David Klöcker Ehrenstrahl
David Klöcker Ehrenstrahl, döpt 27 april 1628 i Hamburg,[1] död 23 oktober 1698 i Stockholm, var en svensk konstnär och adelsman. Han har fått hedersnamnet "den svenska målarkonstens fader".
David Klöcker Ehrenstrahl | |
Självporträtt med allegorier. | |
Födelsenamn | David Klöcker Ehrenstrahl |
---|---|
Född | 25 april 1628 Hamburg, Tyskland |
Död | 23 oktober 1698 (70 år) Stockholm, Sverige |
Begravningsplats | Storkyrkan |
Nationalitet | ![]() |
Konstnärskap | |
Fält | Måleri |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
BiografiRedigera
Ehrenstrahl deltog 1646–1648 som skrivare vid svenska fredskansliet i Osnabrück, studerade 1648 hos djurmålaren Juriaen Jacobsz i Hamburg och reste 1651 till Sverige på uppdrag av Carl Gustaf Wrangel, som erbjöd honom arbete och utbildning på Skokloster slott. En bild av Wrangels barn från 1651 är hans tidigaste kända arbete, och finns liksom en målning av Carl Gustaf Wrangel till häst från 1652 på Skokloster. Från 1652 stammar även en målning av en tartar i röd jacka och ett porträtt av Wrangels hovnarr Hasenberg, båda idag på Nationalmuseum. 1653 kom Ehrenstrahl i tjänst hos änkedrottning Maria Eleonora, som troligen bekostade den europeiska studieresa som Ehrenstrahl påbörjade 1655.[2]
Efter två års uppehåll i Venedig begav sig Ehrenstral till Rom, där han uppehöll sig ett par år och omhändertogs av kardinalen, lantgreven av Hessen. Här förvärvade Ehrenstrahl sin kännedom om Italiens 1500- och 1600-talskonst och utvecklades, möjligen under ledning av Pietro da Cortona, till en rutinerade dekorationsmålare av utpräglad barocktyp. 1659 hemkallades Ehrenstrahl av Karl X Gustav för att tillträda befattningen som hovmålare, men tog god tid på sig med återfärden som 1660 gick över Paris, där han tog starka och varaktiga intryck av Charles Le Brun, som just detta år introducerats vid hovet och fått ett alltmer ökat inflytande, samt över London, där han tog tydliga influenser av Karl II:s porträttmålare Sir Peter Lely. 1661 var Ehrenstrahl slutligen hemma i Sverige där han utnämndes till hovkonterfejare.[2]
Som sådan uppbar han en årlig lön på 600 daler silvermynt. Ehrenstrahl överhopades med uppdrag och beställningar och var tvungen att skaffa sig medhjälpare, varför han slutligen endast gjorde mindre retuscher på de arbeten som lämnade hans ateljé. Han adlades 1674 och utnämndes 1690 till hovintendent.
Ehrenstrahl stödde även på olika sätt Erik Dahlbergh i hans verk Suecia antiqua et hodierna.[1]
Bland Ehrenstrahls bästa målningar brukar nämnas den imponerande plafonden i Riddarhuspalatsets samlingssal, där han framställde moder Svea omgiven av dygderna. På Drottningholm och Gripsholm målade Ehrenstrahl också flera plafonder samt stora väggstycken med allegoriska motiv. I Storkyrkan i Stockholm finns de två jättedukarna Korsfästelsen och Yttersta domen, målade på 1690-talet. Ehrenstrahl utförde även en mångd förlageteckningar för kopparstick. Mest känd är Ehrenstrahls karusell, som återger festligheterna vid Karl XI:s kröning. Därutöver gjorde Ehrenstrahl utkast till några av illustrationerna i Karl X Gustavs historia av Samuel von Pufendorf.[2] År 2000 gav Postverket ut Sveriges hittills största frimärke, som också blev den polsk-svenske gravören Czesław Słanias 1000:e frimärke, Svenska konungars berömliga bedrifter av Ehrenstrahl
Många av hans mera genremässigt hållna tavlor visar större "friskhet", till exempel gruppen Brunnsmästaren i Medevi och hans söner (Gripsholms slott) samt Neger med papegojor och markattor (Nationalmuseum).[3] Han har dessutom gjort porträtt av bland andra Karl IX, Erik Dahlbergh, Georg Stiernhielm samt Agneta Horn (Sätuna säteri). Ehrenstrahl är även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum,[4] Nordiska museet,[5] Uppsala universitetsbibliotek,[6] Lunds universitetsbibliotek,[7] Hallwylska museet,[8] Norrköpings konstmuseum [9] och Malmö museum. Ett porträtt av Karl XI utfört av Ehrenstrahl finns på Militärsällskapet i Stockholm.
