Öppna huvudmenyn

Solvallas internationella elitlopp, eller i dagligt tal enbart Elitloppet, är Sveriges och en av världens största och mest prestigefyllda travtävlingar. Det är ett Grupp 1-lopp, det vill säga ett lopp av högsta internationella klass. Elitloppet avgörs alltid sista söndagen i maj på Solvalla.[1] Första upplagan avgjordes 1952.

Elitloppet
Grupp 1-lopp
Johnny Takter & Iceland Elitloppet 2010 001.jpg
Målgången i Elitloppet 2010.
SportTravsport
LandSverige Sverige
TravbanaSolvalla, Stockholm,
Stockholms län
År1952 -
Tidpunktsista söndagen i maj
Geografisk omfattninghela världen
Loppinformation
Kvalifikationinbjudna hästar
Distans1 609 m
GruppGrupp 1
Förstapris3 000 000 kr
Historia
Tidigare namnJubileumsloppet (1952)
Regerande mästareDijon (2019)
Flest titlarTimoko, Varenne, Mack Lobell, Copiad, Idéal du Gazeau, Roquépine, Timothy T., Eileen Eden, Gelinotte (2)
Externa länkar
Officiell webbplats
Travportalen

Innehåll

Upplägg och genomförandeRedigera

Elitloppet är ett inbjudningslopp och varje år bjuder man in 16 hästar som utmärkt sig. Sedan några år körs det även lopp där vinnaren blir direktkvalificerad till Elitloppet.[2] Hästarna lottas in i två kvalheat, och de fyra bästa i varje försök går vidare till finalen, som sker 2–3 timmar senare samma dag. Ju bättre placering i kvalheatet, desto tidigare får hästens tränare välja startspår inför finalen. Samtliga tre lopp travas sedan 1965 över sprinterdistansen 1 609 meter (engelska milen) med autostart (bilstart).[3] Sedan 2008 års upplaga är förstapris 3 miljoner kronor. De första fyra upplagorna (19521955) hade 30 000 kronor i förstapris.[4]

I följande lopp blir vinnaren direktkvalificerad till Elitloppet:

Åren 1963–1985 kördes ett tröstlopp, Elitloppet Consolation, för hästar som deltagit i försökslopp men inte lyckats kvala in till finalen.[5][6]

Nyheter sedan 2018 års upplagaRedigera

Nytt sedan Elitloppet 2018 är att en kusk endast får köra en häst i ett kvalheat.[7] Tidigare har samma kusk kunnat köra i båda försöken för att sedan välja häst i finalen. Samma kusk ska köra hästen i både försök och final. Ägare, tränare, skötare och uppfödare kan fortfarande ha fler deltagare.[8]

För Elitloppet, som är huvudloppet under Elitloppshelgen, breddas finalens prisskala så att alla åtta deltagare får pris. Tidigare har vinnaren fått 3 miljoner kronor. Plats sex till åtta har varit oplacerade. Förstapriset blir oförändrat men för alla därefter blir det en rejäl höjning. Den nya prisskalan är: 3 000 0001 500 000 – 750 000 – 375 000 – 175 000 – 100 000 – 60 000 – 40 000 kronor.[9]

Andra lopp under ElitloppshelgenRedigera

Under Elitloppshelgen så körs det även V75-finaler, och V75-spel både lördag och söndag. Andra stora lopp under helgen är Harper Hanovers Lopp, Sweden Cup, Speedrace, Elitkampen, Fyraåringseliten, Treåringseliten, Fyraåringseliten för ston, Lady Snärts Lopp, Lärlingseliten och Montéeliten.

HistorikRedigera

Första upplagan av Elitloppet kördes 1952. Den gången bar tävlingen namnet Solvallas Jubileumslopp för att uppmärksamma Solvallas 25-årsdag som travbana. Den västtyska hästen Permit vann premiärloppet före svenska storhästen Frances Bulwark; det svenska stoet vann dock loppet året därpå med Sören Nordin i sulkyn. 1953 gavs tävlingen namnet Internationellt Elitlopp.[10] Åren 1952–1958 och 1962–1964 var distansen 1 600 meter. Däremellan kördes loppet över långdistans, 3 200 meter 1959 och 2 700 meter 1960–1961.

De första åren tävlade främst svenska hästar. På 1960-talet kom de stora franska hästarna och formligen utklassade de svenska. Publiken fick se den legendariska Roquépine vinna två år i rad.

