Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922
Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige genomfördes den 27 augusti 1922. Det blev ett mycket jämnt resultat i valet och ett lägre valdeltagande än många hoppats på. 48,8 procent röstade för och 50,8 procent emot "införande av fullständigt rusdrycksförbud".[1]
HistorikRedigera
BakgrundRedigera
Under hela första delen av 1900-talet förekom en livlig debatt om den höga alkoholkonsumtionen i Sverige. Det ansågs att missbruket ledde till stora problem och kostnader för samhället och även för enskilda personer.
Nykterhetsrörelsen växte sig allt starkare. 1907 avslogs en motion i riksdagen om totalt rusdrycksförbud.
År 1911 började riksdagen utreda frågan om att begränsa försäljningen eller införa ett totalförbud. Ett sätt att begränsa tillgången till alkohol var motboken som Ivan Bratt införde på AB Stockholmssystemet 1913, något som 1917 infördes i hela landet.
Norge och Finland hade under 1910-talet infört alkoholförbud.
År 1921 införde riksdagen möjlighet att anordna rådgivande folkomröstningar för att på detta sätt öka demokratin. Den svenska nykterhetsrörelsen var starkt pådrivande i frågan om en folkomröstning om detta förbud, och nu fanns möjlighet därtill.
ValkampanjenRedigera
En folkomröstning anordnades 1922 om fullständigt rusdrycksförbud, gällande framställning, innehav, införande eller överlåtelse av alla slags drycker med mer än 2 1/4 viktprocent alkohol.
I valkampanjen inför omröstningen deltog inga politiska partier, denna sköttes istället av fristående organisationer. Sveriges kommunistiska parti ställde sig emellertid positiva till ett förbud. Frågan man skulle ta ställning till var om man var För eller mot införande av fullständigt rusdrycksförbud.
På ja-sidan stod de starka och välorganiserade nykterhetsorganisationerna. Nej-sidan var betydligt svagare. I början av 1922 bildades Landsföreningen för folknykterhet utan förbud i syfte att jobba för ett nej.
Förespråkarna för ett nej använde bland annat en affisch av Albert Engström med budskapet Kräftor kräva dessa drycker, och förespråkarna för ett ja använde affischer med texten Spritfloden dränker hem och familjelycka[2].
ResultatetRedigera
27 augusti 1922 genomfördes folkomröstningen. 3 302 483 var röstberättigade och av dessa deltog 1 820 452 eller 55,1 procent[3] (vid riksdagsvalet 1921 deltog 54,2 %).
Folkomröstningen slutade mycket jämnt och lite oväntat med att förbudsmotståndarna tog hem segern. 925 097 (50,8 procent) hade röstat mot (nej till) ett förbud och 889 132 (48,8 procent) för (ja). 6 223 röster var ogiltiga eller blanka.[4]
Intressant att notera är att hela 59 procent av männen röstade nej till ett förbud medan endast 41 procent av kvinnorna var negativa – vid valet användes två olika röstsedlar för män och kvinnor.[5] Orsaken var att man ansåg det otänkbart att kvinnors röster skulle få vara utslagsgivande för en lagstiftning som främst rörde män eftersom de tänkte sig att ett förbud då inte skulle få någon legitimitet.[5] Kvinnlig rösträtt infördes i Sverige år 1919 och utan det hade det varit ett mycket tydligare nej i omröstningen.
De regionala skillnaderna var också stora. Norra delen av Sverige var i högre utsträckning för ett totalförbud. På lokal nivå var skillnaderna än större. I Västerbottens län röstade 81 procent för ett förbud. I Malmöhus län gällde det motsatta, och där röstade 81 procent mot ett förbud.[6]
I Lund röstade 10,9 procent för förbudet och 89,1 procent mot. I Jönköping var siffran hela 88 procent för förbud och 12 procent mot. I storstäderna var majoriteten emot ett förbud medan människor på landsbygden röstade för. Skillnaderna i hur man röstade var i stora drag sociologiskt betingade, en tendens som även visat sig i flera senare folkomröstningar.
