Efat Ghazi (persiska: عفت قاضی), född 2 november 1935, död 6 september 1990 i Västerås, var en svensk kvinna som dödades i ett bombattentat i Sverige 1990.

Efat Ghazi föddes i en kurdiskt familj i norra Iran. Hennes far, Qazi Muhammad, var president i den kurdiska Mahabadrepubliken som utropades i iranska Kurdistan 1946. Efter juridikstudier i Iran arbetade Efat Ghazi som lärare, ett yrke hon fortsatte med i Sverige dit hon senare kom som flykting.[1] Hon fick uppehållstillstånd i Sverige 1985.[1] I Sverige återförenades hon också med sin make med vilken hon hade två döttrar.[1][2] Maken, Emir Ghazi, var tidigare ledamot av politbyrån i Iranska kurdistans demokratiska parti (PDK-I) och senare ledare för det nybildade Kurdistans självständighetsparti, vars verksamhet han fortsatte att driva aktivt från Sverige.[1] Efat Ghazi själv var inte politiskt aktiv.[1]

Den 6 september 1990 klockan 12.45 skadades Efat Ghazi allvarligt sedan hon öppnat en brevbomb utanför familjens radhus i Västerås.[1] Hon fördes till sjukhus där hon avled av skadorna knappt tre timmar senare.[1] Av de pappersrester som hittades vid attentatsplatsen framgick att brevet inte alls var avsett för henne utan för hennes make.[2] Irans regering utpekades snabbt som skyldigt till attentatet, som hade många likheter med andra mord och mordförsök på iranska oppositionella i exil under den här tiden.[3] Några år efter attentatet beslutade dock den svenska polisen att lägga ned utredningen på grund av brist på bevis.[3]

Cirka 1000 personer, varav många från utlandet, deltog i begravningståget vid Efat Ghazis begravning i Västerås. Bland talarna fanns bland andra den tidigare partiledaren för dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna C.-H. Hermansson.[4]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Fälth, Gun (7 september 1990). ”Kvinna sprängd till döds”. Dagens Nyheter. 
  2. ^ [a b] Westmar, Bo (7 september 1990). ”Bomben var avsedd för maken”. Dagens Nyheter. 
  3. ^ [a b] Rahimi, Babak (19 november 2002). ”Offer för Irans dödspatruller”. Mana. http://www.uppmana.nu/content/view/3173/32/. Läst 30 december 2007. [död länk]
  4. ^ Thorsten Engman (23 september 1990). ”Sorgetåg mot terror och våld”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-09-23/258/5. 

Se även redigera