De la Myle (adelsätt)

adelsätt

De la Myle är en i Sverige bosatt ättegren av den kurländska ätten som sannolikt har fransk bakgrund.

De la Myle
UrsprungKurland
SätesgårdMaanpää, Rimito, Egentliga Finland
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1806
SvärdssidanBengt Georg De la Myle, d. 1806
SpinnsidanElisabet Fredrika Charlotta De la Myle, d. 1857

Ättegrenen i Sverige och FinlandRedigera

Den första i Sverige kända personen med namnet är ryttmästaren vid Norra skånska kavalleriregementet Johan Cristoffer De la Myle, som efter Stora nordiska kriget var bosatt i Maglehem i Skåne. Hans efterkommande var bosatta i sydvästra Finland, männen var militärer och kvinnorna ingifta i ståndssläkter. Den första som flyttade till Finland var dottern Eleonora Elisabet som 1754 gifte sig med vicebibliotekarien vid Akademien i Åbo Jakob Haartman, som 1776 utsågs till biskop i Åbo. I sitt testamente skänkte Eleonora Elisabet stora belopp till studentstipendier vid Akademien, till Åbo katedralskola, för undervisning av fattiga barn och uppehälle för fattiga prästänkor.[1]

Sonen från Maglehem, Carl Johan De la Myle bosatte sig i Tukums i Kurland och tjänade som kapten i en obekant militär enhet. Han gifte sig med Agata Lovisa von Brunnengräber från Kurland och de hann få två söner och tre döttrar innan de köpte och flyttade till rusthållet Maanpää[2] i Rimito i Egentliga Finland. Där föddes ytterligare en dotter och gården gick sedan i arv till de två sönerna i tur och ordning och sist till den äldre sonens dotter. Carl Johan rustade upp gården och försökte driva in en skuld som han ansåg att svenska kronan hade till borgarna i Jelgava utan att lyckas. Hans intresse för jakt gav honom anledning att skriva en handledning i saken.[3] Han hustru hade ett stort bibliotek med sig från Kurland och skrev poesi både på tyska och lettiska.[4]

Carl Johans äldre son Fredrik Ludvig tjänade först i Livdragonregementet, därefter i Petersburgs kejserliga bombardemang- och artilleriregemente och bistod den svenska ambassaden i Sankt Petersburg vid evakueringen inför Gustav III:s ryska krig.[5] Han tjänade under kriget i kungens närmaste omgivning och befordrades till major. Hans yngre bror Bengt Georg verkade över 20 år som fortifikationsofficer i den ryska armén, både i gränsdragningsarbeten och som lärare i S:t Petersburgs krigsskola. Vid hemkomsten grundade han en hemskola för unga officerare och adelsmän där språkstudier och kartografi var centrala områden. Vid hans död 1806 dog ättegrenen ut på manslinjen i Finland. Brorsdottern Elisabet Fredrika Charlotta övertog Maanpää där hon år 1857 avled som den sista av sin ättegren.

VapenRedigera

I ett enfärgat fält fyra franska liljor med spetsarna mot vapensköldens hörn. I hjälmprydnaden en lilja mellan två korslagda sablar flankerade av uppåtvända örnvingar.[6]

Medlemmar av den svenska ättegrenenRedigera

  • Johan Christoffer, ryttmästare. Gift med Anna Kristina Mask.
    • Eleonora Elisabet (1726–1810), donator. Gift 1754 med Jakob Haartman (1717–1788), biskop i Åbo.
    • Carl Johan (1728–1798), kapten. Gift 1750 med Agata Lovisa von Brunnengräber (1724–1787), författare.
      • Christina Elisabet Charlotta (1751–1814). Gift 1774 med Johan Parmen Timm (död 1801), brukspatron på Kauttua järnbruk.
      • Fredrik Ludvig (1752–1806), major. Gift 1791 med Carolina Charlotta Salonius (1773–1831) från Väcklax i Nagu.
        • Elisabet Fredrika Charlotta (1792–1857).
      • Bengt Georg (1753–1806), major, ingenjörsofficer.
      • Agata Eleonora (1754–1804). Gift 1780 med Johan Adolf Finckenberg (1709–1795), löjtnant.[7]
      • Agate Benigne Charlotte (1759–1789). Gift 1788 med Adolf Urban Hjulhammar (1752–1828), kapten.[8]
      • Dorothea Johanna Lovisa (1762–1789). Gift 1782 med Salomon Kreander (1755–1792), ekonomie professor i Åbo.

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Carpelan, T: Åbo donatorer intill år 1909, Åbo stads historiska museum 1910, Helsingfors, s 34–36
  2. ^ 60°19′44″N 22°0′19″Ö / 60.32889°N 22.00528°Ö / 60.32889; 22.00528 (Maanpää)
  3. ^ De la Myle, C.J: Tillförlitlig underwisning huru räfvar och wargar kunna fångas med så kallade räfsaxar, Åbo 1767
  4. ^ Anteckningar om svenska qvinnor s. 67
  5. ^ (anonym): En swensk officerares dag-bok : hållen öfwer en resa, genom Swerige, Ryssland, Pålen och Preussen, år 1788, Åbo 1789
  6. ^ Avbildat i Rymättylän historia (Rimito historia) I, Rymättylän kunta ja seurakunta 1982, s. 85, originalet på Museiverket i Helsingfors.
  7. ^ Johan Adolf Finckenberg
  8. ^ Adolf Urban Hjulhammar

WebbkällorRedigera

KällorRedigera

  • Rymättylän historia (Rimito historia) I, Rymättylän kunta ja seurakunta 1982
  • Rakkaudesta rakennuksiin. Kartanot Irja Sahlberg tutkimuskohteina (Av kärlek till byggnaderna. Herrgårdar i Irja Sahlbergs forskning), Turun museokeskuksen vuosikirja Aboa 2011/2012/75–76, Turku 2013, s. 48–51