Resultatet i tabellform[7]Redigera
| Län | Totalbefolkningen | Män | Kvinnor | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Ja | Nej | Ja | Nej | Ja | Nej | |||||||
| Antal | Andel | Antal | Andel | Antal | Andel | Antal | Andel | Antal | Andel | Antal | Andel | |
| Stockholms stad | 21 928 | 13,5 % | 141 034 | 86,5 % | 7 680 | 10,0 % | 69 503 | 90,0 % | 14 248 | 16,6 % | 71 531 | 83,4 % |
| Stockholms län | 24 626 | 33,1 % | 49 854 | 66,9 % | 10 732 | 26,2 % | 30 272 | 73,8 % | 13 894 | 41,5 % | 19 582 | 58,5 % |
| Uppsala län | 21 834 | 49,0 % | 22 749 | 51,0 % | 9 719 | 40,7 % | 14 179 | 59,3 % | 12 115 | 58,6 % | 8 570 | 41,4 % |
| Södermanlands län | 28 255 | 48,1 % | 30 488 | 51,9 % | 12 386 | 37,5 % | 20 646 | 62,5 % | 15 869 | 61,7 % | 9 842 | 38,3 % |
| Östergötlands län | 50 686 | 56,3 % | 39 422 | 43,7 % | 22 418 | 45,7 % | 26 598 | 54,3 % | 28 268 | 68,8 % | 12 824 | 31,2 % |
| Jönköpings län | 68 757 | 81,5 % | 15 591 | 18,5 % | 31 749 | 73,4 % | 11 505 | 26,6 % | 37 008 | 90,1 % | 4 086 | 9,9 % |
| Kronobergs län | 20 671 | 47,1 % | 23 249 | 52,9 % | 9 985 | 39,2 % | 15 497 | 60,8 % | 10 686 | 58,0 % | 7 752 | 42,0 % |
| Kalmar län | 24 590 | 41,9 % | 34 059 | 58,1 % | 11 389 | 33,5 % | 22 624 | 66,5 % | 13 201 | 53,6 % | 11 435 | 46,4 % |
| Gotlands län | 6 875 | 37,3 % | 11 550 | 62,7 % | 3 010 | 28,4 % | 7 573 | 71,6 % | 3 865 | 49,3 % | 3 977 | 50,7 % |
| Blekinge län | 13 358 | 40,3 % | 19 781 | 59,7 % | 6 086 | 31,6 % | 13 162 | 68,4 % | 7 272 | 52,4 % | 6 619 | 47,6 % |
| Kristianstads län | 27 205 | 44,7 % | 33 605 | 55,3 % | 12 393 | 35,3 % | 22 718 | 64,7 % | 14 812 | 57,6 % | 10 887 | 42,4 % |
| Malmöhus län | 29 470 | 19,4 % | 122 295 | 80,6 % | 11 618 | 13,9 % | 72 046 | 86,1 % | 17 852 | 26,2 % | 50 249 | 73,8 % |
| Hallands län | 10 872 | 25,1 % | 32 501 | 74,9 % | 4 692 | 19,4 % | 19 503 | 80,6 % | 6 180 | 32,2 % | 12 998 | 67,8 % |
| Göteborgs och Bohus län | 34 931 | 27,1 % | 93 777 | 72,9 % | 14 600 | 21,4 % | 53 580 | 78,6 % | 20 331 | 33,6 % | 40 197 | 66,4 % |
| Älvsborgs län | 46 439 | 48,7 % | 48 998 | 51,3 % | 19 961 | 38,4 % | 32 004 | 61,6 % | 26 478 | 60,9 % | 16 994 | 39,1 % |
| Skaraborgs län | 41 362 | 55,1 % | 33 719 | 44,9 % | 18 782 | 44,5 % | 23 458 | 55,5 % | 22 580 | 68,8 % | 10 261 | 31,2 % |
| Värmlands län | 57 430 | 66,4 % | 29 120 | 33,6 % | 26 056 | 55,1 % | 21 223 | 44,9 % | 31 374 | 79,9 % | 7 897 | 20,1 % |
| Örebro län | 44 538 | 63,5 % | 25 571 | 36,5 % | 19 852 | 52,3 % | 18 111 | 47,7 % | 24 686 | 76,8 % | 7 460 | 23,2 % |
| Västmanlands län | 30 831 | 58,8 % | 21 631 | 41,2 % | 13 782 | 47,8 % | 15 077 | 52,2 % | 17 049 | 72,2 % | 6 554 | 27,8 % |
| Kopparbergs län | 60 587 | 70,3 % | 25 538 | 29,7 % | 27 424 | 59,6 % | 18 568 | 40,4 % | 33 163 | 82,6 % | 6 970 | 17,4 % |
| Gävleborgs län | 58 434 | 70,5 % | 24 438 | 29,5 % | 26 233 | 59,2 % | 18 088 | 40,8 % | 32 201 | 83,5 % | 6 350 | 16,5 % |
| Västernorrlands län | 58 597 | 78,4 % | 16 159 | 21,6 % | 28 654 | 70,8 % | 11 803 | 29,2 % | 29 943 | 87,3 % | 4 356 | 12,7 % |
| Jämtlands län | 29 485 | 72,6 % | 11 135 | 27,4 % | 14 481 | 63,9 % | 8 194 | 36,1 % | 15 004 | 83,6 % | 2 941 | 16,4 % |
| Västerbottens län | 43 302 | 81,4 % | 9 883 | 18,6 % | 21 717 | 74,5 % | 7 430 | 25,5 % | 21 585 | 89,8 % | 2 453 | 10,2 % |
