Hundra dagarna

(Omdirigerad från De hundra dagarna)
Hundra dagarna
Del av Sjunde koalitionskriget
Battle of Waterloo 1815.PNG
Slaget vid Waterloo, av William Sadler II.
Ägde rum 20 mars–8 juli 1815
Plats Dagens Belgien och Italien
Resultat Koalitionsseger, Andra Parisfreden
Stridande
Frankrike Franska kejsardömet Sjunde koalitionen: Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien
Kungariket Förenade Nederländerna Nederländerna
Kungariket Hannover Kungariket Hannover
Hertigdömet Nassau
Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg
Kungariket Preussen Preussen
Befälhavare och ledare
Frankrike Napoleon Bonaparte
Frankrike Michel Ney
Frankrike Emmanuel de Grouchy
Frankrike Nicolas Jean-de-Dieu Soult
Frankrike Louis Nicolas Davout
Storbritannien Hertigen av Wellington
Kungariket Preussen Gebhard Leberecht von Blücher
Styrka
800 000–1 000 000[1] 280 000[1]

De hundra dagarna (franska: Les cent jours) kallas perioden mellan den 20 mars och 28 juni 1815, från dagen då Napoleon Bonaparte återvände till Paris från landsförvisningen på ön Elba i Medelhavet och återtog regeringsmakten, till datumet för restaurationen av kung Ludvig XVIII.

Napoleon steg i land i Golfe-JuanFranska rivieran den 1 mars 1815 och begav sig med sin lilla styrka mot Grenoble över bergen, för att undvika att stöta ihop med regeringstrogna trupper i Rhône-dalen. Denna väg benämns numera Route Napoleon.

Under denna tid fördes det så kallade Sjunde koalitionskriget mellan Frankrike på ena sidan, och en koalition mellan Storbritannien, Ryssland, Österrike, Preussen och Sverige på den andra.[2] Sveriges roll i detta krig tycks dock bara ha varit nominell.

Krigets avgörande slag var Slaget vid Waterloo i Belgien den 18 juni 1815. Fyra dagar senare tvingades Napoleon till en andra abdikation samt ny landsförvisning, denna gång till ön Sankta Helena i Atlanten, där han dog den 5 maj 1821.

Kriget avslutades med Parisfreden, där Frankrike förlorade de territorier man vunnit under krigen 1790–1792, och därmed reducerades till gränserna man hade haft före 1790. Dessutom ålades man ett krigsskadestånd och en ockupation under högst fem år.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Chandler, David (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York: Macmillan. sid. 1015 
  2. ^ Nationalencyklopedin band 11, sidan 140