Nattglada

australisk fågelart bland hökfåglarna
(Omdirigerad från Elanus scriptus)

Nattglada[2] (Elanus scriptus) är en australisk fågel inom ordningen hökfåglar som vanligen placeras i familjen hökar.[3] Som namnet avslöjar är den ovanligt för hökfåglar mestadels nattlevande. Beståndet växlar kraftigt, så pass att IUCN listar den som nära hotad.

Nattglada
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
men se text
Accipitridae
SläkteElanus
ArtNattglada
E. scriptus
Vetenskapligt namn
§ Elanus scriptus
AuktorGould, 1842
Utbredning
Utbredningsområde 2007.

Utseende redigera

Nattgladan är en liten (34–37 cm) ljus falkliknande glada med stort rundat huvud och långa vingar som når långt utanför stjärtspetsen på sittande fågel. Den är lik svartskuldrad glada som den delar utbredningsområde med ljusgrå ovansida förutom svarta övre vingtäckare och mörkgrå handpennoor, vit undersida, röda ögon och svart näbb. Karakteristiskt är teckningen på vingundersidorna, vitt med ett svart band från axillarerna till handpennornas bas.[1]

 

Utbredning och systematik redigera

Nattgladan förekommer i de inre regionerna av Australien, och oregelbundet utåt kusterna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap redigera

Nattgladans släkte Elanus utgör tillsammans med saxstjärtsgladan (Chelictinia) och pärlgladan (Gampsonyx) systergrupp till alla andra arter i familjen hökar.[4][5] Genetiska studier visar att de skildes åt redan under tidig miocen, och parat med skillnader i cytologi, morfologi och ekologi rekommenderar författarna till studien att de urskiljs som en egen familj, Elanidae.[6] Hittills har endast Birdlife International följt dessa rekommendationer, medan tongivande International Ornithological Congress och eBird/Clements, liksom svenska Birdlife Sverige, än så länge behåller kladen bland hökarna.

Levnadssätt redigera

Nattgladan gör skäl för sitt namn eftersom den olikt i stort sett alla rovfåglar jagar på natten. Dagtid vilar den i träd, ofta av arten Eucalyptus coolabah. Nattgladan bebor öppet eller sparsamt bevuxet landskap och uppträder vanligen i flock, men kan också ses enstaka och i par.[7] Det är en mycket social fågel som både vilar, häckar och ibland jagar tillsammans. Ljudliga kolonier kan bestå av upp till hundra individer. Arten häckar under de svalare månaderna, med en topp i juli, när bestånden av råttor är som högst. Boet är en öppen plattform av kvistar, vari den lägger två till sju ägg som ruvas 31 dagar. Efter ytterligare fem veckor är ungarna flygga. Under år med kraftig populationsökning bland råttor kan nattgladan lägga kull efter kull till råttpopulationen kraschar och ägnar då lite tid åt att ta hand om flygga ungar. Beståndet av nattglada kan under sådana förhållanden tillfälligt tiofaldigas. Den livnär sig också av olika sorters ryggradslösa djur.[8][9]

Video med nattglador.

Status redigera

Nattgladans bestånd växlar kraftigt beroende på födotillgång och kan under mellanår bli relativt litet. Det uppskattas till mellan 1000 och 2000 vuxna individer. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar arten som nära hotad.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2022 Elanus scriptus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 1 september 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 11 februari 2016
  4. ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
  5. ^ Griffiths, C.S., Barrowclough, G.F., Groth, J.G. & Mertz, L.A. (2007). Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon. Journal of Avian Biology 38(5): 587–602.
  6. ^ Starikov, I. J.; Wink, M. (2020). ”Starikov, I. J., & Wink, M. (2020). Old and Cosmopolite: Molecular Phylogeny of Tropical–Subtropical Kites (Aves: Elaninae) with Taxonomic Implications.” (på engelska). Diversity 12 (9). doi:10.3390/d12090327. 
  7. ^ Johnstone, R. E.; Storr, G. M. 1998. Handbook of Western Australian birds, volume I: non-passerines (emu to dollarbird). Western Australian Museum, Perth, Australia.
  8. ^ Garnett, S. 1992. Threatened and extinct birds of Australia. Royal Australasian Ornithologists' Union and Australian National Parks and Wildlife Service, Moonee Ponds, Australia.
  9. ^ Olsen, P. D. 1995. Australian birds of prey. Johns Hopkins University Press, Baltimore, Maryland.

Externa länkar redigera