Jag de Bellouet, född 17 maj 1997 i Argentan i Frankrike, är en fransk varmblodig travhäst. Han tävlade mellan åren 1999 och 2007, och tränades då av Christophe Gallier. I sulkylopp kördes hästen ofta av tränaren själv, och i montélopp reds han av Matthieu Abrivard.[1]

Jag de Bellouet
SmeknamnLe Cannibale, L'Ogre
KönHingst
FöddFrankrike 17 maj 1997 (27 år)
FärgBrun
RasVarmblodstravare
SportTravsport
Härstamning
EfterViking's Way
UndanVaunoise
UndanefterNicos du Vivier
UppfödareJean-Claude Monthéan
Personal
TränareChristophe Gallier
KuskChristophe Gallier
RyttareMatthieu Abrivard
ÄgareMichel Gallier
Karriär
Antal starter115 st
Antal segrar36 st
Segerprocent31 %
Startprissumma4 223 699 euro
Större segrar i urval
Prix d'Amérique
Prix de Cornulier
Prix de France
Prix de Paris
Prix de l'Atlantique
Prix René Ballière
Kymi Grand Prix
Externa länkar
Jag de Bellouet hos Svensk Travsport
Jag de Bellouet hos Le Trot
Hästsportsportalen
Travsport i Frankrike

Karriär redigera

Jag de Bellouet började att tävla vid 3 års ålder, och under debutsäsongen startade han nio gånger.[2] Under debutsäsongen kom han på andra plats i montéloppet Prix d'Essai för treåriga hästar.

Genombrottet redigera

Hans riktiga genombrott kom under 2004, då han var sju år gammal. Under 2004 vann Jag de Bellouet även ett flertal Grupp 1-lopp, bland annat Prix de l'Atlantique och Prix René Ballière, samt 3 av de 4 B-loppen som körs inför Prix d'Amérique varje år (Prix de Bretagne, Prix du Bourbonnais och Prix de Bourgogne). Under det franska vintermeetinget vann han även montéloppet Prix de Cornulier, blev därefter trea i Prix d'Amérique, tvåa i Prix de France och segrade sedan i Prix de Paris. Under sjuårssäsongen tjänade han 1,26 miljoner euro.[2]

Under säsongen 2005 tog Jag de Bellouet 8 vinster på 13 starter, och tjänade totalt 1,34 miljoner euro.[2] 2005 kom även den efterlängtade segern i Prix d'Amérique, där han vann före Gigant Neo. Under året vann han även Prix de Cornulier, och lyckades därmed med en bedrift som endast Bellino II hade klarat av innan; att vinna de båda loppen under samma år. Sammanlagt tog han tre raka segrar i Prix de Cornulier (2004, 2005, 2006).

Dopning redigera

År 2006 ställde han återigen upp i Prix d'Amérique, då planen var att vinna två år i rad. Jag de Bellouet var först i mål i Prix d'Amérique, men fråndömdes senare segern efter att dopningsprov tagits.

Jag de Bellouet hade två år i rad blivit inbjuden till Elitloppet, men då tackat nej. 2006 var han det stora dragplåstret för Elitloppet, och gjorde där en makalös uppvisning i finalheatet, då han segrade på tiden 1.09,4 över 1 609 meter.[3] Dopningstest gjordes efter loppet och efter några veckor kom det fram att hästen varit dopad vid segern. Ämnet diklofenak som är inflammationsdämpande och smärtstillande hade hittats i kroppen. Han fråntogs båda placeringarna och prispengarna från finalheatet förlorades. Segern gick istället till Björn Goop och Conny Nobell, då tvåan i mål, Lets Go även varit dopad.

Den 14 november 2007 meddelade Christophe Gallier att Jag de Bellouet slutar tävla, och istället kommer att ägna sig åt avel.

Stamtavla redigera

Jag de Bellouets stamtavla
Efter
Viking's Way  
1987
Mickey Viking  
1979
Bonefish   Nevele Pride  
Exciting Speed  
Misty Sister   Songcan  
Agaunar  
Josubie  
1975
Quito   Carioca II  
Arlette III  
Vesubie III   Hermes D  
Jacinthe IV  
Undan
Vaunoise  
1987
Nicos du Vivier  
1979
Sabi Pas   Carioca II  
Infante II  
Eva du Vivier   Prince des Veys  
Ua Uka  
Quenavora  
1982
Paleo   Fandango  
Rosina  
Celse Glatigny   Quodshou M F  
Pasadena  

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ "Profil: Jag de Bellouet". Le Trot. Läst 23 mars 2018.
  2. ^ [a b c] "Jag de Bellouet" Arkiverad 23 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine.. V75 Guiden. Läst 23 mars 2018.
  3. ^ Freidenvall, Claes (2015). Elitloppet en dag om året. Stevali. sid. 166, 167, 168, 169. ISBN 9789198242430 .

Externa länkar redigera