På 1970-talet kom de första svenska segrarna sedan 1953. Dart Hanover (vann även Prix d'Amérique) vann 1972 och den omåttligt populäre Ego Boy vann 1973. Vid 1973 års elitloppseger krävdes det skiljeheat för att separera svenske Ego Boy och amerikanska favoriten Flower Child. Ego Boy travade i ett av försöken 1.13,8ak, vilket innebar nytt Europarekord.[11]

1988 kom amerikanen Mack Lobell till Sverige och vann överlägset. 1994 vann Copiad och Erik Berglöf efter en fantastisk duell mot Pine Chip från USA där den senare fick ge sig till slut och dessutom galopperade på upploppet. Copiad vann även året efter. Varenne, den stora italienska giganten som vann allt, bärgade segrarna 2001 och 2002.

I Elitloppet 2006 var Jag de Bellouet först i mål men diskvalificerades senare för dopning. Även tvåan i mål diskvalificerades för dopning, varför Conny Nobell tilldömdes segern.[12][13][14][15] I Elitloppet 2016 fälldes trean i mål Un Mec d'Heripre (tränad av Fabrice Souloy) för dopning med ämnet kobolt.[16]

SegrareRedigera

År Segrande häst Kusk Tränare Land Vinnarodds Vinnartid Tvåa Trea
1952 Permit Walter Heitmann Walter Heitmann   Tyskland 2,16 1.17,3 Frances Bulwark Rollo[17]
1953 Frances Bulwark Sören Nordin Sören Nordin   Sverige 2,25 1.20,6 Scotch Thistle Permit
1954 Carné Olle Persson Olle Persson   Sverige 8,65 1.18,7 Frances Bulwark Ejadon
1955 Gutemberg A. A. Alain Deheegher A. Alain Deheegher   Frankrike 9,85 1.18,9 Codex Gay Noon
1956 Gelinotte Charlie Mills Charlie Mills   Frankrike 1,24 1.16,7 Frances Bulwark Olga Pluto
1957 Gelinotte Charlie Mills Charlie Mills   Frankrike 1,67 1.16,8 Cornet Cirano
1958 Io d'Amour Gerhard Krüger Gerhard Krüger   Tyskland 1,25 1.18,4 Tornado Gibs Bulwark
1959 Jamin Jean Riaud Jean Riaud   Frankrike 1,21 1.21,1 Icare IV Adept
1960 Honoré II Raoul Simonard Raoul Simonard   Frankrike 21,04 1.19,1 Kaid D. Harios II
1961 Kracovie Roger Vercruysse Roger Vercruysse   Frankrike 3,34 1.20,3 Adept Gibs Bulwark
1962 Eidelstedter Johannes Frömming Johannes Frömming   Tyskland 4,65 1.17,4 Brogue Hanover Quick Song
1963 Ozo Roger Massue Roger Massue   Frankrike 1,31 1.16,5 Adept Julienne
1964 Pack Hanover Sergio Brighenti Sergio Brighenti   Italien 4,39 1.15,4 Ozo Nixon II
1965 Elma Johannes Frömming Jonel Chyriakos   USA 1,42 1.16,5 Elaine Rodney Behave
1966 Roquépine Jean-René Gougeon Henri Levesque   Frankrike 3,24 1.15,3 Quioco Cheer Honey
1967 Roquépine Henri Levesque Henri Levesque   Frankrike 1,38 1.15,1 Spin Speed Lansing Hanover
1968 Eileen Eden Johannes Frömming Johannes Frömming   Italien 1,30 1.15,8 Seigneur Kentucky Fibber
1969 Fresh Yankee Joe O'Brien Joe O'Brien   Kanada 2,67 1.15,8 Tony M. Kentucky Fibber
1970 Eileen Eden Johannes Frömming Johannes Frömming   Italien 21,12 1.15,5 Fresh Yankee Uhlan II
1971 Tidalium Pelo Jean Mary Roger Lemarié   Frankrike 1,80 1.14,7 Dart Hanover Une de Mai
1972 Dart Hanover Berndt Lindstedt Berndt Lindstedt   Sverige 1,27 1.15,3 Lyon Big Elma
1973 Ego Boy Ingemar Olofsson Ingemar Olofsson   Sverige 2,03 1.13,8 Flower Child Lightning Larry
1974 Timothy T. Giancarlo Baldi Giancarlo Baldi   Italien 2,70 1.15,7 Amyot Equileo
1975 Timothy T. Giancarlo Baldi Giancarlo Baldi   Italien 2,81 1.17,2 Quick Work Dimitria
1976 Dimitria Léopold Verroken Léopold Verroken   Frankrike 2,47 1.15,8 Duke Iran Clissa
1977 Eléazar Léopold Verroken Léopold Verroken   Frankrike 3,55 1.16,0 Wiretapper Dauga
1978 Hadol du Vivier Jean-René Gougeon Jean-René Gougeon   Frankrike 2,56 1.14,0 Eléazar Duke Iran
1979 Pershing Berndt Lindstedt Berndt Lindstedt   Sverige 1,71 1.13,7 Hadol du Vivier Express Gaxe/
Madison Avenue
1980 Idéal du Gazeau Eugène Lefèvre Eugène Lefèvre   Frankrike 3,05 1.13,8 My Nevele Express Gaxe
