Eduard Limonov
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Eduard Limonov (ryska: Эдуард Лимонов, verkliga namnet: Eduard Veniaminovitj Savenko, ryska: Эдуа́рд Вениами́нович Саве́нко), född 22 februari 1943 i Dzerzjinsk, död 17 mars 2020 i Moskva, var en rysk poet, författare och politiker, ledare för nationalbolsjevistiska partiet.
| Eduard Limonov Эдуард Лимонов | |
 Eduard Limonov i februari 2018. | |
| Född | Эдуард Вениаминович Савенко 22 februari 1943[1][2][3] Dzerzjinsk[4] |
|---|---|
| Död | 17 mars 2020[5][4][6] (77 år) Moskva[7] |
| Begravd | Trojekurovskojekyrkogården |
| Andra namn | Лимонов och Дед Лимон |
| Medborgare i | Sovjetunionen, Frankrike, Ryssland och statslöshet |
| Utbildad vid | Charkivs nationella pedagogiska universitet  |
| Sysselsättning | Författare[6], människorättsförsvarare, journalist, poet[6], dissident, politiker[6], publicist |
| Arbetsgivare | L’Humanité |
| Politiskt parti | |
| Det andra Ryssland (–) Socialist Workers Party Nationalbolsjevikiska partiet (–) | |
| Partner | Jekaterina Volkova Jelena Sjtjapova |
| Utmärkelser | |
| Andrej Belyj-priset | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Eduard Limonov föddes i staden Dzerzjinsk men växte upp i den ukrainska staden Charkiv, och flyttade sedan till Moskva. År 1973 tvingades han emigrera till USA, där han arbetade som korrekturläsare i emigranttidningen Novoje russkoje slovo. Hans första roman Det är jag, Editjka publicerades 1979. Från 1980 bodde han i Frankrike, där han fick medborgarskap. I början av 1990-talet fick han ryskt medborgarskap och flyttade tillbaka till Ryssland.
Limonov är grundaren av och var ledaren för det Nationalbolsjevikiska partiet sedan 1992, vilket enligt flera statsvetare bör betecknas som en fascistisk organisation.[8] Han besökte den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadžić under kriget i Bosnien-Hercegovina och sköt själv mot Sarajevo, vilket finns dokumenterat på video.
År 2010 bildade Limonov med andra f.d. nationalbolsjeviker ett nytt parti - Det andra Ryssland.
Limonov var initiativtagaren till kampanjen av manifestationer för samlingsfrihet i Ryssland. Kampanjen heter Strategi-31 och pågår i flera ryska städer sedan 2009 på 31 dagar av varje månad som har den.
Limonov stödde oppositionens kampanj Putin måste avgå, trots att han hade inte undertecknat dess upprop.
Eduard Limonov förklarade sig kandidat till presidentvalet i Ryssland år 2012.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Известия, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Steve Forbes (red.), Forbes, Forbes, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Polit.ru, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] L’écrivain et militant russe Edouard Limonov est mort (på franska), Le Monde, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Умер Эдуард Лимонов (på ryska), Strana.ua, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Умер Эдуард Лимонов (på ryska), Mail.ru, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Stephen Shenfield. Russian Fascism (Rand, 2000) ISBN 0765606356