| Norrbottens län | 34 053 | 79,4 % | 8 827 | 20,6 % | 16 570 | 71,6 % | 6 585 | 28,4 % | 17 483 | 88,6 % | 2 242 | 11,4 % |
| Hela riket | 889 116 | 49,0 % | 924 974 | 51,0 % | 401 969 | 40,9 % | 579 947 | 59,1 % | 487 147 | 58,5 % | 345 027 | 41,5 % |
Beslut i riksdagen efter folkomröstningenRedigera
Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att inte förbjuda vin, spritdrycker och öl utan fortsatte med den restriktiva alkoholpolitiken. Det som avgjorde frågan var att det saknades stöd i Riksdagen för ett totalförbud, då man från både konservativt och socialdemokratiskt håll främst såg den restriktiva politiken som tillräcklig i sig. Frågan kom därför efter att förbudsmotståndarna segrat att ses som överspelad, och istället för totalförbud började alltfler inom Frisinnade landsföreningen att gå in på den återhållsamma linjen, vilket sprängde partiet i två delar 1924. Däremot kom flera drycker att förbjudas, starköl förbjöds och det blev även förbjudet att tillverka starkcider i Sverige. Starkölsförbudet gav upphov till ölkaféer och pilsner som hade en mycket svagare styrka. Motboken som införts under ransoneringsåren under första världskriget bestod fram till 1955 trots att andra ransoneringar från krigstiden upphört. Vidare infördes andra återhållsamma åtgärder som mattvång på restauranger och barer.
FöljderRedigera
Nykterhetsrörelsen ändrade strategi och istället för förbudsiver kom man i fortsättningen satsa mera på upplysnings- och informationsarbete.[8]
I Umeå försökte man 1923 införa ett nära på totalförbud. Höga åldersgränser infördes och många restauranger fick sina rättigheter indragna. Man införde också ransoner om en liter per månad. Efter protester från Polismyndigheten avbröts försöket.[6]
Liberala samlingspartiet delades i två partier, Frisinnade folkpartiet och Liberala riksdagspartiet, 1924. Orsaken var främst åsiktsskillnader i förbudsfrågan.
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
- ^ ”Statistiska Centralbyrån - Folkomröstningar 1922, 1955, 1957, 1980, 1994 och 2003”. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____65890.aspx.[död länk]
- ^ ”Kungliga Biblioteket ur Webarchieve 20070822 - Affischsamlingen - Affischer till folkomröstningar”. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070822181535/http://www.kb.se/Af/Folkomrostningar/Folkomrostning.htm.
- ^ ”Ja och nej till euron (pdf)”. Arkiverad från originalet den 3 september 2006. https://web.archive.org/web/20060903225336/http://www.scb.se/statistik/ME/ME0201/2004H01/ME0201_2004H01_BR_ME09ST0401.pdf#search=%22rusdrycksf%C3%B6rbund%22. Läst 28 september 2006.
- ^ Nykterhetsrörelsen i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
- ^ [a b] ”När kvinnornas röster inte räknades”. Demokrati100.se. 25 augusti 2020. http://demokrati100.se/nar-kvinnornas-roster-inte-raknades/. Läst 29 augusti 2020.
- ^ [a b] ”Systembolaget - Historien om Systembolaget”. Arkiverad från originalet den 27 september 2006. https://web.archive.org/web/20060927120947/http://www.systembolaget.se/Applikationer/Knappar/OmSystembolaget/Systembolagshistoria.htm.
- ^ ”Förbudsomröstningens slutresultat”. Nya Folkets röst. 1922. http://www.folkirorelse.se/Content/2137/folkirorelse096.pdf.
- ^ ”IOGT-NTO-rörelsen Kronoberg - Mer historia”. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071009094120/http://www.iogt.info/Historia_2.htm.