1981 Jorky Léopold Verroken Léopold Verroken   Frankrike 3,65 1.13,2 Speedy Min Pamir Brodde
1982 Idéal du Gazeau Eugène Lefèvre Eugène Lefèvre   Frankrike 2,06 1.13,2 Dartster F. Nino Blazing
1983 Ianthin Paul Delanoe Paul Delanoe   Frankrike 4,15 1.13,2 Spice Island Snack Bar
1984 The Onion Stig H. Johansson Stig H. Johansson   Sverige 2,34 1.12,2 Evita Broline Marcon Lep
1985 Meadow Road Torbjörn Jansson Torbjörn Jansson   Sverige 5,72 1.11,6 Rosalind's Guy Brandy Hanover
1986 Rex Rodney Kjell Håkonsen Kjell Håkonsen   Norge 1,51 1.13,4 Utah Bulwark Emile
1987 Utah Bulwark Stig H. Johansson Stig H. Johansson   Sverige 6,31 1.12,1 Pay Nibs Callit
1988 Mack Lobell John Campbell Chuck Sylvester   USA 1,52 1.11,3 Sugarcane Hanover Napoletano
1989 Napoletano Stig H. Johansson Stig Engberg   Sverige 1,57 1.12,8 J.R. Broline Grades Singing
1990 Mack Lobell Thomas Nilsson John-Eric Magnusson   Sverige 1,59 1.11,0 Peace Corps Florida Jewel
1991 Peace Corps Stig H. Johansson Stig H. Johansson   Sverige 1,41 1.12,2 Kit Lobell Brendy
1992 Billyjojimbob Murray Brethour Mike Wade   Kanada 2,40 1.11,8 Meadow Prophet Sea Cove
1993 Sea Cove Joseph Verbeeck Harald Grendel   Tyskland 2,51 1.11,9 Nordin Hanover Park Avenue Kathy
1994 Copiad Erik Berglöf Erik Berglöf   Sverige 2,38 1.11,8 Abo Volo Shan Rags
1995 Copiad Erik Berglöf Erik Berglöf   Sverige 1,39 1.11,3 Zoogin Abo Volo
1996 Coktail Jet Jean-Étienne Dubois Jean-Étienne Dubois   Frankrike 4,33 1.11,4 Zoogin Bicycle
1997 Gum Ball Stig H. Johansson Stig H. Johansson   Sverige 4,95 1.12,3 Wesgate Crown Frisky Frazer
1998 Moni Maker Wally Hennessey Jimmy W. Takter   USA 2,20 1.10,6 Georgia Limited Giant Touchdown
1999 Remington Crown Joseph Verbeeck Jan Kruithof   Frankrike 4,10 1.12,6 Moni Maker Goodtimes
2000 Victory Tilly Stig H. Johansson Stig H. Johansson   Sverige 3,10 1.10,5 Général du Pommeau Fan Idole
2001 Varenne Giampaolo Minucci Jori Turja   Italien 1,47 1.10,7 Solar Effe Victory Tilly
2002 Varenne Giampaolo Minucci Jori Turja   Italien 1,32 1.10,2 HP Paque Scarlet Knight
2003 From Above Örjan Kihlström Stefan Hultman   Sverige 9,44 1.10,1 Victory Tilly Scarlet Knight
2004 Gidde Palema Åke Svanstedt Åke Svanstedt   Sverige 1,98 1.10,0 Civil Action Steinlager
2005 Steinlager Per Oleg Midtfjeld Per Oleg Midtfjeld   Norge 1,86 1.10,0 Giant Superman Giant Diablo
2006 Conny Nobell Björn Goop Björn Goop   Sverige 4,18 1.09,9 Thai Tanic Hot Shot Knick
2007 L'Amiral Mauzun Jean-Michel Bazire Jean-Philippe Ducher   Frankrike 5,29 1.10,0 Mr Muscleman Red Chili Pirat
2008 Exploit Caf Jean-Michel Bazire Fabrice Souloy   Italien 1,78 1.09,8 Oiseau de Feux Enough Talk
2009 Torvald Palema Åke Svanstedt Åke Svanstedt   Sverige 4,86 1.10,4 Jaded Offshore Dream
2010 Iceland Johnny Takter Stefan Melander   Sverige 8,92 1.10,5 Torvald Palema Brioni
2011 Brioni Joakim Lövgren Joakim Lövgren   Tyskland 27,06 1.10,5 Rapide Lebel Rakas
2012 Commander Crowe Christophe Martens Fabrice Souloy   Sverige 3,01 1.10,4 Arch Madness Classic Grand Cru
2013 Nahar Robert Bergh Robert Bergh   Sverige 5,48 1.10,1 Arch Madness Timoko
2014 Timoko Björn Goop Richard Westerink   Frankrike 2,94 1.09,5 Panne de Moteur Delicious U.S.
2015 Magic Tonight Örjan Kihlström Roger Walmann   Sverige 4,35 1.10,1 Mosaique Face Nuncio
2016 Nuncio Örjan Kihlström Stefan Melander   Sverige 3,10 1.09,2 Resolve Timoko
2017 Timoko Björn Goop Richard Westerink   Frankrike 30,89 1.09,0 Propulsion Resolve
2018 Ringostarr Treb Wilhelm Paal Jerry Riordan   Italien 3,47 1.09,0 Propulsion Nadal Broline
2019 Dijon Romain Derieux Romain Derieux   Frankrike 27,78 1.10,3 Aubrion du Gers Makethemark