Den djupsinniga symboliken i hans stora dukar och plafonder har han tolkat i en katalogartad skrift 1694. Han utgav också för sina elever Kort handledning i målarkonsten, vilket är vår första konstteoretiska skrift.
Bland Ehrenstrahls många elever kan nämnas David von Kraft, Mikael Dahl, Jacob Clopmeyer, Kaspar Kenckel, Hans Georg Müller, David Richter den äldre, Daniel Stahl, Kristoffer Thomas, Kristian von Thun, miniatyristen Eric Utterhielm samt dottern Anna Maria Ehrenstrahl. Ehrenstrahl var även lärare till förnäma damer som Aurora och Amalia Wihelmina von Königsmarck.[2]
Ehrenstrahl uppförde det Ehrenstrahlska huset på Svartmangatan 22 i Gamla stan 1666.[10]
Ehrenstrahlsvägen i Södra Ängby, Stockholm är troligen uppkallad efter David Klöcker Ehrenstrahl.
FamiljRedigera
Ehrenstrahls far vid namn Klöker var skräddare i Hamburg och modern uppges ha hetat Otman (Othman). Sköldebrevets uppgift att han tillhört en tysk adlig ätt är obevisad. Han var gift två gånger. Första hustrun, Maria Momma var född i Amsterdam och dotter till Willem Momma och brorsdotter till Abraham Momma, adlad Reenstierna. I det äktenskapet föddes hans enda barn, Anna Maria Ehrenstrahl. Hans andra hustru var Emerentia Baumann. Han var morbror till David von Krafft.[1]
BildgalleriRedigera
Med årtalRedigera
Maria Elisabeth Stenbock (1651).
Margareta Juliana Wrangel och hennes syskon (1651).
Carl Gustaf Wrangel (1652).
Hovnarren Hinric Hasenberger (1652).
Georg Stiernhielm (1663).
Abraham Reenstierna på färd med ren och ackja (1671).
Karl XI till häst (1672).
Stilleben med två orrtuppar mot en brädvägg (1672).
Bengt Horn (1675).
Karl XI:s kröning i Uppsala Domkyrka (1675).
Orrspel (1675).
Knut Kurck (1676).
Johan Gabriel Stenbock (1677).
Axel Wachtmeister (1680).
Fredrik Vilhelm I av Brandenburg (1680).
Karl XI i slaget vid Lund (1682).
Peder Olofsson (1686).
Ulrika Eleonora av Danmark (1686).
Johan Henrik Voigt (1687).
Jean-Baptiste Tavernier (1688).
Axel Stålarm (1690).
Bengt Oxenstierna (1690).
Carolus Carlsson (1690).
Carl Gyllenstierna (1690).
Erik Lindschöld (1690).
Fabian Wrede (1641–1712) (1690).
Fredrik IV av Holstein-Gottorp (1690).
Hans Wachtmeister (1690).
Sveriges kungafamilj (1690).
Nils Gyldestolpe (1691).
Per Stålhammar (1692).
Andreas Nordenhielm (1693).
Nils Bielke (1695).
Karl XII (1697).
Utan årtalRedigera
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
Tryckta källorRedigera
- Larsdotter, Anna (2009). ”Hovmålaren Ehrenstrahl”. Populär historia (nr. 11): sid. s. 34–40. ISSN 1102-0822. https://popularhistoria.se/kultur/konst/konstnarer/hovmalaren-ehrenstrahl.
NoterRedigera
- ^ [a b c] Axel Sjöblom: David Klöcker Ehrenstrahl i Svenskt biografiskt lexikon (1949)
- ^ [a b c d] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
- ^ David Klöcker Ehrenstrahl i Nationalmuseums samlingar
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ Nordiska museet
- ^ Uppsala universitetsbibliotek}
- ^ Lunds universitetsbibliotek
- ^ Hallwylska museet
- ^ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 29 mars 2020
- ^ Bellman.org: Bellmans Stockholm, läst 22 januari 2011
Vidare lösningRedigera
Externa länkarRedigera
- Wikisource har verk av eller om David Klöcker Ehrenstrahl.
- Wikimedia Commons har media som rör David Klöcker Ehrenstrahl.
- Ehrenstrahl, David Klöcker (1628–1698) hos Digitaltmuseum
- David Klöcker Ehrenstrahl hos Europeana