Carl Wieman

amerikansk fysiker
(Omdirigerad från Carl E Wieman)

Carl Edwin Wieman, född 26 mars 1951 i Corvallis, Benton County, Oregon, är en amerikansk nobelpristagare i fysik år 2001. Han tilldelades priset för "uppnående av Bose-Einsteinkondensationen i förtunnade gaser av alkaliatomer samt för tidiga fundamentala studier av kondensatens egenskaper".[8] Han delade priset med tysken Wolfgang Ketterle och amerikanen Eric Cornell.

Carl Edwin Wieman Nobelpristagare i fysik 2001
Carl Wieman.jpg
Född26 mars 1951[1] (70 år)
CorvallisUSA
MedborgarskapUSA
Utbildad vidStanforduniversitetet
Massachusetts Institute of Technology
Corvallis High School Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFysiker, akademiker[2], universitetslärare[2], pedagog (forskare)[2]
ArbetsgivareUniversity of British Columbia
University of Colorado Boulder
University of Michigan
Stanforduniversitetet[2]
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1990)[3]
Ernest Orlando Lawrence-priset (1993)
Davisson–Germer-priset för atomfysik eller ytkemi (1994)[4]
Einstein-priset för laserforskning (1995)
Richtmyer Memorial-priset (1996)
Fritz London Memorial Prize (1996)
Kung Faisals internationella pris i vetenskap (1997)
Lorentzmedaljen (1998)
Arthur L. Schawlow-priset i laserfysik (1999)[5]
R.W. Woodpriset (1999)
Benjamin Franklin-medaljen (2000)
Nobelpriset i fysik (2001)[6][7]
Oersted-medaljen (2007)
Medlem av American Physical Society
Medlem av Optical Society of America
Newcomb Cleveland Prize
Webbplatslänk
Redigera Wikidata

Wieman fick doktorsgrad i fysik vid Stanford University 1977. Han är professor i fysik vid University of Colorado.

År 1924 gjorde den indiske fysikern Bose viktiga teoretiska beräkningar på ljuspartiklar. Han skickade sina resultat till Einstein, som utvidgade teorin till en viss typ av atomer. Einstein förutspådde att om man kyler ner en gas av sådana atomer till mycket låg temperatur skulle alla atomer plötsligt samlas i det lägsta möjliga energitillståndet. Processen liknar den när vätskedroppar bildas ur en gas och kallas därför kondensation (Bose–Einstein-kondensat).

2001 års Nobelpristagare lyckades först 1995 åstadkomma detta extrema materietillstånd. Cornell och Wieman fick då fram ett renodlat kondensat av cirka 2 000 rubidiumatomer vid 20 nK (nanokelvin), det vill säga 0,000 000 02 grader högre än den absoluta nollpunkten.

Oberoende av Cornells och Wiemans arbeten, gjorde Ketterle motsvarande experiment på natriumatomer. De kondensat han lyckades framställa innehöll fler atomer och kunde därför användas för att undersöka fenomenet närmare. Med hjälp av två separata kondensat som fick expandera in i varandra kunde han få fram mycket tydliga interferensmönster. Detta experiment visade alltså att kondensaten innehöll helt koordinerade atomer.

KällorRedigera

  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Carl-Wiemantopic/Britannica-Online, omnämnd som: Carl E. Wieman, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] läs online, profiles.stanford.edu.[källa från Wikidata]
  3. ^ Guggenheim fellow-ID: carl-edwin-wieman.[källa från Wikidata]
  4. ^ Davisson-Germer Prize in Atomic or Surface Physics, American Physical Society, läs onlineläs online, läst: 6 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Arthur L. Schawlow Prize in Laser Science, American Physical Society, läs onlineläs online, läst: 7 oktober 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ The Nobel Prize in Physics 2001, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 6 januari 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 6 januari 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Carl E Wieman”. Kungl. Vetenskapsakademin. https://www.kva.se/sv/priser/pristagare/carl-e-wieman-2. Läst 6 november 2018. 

Externa länkarRedigera