Källa: [18][19]

RekordRedigera

Den kusk som deltagit i flest upplagor av Elitloppet är Stig H. Johansson, totalt 28 gånger (åren 1971, 1975–1978, 1981–1982, 1984–1991, 1993–2005). Han tog sig till final 24 av dessa 28 gånger.[20] Med sex segrar (1984, 1987, 1989, 1991, 1997, 2000) är han även den kusk som vunnit loppet flest gånger. Charlie Mills är den kusk som haft högst segerprocent i loppet då han vunnit båda de upplagor han deltagit i (1956, 1957).[4] Med segrarna med Magic Tonight (2015) och Nuncio (2016) blev Örjan Kihlström den första och hittills enda svenska kusk som vunnit Elitloppet två år i rad med olika hästar.[21]

Xanthe är den häst som deltagit i loppet flest gånger, totalt sju år i rad åren 1965–1971.[22] Han nådde som bäst en femteplats i finalen 1966 och en vinst i Elitloppet Consolation 1971.[4] Två hästar har tävlat i fem Elitloppsfinaler i rad. Nealy Lobell med Johnny Takter i sulkyn 1988–1992 och franske Timoko 2013–2017.

Spring Erom deltog i Elitloppet för första gången 2017, då han var 12 år gammal och han är därmed den äldsta Elitloppsdebutanten någonsin samt den äldsta Elitloppsdeltagaren i modern tid.[23]

I finalen av 2016 års upplaga vann Nuncio från utvändigt ledaren på tiden 1.09,2 aak, vilket var den dittills snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal. Det tidigare rekordet låg på 1.09,5 aak, vilket Timoko travade från ledningen i 2014 års upplaga.[21] Timoko tog tillbaka rekordet då han vann finalen 2017 på segertiden 1.09,0 aak (från ledningen), vilket sedan dess är den snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal. I finalen 2018 tangerade vinnaren Ringostarr Treb rekordet 1.09,0.[24]

Nio hästar har vunnit loppet två gånger: Timoko, Varenne, Mack Lobell, Copiad, Idéal du Gazeau, Roquépine, Timothy T., Eileen Eden och Gelinotte. Timoko är den enda som tog sina dubbla segrar med över 2 års mellanrum.[25]

Segrare för landRedigera

Hästar med flest segrarRedigera

Kuskar med flest segrarRedigera

Snabbaste segertiderRedigera

Kort distans (1 600 - 1 609 m), autostart (1962-)

Kort distans (1 580 - 1 640 m), voltstart (1952-1958)

Lång distans (2 700 - 3 200 m), voltstart (1959-1961)

BildgalleriRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090222120143/http://www.solvalla.se/travbana/historia.asp. Läst 31 mars 2009. 
  2. ^ ”Vägen till Elitloppet” (på sv-SE). www.travnet.se. http://www.travnet.se/blog/2018/03/20/vagen-elitloppet-loppen-att-ha-koll-pa-var/. Läst 18 september 2018. 
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120702140535/http://elitloppet.se/loppen. Läst 1 juni 2013. 
  4. ^ [a b c] "Elitloppet: Statistik 1952–2016" Arkiverad 13 juli 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Solvalla. Läst 26 juni 2017.
  5. ^ Freidenvall, Claes (2015). Elitloppet en dag om året. Stevali. sid. 152, 153. ISBN 9789198242430 
  6. ^ Dylicki, Anki (28 maj 2009). "Inför Elitloppet: Visste du det här om Elitloppet?". World Class Trotting. Läst 26 juni 2017.
  7. ^ "Kolla, så ändras reglerna – i Elitloppet". Aftonbladet.se. Läst 6 februari 2018.
  8. ^ Ny regel: Endast en häst per kusk i Elitloppet 2018” (på sv). Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/solvalla/pressreleases/ny-regel-endast-en-haest-per-kusk-i-elitloppet-2018-2393460. Läst 30 mars 2018. 
  9. ^ Högström, Henrik. ”Över två miljoner mer i prispengar under Elitloppshelgen” (på sv-se). Arkiverad från originalet den 27 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180227034433/https://elitloppet.se/elitloppet/nyheter/item/1355-oever-tva-miljoner-mer-i-prispengar-under-elitloppshelgen. Läst 8 maj 2018. 
  10. ^ Ahlqvist, Håkan. ”Elitloppet - en historia”. elitloppet.se. Arkiverad från originalet den 2 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180502140234/https://www.elitloppet.se/elitloppet/nyheter/item/1145-elitloppet-en-historia. Läst 1 maj 2018. 
  11. ^ ”Ego Boy”. travmuseet.com. http://travmuseet.com/index.php?page=ego-boy. Läst 1 maj 2018. 
  12. ^ Redaktionen. ”Elitloppet 2006” (på sv). Guiden. http://www.guiden.se/artiklar/artiklar/20060327/elitloppet-2006. Läst 6 maj 2019. 
  13. ^ ”Ettan och tvåan i elitloppet dopade”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2006-06-22/ettan-och-tvaan-i-elitloppet-dopade. Läst 6 maj 2019. 
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140715041649/http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=11500. Läst 1 juni 2013. 
  15. ^ "Elitloppet: Ettan och tvåan var dopade". Expressen. Läst 26 juni 2017.
  16. ^ ”Efter avslöjandet - Souloy portad från nordisk travsport”. Travronden. https://www.travronden.se/nyheter/sport/efter-avslojandet-souloy-portad-fran-nordisk-travsport-94691. Läst 9 september 2016. 
  17. ^ ”SOLVALLAS INTERNATIONELLA ELITLOPP”. www.worldclasstrotting.com. http://www.worldclasstrotting.com/RaceStatistikAll/Sweden/Elitloppet/elitloppet.htm. Läst 1 maj 2018. 
  18. ^ ”SOLVALLAS INTERNATIONELLA ELITLOPP”. www.worldclasstrotting.com. http://www.worldclasstrotting.com/RaceStatistikAll/Sweden/Elitloppet/elitloppet.htm. Läst 2 maj 2019. 
  19. ^ ”Elitloppsbok II”. http://www.worldclasstrotting.com/travsverige/SolvallasInternationellaElitlopp/pdf/Elitloppsbok-II.pdf. Läst 2 maj 2019. 
  20. ^ Dylicki, Anki (28 maj 2009). ”Inför Elitloppet: Visste du det hör om Elitloppet?”. www.worldclasstrotting.com. http://www.worldclasstrotting.com/Nyheter/Nyheter/article_705.htm. Läst 1 maj 2018. 
  21. ^ [a b] ”Nuncio och Kihlström vann Elitloppet”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/nuncio-och-kihlstrom-vann-elitloppet/. Läst 26 juni 2017. 
  22. ^ Fakta: Elitloppet i siffror”. Göteborgs-Posten. 28 maj 2010. http://www.gp.se/sport/fakta-elitloppet-i-siffror-1.1010829. Läst 1 maj 2018. 
  23. ^ Engman, Thomas (26 maj 2017). "Spring Erom skriver historia – äldst någonsin i Elitloppet". Hallandsposten. Läst 4 februari 2018.
  24. ^ Wikner, Mikael (27 maj 2018). "Ringostarr Treb segrade i Elitloppet". Svensk Travsport. Läst 28 maj 2018.
  25. ^ Nilsson, Alexander & Löf Nyqvist, Martin (28 maj 2017). "Jätteskräll i Elitloppet – Timoko krossade storfavoriterna". Dalarnas Tidningar. Läst 26 juni 2017.

Externa länkarRedigera