enrico Platé (Maserati) 20, 32, 38, 52   Emmanuel de Graffenried, Schweiz
21, 50, 30   Prince Bira, Thailand
Ervin Wolfe (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 17   Joie Chitwood, USA
  Tony Bettenhausen, USA
Ferrari 2, 22, 38   Luigi Villoresi, Italien
4, 16, 18, 40, 48   Alberto Ascari, Italien
20, 42   Raymond Sommer, Frankrike
48   Dorino Serafini, Italien
Geoffrey Crossley (Alta) 24, 26   Geoff Crossley, Storbritannien
Gordini (Simca-Gordini) 10, 44   Robert Manzon, Frankrike
12, 42   Maurice Trintignant, Frankrike
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 59   Pat Flaherty, USA
Guy Mairesse (Talbot-Lago-Talbot)[2] 40   Guy Mairesse, Frankrike
Horschell Racing Corporation (Cooper-JAP)[2] 8   Harry Schell, USA
Howard Keck Co (Deidt-Offenhauser)[1] 31   Mauri Rose, USA
Indianapolis Race Cars Inc (Maserati-Offenhauser)[1][2] 12   Henry Banks, USA
  Fred Agabashian, USA
J C Agajanian (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 98   Walt Faulkner, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 49   Jack McGrath, USA
Joe Fry (Maserati)[2] 10   Joe Fry, Storbritannien
  Brian Shawe-Taylor, Storbritannien
Joe Kelly (Alta) 23   Joe Kelly, Irland
Joe Langley (Langley-Offenhauser)[1][2] 75   Gene Hartley, USA
John Lorenz (Wetteroth-Offenhauser)[1][2] 76   Jim Rathmann, USA
Kurtis Kraft Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 1   Johnnie Parsons, USA
28   Fred Agabashian, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 81   Jerry Hoyt, USA
Lou Moore (Deidt-Offenhauser)[1] 3   Bill Holland, USA
14   Tony Bettenhausen, USA
Lou Moore (Lesovsky-Offenhauser)[1] 5   George Connor, USA
Lou Moore (Moore-Offenhauser)[1] 8   Lee Wallard, USA
Louis Rassey (Snowberger-Offenhauser)[1] 67   Bill Schindler, USA
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 54   Cecil Green, USA
M Pete Wales (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 62   Johnny McDowell, USA
Maserati 4, 28, 44   Franco Rol, Italien
6, 19, 26, 30, 48   Louis Chiron, Monaco
Milano (Maserati & Maserati-Milano) 34, 40, 52   Felice Bonetto, Italien
62   Franco Comotti, Italien
Milt Marion (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 23   Sam Hanks, USA
Murrell Belanger (Stevens-Offenhauser)[1] 18   Duane Carter, USA
Norm Olson (Olson-Offenhauser)[1][2] 77   Jackie Holmes, USA
Pat Clancy (Ewing-Offenhauser)[1] 22   Jimmy Davies, USA
Paul Pietsch (Maserati)[2] 28   Paul Pietsch, Tyskland
Paul Russo & Ray Nichels (Nichels-Offenhauser)[1][2] 7   Paul Russo, USA
Peter Walker (ERA)[2] 9   Peter Walker, Storbritannien
  Tony Rolt, Storbritannien
Peter Whitehead (Ferrari) 8, 14, 28   Peter Whitehead, Storbritannien
Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot) 14, 16, 24, 42   Philippe Étancelin, Frankrike
16   Eugène Chaboud, Frankrike
Pierre Levegh (Talbot-Lago-Talbot) 56   Pierre Levegh, Frankrike
R A Cott (Maserati-Offenhauser)[1][2] 21   Spider Webb, USA
Raymond Sommer (Talbot-Lago-Talbot) 6, 12   Raymond Sommer, Frankrike
Richard L Palmer (Adams-Offenhauser)[1][2] 24   Bayliss Levrett, USA
  Bill Cantrell, USA
Sampson Manufacturing Co (Rae-Offenhauser)[1][2] 27  Walt Ader, USA
Scuderia Achille Varzi (Maserati) 2   Nello Pagani, Italien
2, 36   José Froilán González, Argentina
4   Alfredo Piàn, Argentina
40   Antonio Branca, Schweiz
Scuderia Ambrosiana (Maserati) 5, 50   David Murray, Storbritannien
6, 34   David Hampshire, Storbritannien
32   Reg Parnell, Storbritannien
Talbot-Lago-Talbot 6, 14, 18   Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
8, 17   Eugène Martin, Frankrike
10, 14, 15, 20   Louis Rosier, Frankrike
12   Raymond Sommer, Frankrike
16   Philippe Étancelin, Frankrike
22   Pierre Levegh, Frankrike
TASO Mathieson (ERA)[2] 8   Leslie Johnson, Storbritannien
Verlin Brown (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 69   Duke Dinsmore, USA

Slutställning förare 1950 redigera

Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1   Nino Farina Alfa Romeo 30
2   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo 27
3   Luigi Fagioli Alfa Romeo 24
4   Louis Rosier Talbot-Lago & Ecurie Rosier Talbot-Lago-Talbot 13
5   Alberto Ascari Ferrari 11
6   Johnnie Parsons Kurtis Kraft Inc Kurtis Kraft-Offenhauser 9
7   Bill Holland Lou Moore Deidt-Offenhauser 6
8   Prince Bira Enrico Plate Maserati 5
9   Peter Whitehead Peter Whitehead Ferrari 4
10   Louis Chiron Maserati 4
11   Reg Parnell Alfa Romeo 4
12   Mauri Rose Howard Keck Co Deidt-Offenhauser 4
13   Dorino Serafini Ferrari 3
14   Yves Giraud Cabantous Talbot-Lago Talbot-Lago-Talbot 3
15   Raymond Sommer Ferrari 3
16   Robert Manzon Gordini Simca-Gordini 3
17   Cecil Green M A Walker Kurtis Kraft-Offenhauser 3
18   Philippe Étancelin Philippe Étancelin Talbot-Lago-Talbot 3
19   Felice Bonetto Milano Maserati 2
20   Joie Chitwood Ervin Wolfe Kurtis Kraft-Offenhauser 1
21   Tony Bettenhausen Lou Moore Deidt-Offenhauser 1
22   Eugène Chaboud Philippe Étancelin Talbot-Lago-Talbot 1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1950 redigera

Endast de fyra bästa poängen från de sju loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1   Alfa Romeo 32
2   Ferrari 18
3   Talbot-Lago-Talbot 14
4   Maserati 7
5   Simca-Gordini 3

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast Indianapolis 1950.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar redigera

Säsonger redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Formel_1-VM_1950&oldid=53813754”