Förnedring
Bundesarchiv Bild 146-1971-041-10, Paris, der Kollaboration beschuldigte Französinnen.jpg
Paris, 1944. Kvinnor anklagade för samarbete med den tyska ockupationsmakten får löpa gatlopp barfota, med rakade huvuden och hakkorsformade brännmärken på ansiktena.

Förnedring innebär att en person eller grupp fråntas ära eller heder (grundläggande mänsklig värdighet[1]). Den kan ske frivilligt, men är i allmänhet påtvingad. Förnedring kan beskrivas som psykiskt våld.[2]

Milano, 1945. Benito Mussolini och hans närmaste, efter att de blivit avrättade. Sedan har de hängts upp-och-ner, för att förnedra kropparna och lättare göra dem till måltavlor för stenkastning och dylikt.

Personer kan förnedras genom att utsättas för, eller tvingas utföra, handlingar som inte nödvändigtvis är farliga för liv och hälsa, men som är tabu eller framkallar äckel. Några situationer som kan upplevas som förnedrande är nakenhet, förolämpningar, avlägsnande av insignier eller andra synliga statussymboler, sexuella handlingar, smuts, kroppsliga utsöndringar, tvångsmatning, attribut som tillhör barn eller djur (avhumanisering), begränsad rörelsefrihet, eller uttryck för underkastelse.

Förnedring kan vara ett element i tortyr, förhör eller straff. Det senare kallas då för skamstraff och är ett resultat av skamning. Begränsad förnedring kan ingå i övergångsriter, som nollning, svensexor och möhippor,[3] eller i BDSM[2] och våldspornografi.

I svensk rätt kan det räknas som ofredande eller olaga tvång att förnedra någon.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Allmänna källorRedigera