Öppna huvudmenyn

Elis Henric Bedoire, född 2 juli 1844 i Stora Skedvi, död 19 juli 1883 i Norrköping, var en svensk ingenjör, uppfinnare och mottagare av Polhemspriset (1881). Han var gift två gånger, 1874 och 1880, och hade flera barn i båda giftena.

Elis Bedoire studerade vid elementarläroverket i Västerås och arbetade några år som bokhållare och biträde innan han 1868-1869 fortsatte studierna vid Bergsskolan i Filipstad och därefter vid Teknologiska institutet i Stockholm (föregångaren till KTH). Han praktiserade vid Svanå bruk (vid Surahammar) och Västanfors bruk (vid Fagersta) samt vid Kruppkoncernen i Tyskland. Han var 1873-1875 anställd som ingenjör vid Iggesunds bruk, 1875-1876 vid Boxholms bruk. Från 1 mars 1876 och till sin död var han driftingenjör vid Holmens bruk i Norrköping. Där ledde han bland annat arbetet med en stor dammbyggnad 1880.

Som Jernkontorets stipendiat gjorde han studieresor till Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike.

En nekrolog lär finnas i Post- och Inrikes Tidningar, juli 1883. Elis Bedoire är begravd på Matheus kyrkogård i Norrköping.

SkrifterRedigera

  • Pappersfabrikationens grunddrag (1878)
  • "Bidrag till utredning af förhållandena vid turbiner och af villkoren för god effekt" (1881), uppsats publicerad i Ingenjörsföreningens förhandlingar för 1881, belönad med Polhemspriset.

KällorRedigera