Fläckpardalot
Fläckpardalot[2] (Pardalotus punctatus, svenskt nylatinskt uttal IPA /pardaˈloːtɵs puŋkˈtɑːtɵs/[a]) är en fågel som är endemisk till Australien.
| Fläckpardalot Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Pardaloter Pardalotidae |
| Släkte | Pardalotus |
| Art | Fläckpardalot P. punctatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pardalotus punctatus | |
| Auktor | (Shaw & Nodder, 1792) |
| Utbredning | |
 | |
 Hona | |
Utseende och läte redigera
Fläckpardaloten är 8 till 9,5 centimeter lång.[3] Hjässan är svart med rader av vita fläckar.[3] Fläckarna är så väldefinierade och tydliga, så att de snarast kan kallas prickar. Vingar och stjärt är svarta med vita fläckar.[3] Ögonbrynsstrecket är vitt, och undergumpen är kastanjebrun.[3] Övre stjärttäckare är röda. Könsspecifikt för hanen är att hakan och undre stjärttäckarna är klargula; ryggen är fawn[b] med kyllerfärgade fläckar.[3] Könsspecifikt för honan är att hakan är gräddfärgad och hjässans fläckar gula.[3] Ungfågeln liknar honan med blekare hjässa, nästan utan fläckar.[3]
Lätet består vanligen av fyra klara toner, varav de första två ofta låter som en ton.[4] De två senare tonerna är högre.[4]
Utbredning, systematik och evolution redigera
Utbredning redigera
Fläckpardaloten finns längs Australiens östkust, ungefär från Cairns till Sydaustralien, och i Great Dividing Range innanför kusten, och i låglänta och höglänta delar av Tasmanien.[3] Arten finns även i sydvästra Västaustralien och i inlandet nära Great Dividing Range.[3]
Underarter redigera
Fläckpardalot delas in i tre underarter:[5]
- Pardalotus punctatus millitaris – förekommer i nordöstra Queensland (Atherton Tablelands) till centrala Townsville)
- Pardalotus punctatus punctatus – förekommer från sydöstra Queensland till South Australia, Tasmanien, sydvästra South Australia
- Pardalotus punctatus xanthopyge – förekommer från sydvästra Western Australia till nordvästra Victoria och södra-centrala New South Wales, Kangaroo Island
Pardalotus punctatus xanthopyge ansågs tidigare[6] vara en annan art, Pardalotus xanthopygus, på engelska kallad yellow‑rumped pardelote.
Besläktade arter och högre taxa redigera
Eftersom den tidigare erkända arten Pardalotus xanthopygus nu räknas som underarten Pardalotus punctatus xanthopyge blir den närmaste släktingen tasmanpardaloten.[7]
Släktet Pardalotus är enda släkte i familjen Pardalotidae (pardaloter) inom ordningen tättingar;[5] se Pardaloter för vidare släktskapsförhållanden.
Flyttning redigera
Fläckpardaloten lämnar på vintern regndrabbade höglänta områden, och beger sig till inlandet och nordliga kustområden.[3]
Ekologi och levnadssätt redigera
Biotop redigera
Fläckpardaloten bebor och häckar i eukalyptusskogar.[3] Den återfinns i träkronor, med kan ses vid marken när den häckar.[3]
Föda redigera
Fläckpardaloten äter små leddjur.[3] Den syns ofta uppochnedhängande i trädkronor under födosöket.[3] Många fläckpardaloter äter rundbladloppornas skylande höljen av stelnad honungsdagg (engelska lerp, av wemba wemba lerep); detta födosök ger upphov till ett karakteristiskt knäppande ljud.[3]
Häckning redigera
Fläckpardaloten häckar från september till januari September,[3] stundom tidigare (augusti) i norr och senare (till mars) i söder. Boet är en barkfodrad kammare vid slutet av en tunnel, som grävs i lös jord i en backe eller rasslänt.[3] Båda könen bygger boet.[3] De vita äggen är ungefär fyra stycken.[3] Arten hävdar revir, så bona ligger åtskilda från varandra.[3] Ruvningstid och ungars tid i boet är långa.[3]
Nomenklatur‑ och forskningshistoria redigera
Arten fläckpardalot beskrevs först av George Shaw (teckning av Frederick Polydore Nodder) 1792 som Pipra punctata, engelskt namn ”speckled manakin”.[8] George Shaw medgav, att intet var känt om arten utom utseendet.[8] Släktet Pardalotus infördes av Louis Pierre Vieillot 1816 med fläckpardalot som enda art.[9] Fram till 1999 utfördes sedan flera utredningar för att avgöra, huruvida arten fläckpardaloten omfattar den typ, som nu räknas som underarten Pardalotus punctatus xanthopyge.
