Öppna huvudmenyn

Fjällpipare (Charadrius morinellus) är en flyttfågel som häckar i fjälltrakter i norra Eurasien.[3]

Fjällpipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Eurasian Dotterel (Charadrius morinellus), Boneffe, Belgium (4918807981).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare och vipor
Charadriidae
SläkteStrandpipare
Charadrius
ArtFjällpipare
C. morinellus
Vetenskapligt namn
§ Charadrius morinellus
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Charadrius morinellus distr..png
Fjällpiparens utbredning:
gult - häckningsområde
blått - vinterkvarter
Synonymer
Eudromias morinellus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

UtseendeRedigera

 
Juvenil

Fjällpiparen är en medelstor vadare med en längd på mellan 21 och 24 cm. Den har ett vänt uttryck och i alla dräkter en kort svartgrå näbb, gröngula ben, ljust tvärband på bröstet och ett kraftigt ögonbrynsstreck som går ihop i nacken i ett "V". Under ögonbrynsstrecket går ett mörkare gråbeige streck som börjar i ögonvrån på fågeln.

Huvudet har en längdstreckad svart vattring. Under det vita tvärbandet har de adulta fåglarna ett mättat rödbrunt bröst som går över i svart under fågelns buk. Undergumpen är vit. Ovanför tvärbandet på bröstet är fågeln jämnt grå precis som på ryggen. Under näbben och på kinderna är den adulta fågeln vit. Honornas adulta fjäderdräkt är mer distinkt än hanarnas.

Fjällpipare i vinterdräkt och juvenil dräkt påminner om varandra genom en ljusbeige undersida med gula toner och en i övrigt gråvattrad dräkt där juvenilen har tydligare vita bräm. De ljusa ögonbrynsstrecket är också guldbeige i nacken på dessa båda dräkter.

I flykten ter sig vingovansidan enfärgat gråsvart utan vingband. Den har dock en ljus spole på yttersta handpennan.

SystematikRedigera

Fjällpiparen placeras ofta i släktet Charadrius men skiljer sig på så pass många plan från de andra strandpiparna, varför vissa placerar den i det egna släktet Eudromias.

Biotop och utbredningRedigera

Fjällpiparen är en flyttfågel som främst häckar i norra Skandinavien, norra Ryssland, Mongoliet, Kina och Alaska men också på enstaka platser runt om i Europa på hög höjd. Vintertid befinner den sig i norra Afrika och Mellanöstern, som exempelvis Israel, Jordanien, Irak, Saudiarabien, Kuwait och Iran. Den har också vinterviste i Spanien där den ibland också häckar.[4]

Förekomst i SverigeRedigera

I Sverige häckar fjällpiparen på kalfjäll och tundra ovanför 900 meter höjd över havet. Den ses ofta i enstaka exemplar på flytten på åkrar och dylikt.

EkologiRedigera

 
Hane med ungar.
 
Ägg av fjällpipare.

HäckningRedigera

Fjällpiparen vistas på sina häckningsplatser från mitten av juni till mitten av augusti. Boet läggs i en enkel urgröpning direkt på marken på platser med kort vegetation. Den lägger ofta fyra päronformade ägg. Fjällpiparen har så kallad omvänd könsordning, som exempelvis simsnäpporna. Det är honan som har den färggrannare fjäderdräkten, försvarar reviret och flyttar först, medan hanen tar hand om merparten av ruvningen och vården om ungarna.

När den har ungar och känner sig hotad spelar den skadad genom att släpa vingarna och stjärten efter sig på marken. Annars kan fjällpiparen vara extremt oskygga och fågelskådare har berättat hur fjällpipare, precis innan äggen kläcks, har lagt sig att ruva i handen på skådaren.

FödaRedigera

Födan utgörs i huvudsak av insekter, framför allt skalbaggar samt flug- och mygglarver. På menyn står även fullbildade flugor och myggor, fjärilslarver, gräshoppor, syrsor, tvestjärtar, myror och spindlar. I mindre utsträckning förekommer också sniglar, daggmaskar, blad, frön, bär och blommor i fjällpiparens föda.

Fjällpiparen och människanRedigera

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till cirka 50.000-220.000 individer.[1]

NamnRedigera

Fjällpiparen har förr i vissa delar av Sverige kallats pomeransfogel[5]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Eudromias morinellus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
  2. ^ Artdatabankens rödlista 2015 PDF
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Larsson, 2001
  5. ^ Sven Nilssons, Foglarna, 1858

KällorRedigera

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg, T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3

Externa länkarRedigera