Erik Ohlsson
- För andra betydelser, se Erik Olsson.
Carl Erik Ohlsson, född 16 augusti 1891 i Malmö,[1] död 24 december 1975 i Stockholm,[2] var en svensk kemist och forskare i farmaci.[3]
| Erik Ohlsson | |
| Född | 16 augusti 1891 |
|---|---|
| Död | 24 december 1975 (84 år) |
| Utbildad vid | Lunds universitet  |
| Sysselsättning | Kemist |
| Redigera Wikidata | |
Ohlsson avlade filosofie kandidatexamen 1914 och filosofie licentiatexamen 1916. Han promoverades till filosofie doktor vid Lunds universitet 1917,[4] blev medicine kandidat 1936, medicine hedersdoktor 1936, docent i kemi 1918 och var tillförordnad laborator 1920–1921. Ohlsson var tillförordnad professor i kemi 1921–1922, i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet 1929, respektive i farmakologi 1929–1930. Han blev professor i kemi och geologi vid Alnarps lantbruksinstitut 1924, var professor i kemi och kemisk farmaci vid Farmaceutiska institutet 1932–1959 och institutets rektor 1933–1959. Hans publikationer gällde organisk, fysiologisk och farmaceutisk kemi, framför allt enzymer.
Källor
redigera- ^ Ohlsson, Carl Erik i Vem är det 1953
- ^ Ohlsson, C Erik i Vem är det 1981
- ^ Ohlsson, C Erik i Vem är det 1969
- ^ Ohlsson, Erik (1917). 4-fenetyltiosemikarbazid: en prepartivt stereokemisk och kinetisk studie. Lund: Gleerup. Libris 1656820