Hundra dagarna
| ||||||||||||||||||||||
De hundra dagarna (franska: Les cent jours) kallas perioden mellan den 20 mars och 28 juni 1815, från dagen då Napoleon Bonaparte återvände till Paris från landsförvisningen på ön Elba i Medelhavet och återtog regeringsmakten, till datumet för restaurationen av kung Ludvig XVIII.
Napoleon steg i land i Golfe-Juan på Franska rivieran den 1 mars 1815 och begav sig med sin lilla styrka mot Grenoble över bergen, för att undvika att stöta ihop med regeringstrogna trupper i Rhône-dalen. Denna väg benämns numera Route Napoleon.
Under denna tid fördes det så kallade Sjunde koalitionskriget mellan Frankrike på ena sidan, och en koalition mellan Storbritannien, Ryssland, Österrike, Preussen och Sverige på den andra.[2] Sveriges roll i detta krig tycks dock bara ha varit nominell.
Krigets avgörande slag var Slaget vid Waterloo i Belgien den 18 juni 1815. Fyra dagar senare tvingades Napoleon till en andra abdikation samt ny landsförvisning, denna gång till ön Sankta Helena i Atlanten, där han dog den 5 maj 1821.
Kriget avslutades med Parisfreden, där Frankrike förlorade de territorier man vunnit under krigen 1790–1792, och därmed reducerades till gränserna man hade haft före 1790. Dessutom ålades man ett krigsskadestånd och en ockupation under högst fem år.