Demokratiska förbundet för Finlands folk

finländskt politiskt samarbetsorgan

Demokratiska förbundet för Finlands folk (finska: Suomen kansan demokraattinen liitto, SKDL), även känt som Folkdemokraterna (Kansandemokraatit), var ett politiskt samarbetsorgan som grundades i november 1944 av Finlands kommunistiska parti (FKP) och vissa vänstersocialdemokrater. Medlemsorganisationer var utom kommunistpartiet Finlands demokratiska kvinnoförbund, Finlands demokratiska ungdomsförbund och Förbundet för socialistiska studerande (FSS, Sosialistinen opiskelijaliitto, SOL), grundat 1965.

Demokratiska förbundet för Finlands folk
Suomen kansan demokraattinen liitto
FörkortningDFFF
LandFinland
Grundat29 oktober 1944
Upplöst1990
Politisk ideologiSocialism
Kommunism
Marxism
Antikapitalism
Färg(er)Röd och grön
UngdomsförbundFinlands demokratiska undomsförbund
StudentförbundFörbundet for Socialistiska Studerande
KvinnoförbundFinlands demokratiska kvinnoförbund
Finlands politik
Politiska partier
Val
Folkdemokraten Mauno Pekkala var statsminister 1946-1948.

Organisation och historik

redigera

Bildandet av denna samlingsorganisation låg i linje med kommunisternas "folkdemokratiska" strategi i de sovjetockuperade länderna i Kontinentaleuropa: att tvinga in socialdemokraterna och samarbetsvilliga borgerliga krafter under det kommunistiska paraplyet och därefter beröva dem all makt. I Finland lyckades denna strategi av olika skäl inte, främst socialdemokraternas avvisande attityd till ett intimt samarbete. På sovjetiskt håll förutsatte man att kommunistpartiet skulle inneha kontrollen över samarbetsorganisationen, vars företrädare kallades folkdemokrater. Detta var även ständigt fallet, men fullständigt monolitisk var rörelsen inte: där fanns även en vänstersocialistisk gruppering som för det mesta tolererades av kommunisterna. Ordföranden för DFFF var oftast en socialist, medan generalsekreteraren var kommunist. Folkdemokraterna hade vid sidan av socialdemokraterna en stark aktivitet inom fackföreningarna och andra arbetarorganisationer samt bland annat en egen press, förlag och tryckerier.

DFFF vann stora framgångar vid riksdagsvalet 1945 och intog sedan en dominerande ställning i Finlands politiska liv fram till 1948, då det gick kraftigt tillbaka i riksdagsvalet och förlorade sin representation i landets regering, där det hade varit statsministerparti sedan 1946. Folkdemokraterna, som 1958–1962 utgjorde den största politiska grupperingen i Finlands riksdag, åtnjöt ett stabilt väljarunderstöd med röstandelar på inemot 20% i riksdagsvalen fram till mitten av 1970-talet, varefter väljarstödet halverades under de följande femton åren.

Efter närmare två decennier i oppositionen återkom folkdemokraterna i regeringsställning 1966 vid bildandet av den så kallade folkfrontsregeringen (regeringen Paasio I), en vänster-center-koalition under socialdemokratisk ledning. DFFF var även under 1970-talet representerat i ministärer av denna typ, vilket var ett led i Urho Kekkonens strävanden att integrera folkdemokraterna i det finländska samhället och därmed försvåra all subversiv verksamhet från deras sida. Sista gången folkdemokrater satt i regeringen var 1982–1983, varefter rörelsen förlamades av den interna konflikten inom kommunistpartiet. DFFF upplöstes 1990, varefter både dess och FKP:s verksamhet fortsattes av det nybildade Vänsterförbundet.

Valresultat

redigera

Finlands riksdag

redigera
År Mandat Röster Procent
1945
49 / 200
398 618 23,47%
1948
38 / 200
375 538 19,98%
1951
43 / 200
391 134 21,58%
1954
43 / 200
433 251 21,57%
1958
50 / 200
450 220 23,16%
1962
47 / 200
506 829 22,02%
1966
41 / 200
502 374 21,20%
1970
36 / 200
420 556 16,58%
1972
37 / 200
438 757 17,02%
1975
40 / 200
519 483 18,89%
1979
35 / 200
518 045 17,90%
1983
27 / 200
400 930 13,46%
1987
16 / 200
270 433 9,39%

Presidentval

redigera
År Kandidat Röster Procent Mandat
1950 Mauno Pekkala 338 035 21,4 % 67
1956 Eino Kilpi 354 575 18,7 % 56
1962 Paavo Aitio 451 750 20,5 % 63
1968 Förbundet ställde sig bakom Urho Kekkonen (C)
1978 Förbundet ställde sig bakom Urho Kekkonen (C)
1982 Kalevi Kivistö 348 359 11,0 % 32
1988 Kalevi Kivistö 330 072 10,67 % 26
Val Andel (%) Antal platser Ref
1960 22 %
2 410 / 12 408
[1]
1964 22 %
2 417 / 12 325
[1]
1968 16,9 %
1 770 / 11 856
[2]
1972 17,5 %
1 691 / 11 191
[3]
1976 18,5 %
2 050 / 12 739
[4]
1980 16,6 %
1 835 / 12 777
[4]
1984 13,1 %
1 482 / 12 881
[4]
1988 10,3 %
1 209 / 12 622
[5]

Partiledare

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b] (på finska, svenska och engelska) (  PDF) Kommunalvalen 1964. Finlands officiella statistik (XXIX B:2). Helsingfors: Statistikcentralen. 1965. sid. 14-15. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/104442/xkvaa_196400_1965_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 16 november 2021 
  2. ^ (på finska, svenska och engelska) (  PDF) Kommunalvalen 1968. Finlands officiella statistik (XXIX B:3). Helsingfors: Statistikcentralen. 1959. sid. 12-15. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/104447/xkvaa_196800_1969_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 16 november 2021 
  3. ^ (på finska, svenska och engelska) (  PDF) Kommunalvalen 1972. Finlands officiella statistik (XXIX B:4). Helsingfors: Statistikcentralen. 1974. sid. 12-15. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/104448/xkvaa_197200_1974_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 16 november 2021 
  4. ^ [a b c] ”1.2. Kommunalvalen 1976-2017, partiernas väljarstöd”. Statistikcentralen. Arkiverad från originalet den 7 december 2022. https://web.archive.org/web/20221207130801/https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/StatFin__kvaa/020_kvaa_2017_tau_102.px/. Läst 15 november 2021. 
  5. ^ (på finska, svenska och engelska) (  PDF) Kommunalvalen 1988. Finlands officiella statistik. Helsingfors: Statistikcentralen. 1989. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/104446/xkvaa_198800_1989_dig.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 16 november 2021