Artnamnets och trivialnamnens etymologier redigera
Vetenskapliga artnamnets etymologi redigera
Släktnamnet gavs av Louis Pierre Vieillot efter grekiska pardalōtos, ”leopardläckig”,[10], av πάρδαλις, leopard. Artepitetet punctatus valdes i sin feminina form punctata af George Shaw; det är nylatin för ”fläckig”[10].
Trivialnamn redigera
De svenska och engelska trivialnamnen är härledda från det vetenskapliga namnet. Det obsloleta engelska trivialnamnet speckled manakin kommer av nederländska manneken (liten man).[11]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Fläckpardaloten och människan redigera
Namn på ett australiskt språk redigera
På nyungar kallas fläckpardaloten widopwidop eller bilyabit; dessa namn används även för strimpardaloten.[12]
Nattfridstörare redigera
Fläckpardalotens enda samspel med människan är att lätet, uppfattat som ”sleep‑maybe”, håller folk vakna om nätterna under häckningen; den kallas därför ”headache bird” (huvudverksfågel).[13]
Bilder redigera
Anmärkningar redigera
Referenser redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Pardalotus punctatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u] Ken Simpson och Nicholas Day, Field Guide to the Birds of Australia. Fjärde upplagan. Ringwood 1993. ISBN 0-670-90478-3.
- ^ [a b] Graeme Chapman. ”Bird calls / bird song Spotted Pardalote” (på engelska). Graeme Chapman. https://www.graemechapman.com.au/library/sounds.php?c=361&p=107. Läst 21 december 2023.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Till exempel i Ken Simpson och Nicholas Day, Field Guide to the Birds of Australia. Fjärde upplagan. Ringwood 1993. ISBN 0-670-90478-3.
- ^ John C. Z. Woinarski, bokkapitel ”Family Pardalotidae (Pardalotes), sidorna 390-401 i Josep del Hoyo, Andrew Elliott och David A. Christie (redaktörer) Handbook of the Birds of the World Volume 13 Penduline‑tits to Shrikes. Barcelona 2008. ISBN 978-84-96553-45-3.
- ^ [a b] George Shaw, Naturalist's Miscellany: Or, Coloured Figures Of Natural Objects; Drawn and Described Immediately From Nature, Volume 4. London 1792. sidorna 111–113.
- ^ Louis Pierre Vieillot, Analyse d'une Nouvelle Ornithologie Élémentaire. Paris 1816. Sidan 31.
- ^ [a b] James A. Jobling, The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London 2010. ISBN 978-1-4081-2501-4
- ^ ”manakin” (på engelska). Merriam‑Webster. https://www.merriam-webster.com/dictionary/manakin. Läst 21 december 2023.
- ^ Ian Abbott, ”Aboriginal names of bird species in south-west Western Australia, with suggestions for their adoption into common usage”. Conservation Science Western Australia Journal, volym 7, nummer 2, 2009. Sidorna 213–78, specifikt sidan 259.
- ^ ”Spotted Pardalote” (på engelska). Australian Museum. https://australian.museum/learn/animals/birds/spotted-pardalote/. Läst 21 december 2023.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör fläckpardalot.
Wikispecies har information om Pardalotus punctatus.- Läten på xeno-canto.org
