Öppna huvudmenyn

Finlands Röda Kors (FRK, Suomen punainen risti, SPR), leder sitt ursprung från Föreningen för sjuka och sårade krigares vård, som bildades 1877 och utrustade en ambulans och ett fältsjukhus för att delta i vården av sjuka och sårade under rysk-turkiska kriget 1877–1878. Det nuvarande namnet togs i bruk 1918. Mannerheims barnskyddsförbund var anslutet till Finlands Röda Kors från 1925 till 1950, då FRK fick offentligrättslig karaktär och dess stadgar fastslogs genom förordning. FRK har sin centralbyrå i Helsingfors och byråer i tolv distrikt, under vilka omkring 600 lokalavdelningar lyder (2006).

I våra dagar är FRK främst en frivillig biståndsorganisation med katastrofhjälp, första hjälpen och blodtjänst som mest synliga arbetsformer. Organisationen bedriver därutöver en mångsidig verksamhet som erbjuder olika åldersgrupper hjälp, rådgivning och kurser i första hjälpen och olika sociala och humanitära frågor. FRK engagerar och utbildar frivilliga inom olika verksamhetssektorer. Av dessa kan nämnas vänverksamheten med omkring 10 000 deltagare, första hjälpen-verksamheten med beredskapsgrupper och frivillig räddningstjänst, hälsofrämjande kurser och missbruksrådgivning, ungdomsarbete som bland annat inkluderar gatuarbete och upprätthållandet av skyddshem (tillfälligt boende för den som utsatts för våld i nära relationer). Inom ramen för FRK:s mångkulturella verksamhet ordnas för invandrare bland annat språkkurser, läxläsningscirklar och rådgivning i rättsliga och sociala frågor.

På det internationella planet fungerar organisationen som huvudsaklig kanal för statens katastrofhjälp till olycksdrabbade områden utomlands. FRK utbildar hjälparbetare för tjänst i utlandet. Personer som genomgått grundkursen för hjälparbetare och är villiga att vid behov åka utomlands för att distribuera hjälp bildar en personreserv. Årligen deltar ungefär 100 hjälparbetare i FRK:s katastrofarbete på olika håll i världen. FRK:s verksamhet finansieras med medlemsavgifter (ömkring 100 000 medlemmar 2006) och bland annat försäljning av olika alster (adresser, julkort, första hjälpen-material etc.), genom lotterier och basarer. Intäkterna från insamlingar, av vilka Hungerdagen fått stor publicitet och återverkat gynnsamt på insamlingsresultatet, kanaliseras till internationell och nationell hjälpverksamhet.

KällorRedigera