Öppna huvudmenyn

Världsmästerskapet i fotboll för damer

internationell fotbollsturnering för damlandslag
(Omdirigerad från Dam-VM i fotboll)

Världsmästerskapet i fotboll för damer (engelska: FIFA Women's World Cup[1]), ofta beskrivet som Dam-VM i fotboll, är världsmästerskapet i fotboll för damer. Oftast är det VM-slutspelet, spelat vart fjärde år sedan 1991,[2] som åsyftas med begreppet. Det mest framgångsrika landslaget i damfotboll är USA som vunnit 4 titlar och även flest medaljer (4 guld, 1 silver och 3 brons: totalt 8 st). Utöver USA har även Tyskland (2 titlar), Japan (1 titel) och Norge (1 titel) vunnit VM.

Världsmästerskapet i fotboll för damer
Sport(er)fotboll
Platshela världen
Tidpunktvanligtvis junijuli
År1991
Geografisk omfattninghela världen
ArrangörFifa
Regerande mästare USA (2019)
Flest titlar USA (4)

Format och historikRedigera

Turneringen spelades första gången 1991 och har sedan dess arrangerats vart fjärde år. Det nuvarande turneringsformatet inkluderar ett kval och ett slutspel. Kvalet är fördelat regionsvis över FIFA:s medlemsorganisationers upptagningområden runt världen. Slutspelet, det som oftast förknippas med begreppet "Dam-VM", äger rum i ett land över tre veckors tid.

Dam-VM i fotboll räknas som den viktigaste internationella damtävlingen i fotboll och avgörs mellan kvalificerade landslag i fotboll som hämtas från FIFA:s medlemsländer. Det första turneringsarrangemanget ägde rum 61 år efter den första upplagan av herrarnas motsvarighet – Världsmästerskapet i fotboll 1930.

Turneringen tänktes ut av den dåvarande FIFA-presidenten João Havelange.[3] Den första turneringen avgjordes i Kina, i en turnering där 12 landslag deltog. 1995 års turnering avgjordes i Sverige, återigen med 12 deltagande lag.[4]

1999 års slutspel utspelades i USA, där hemmanationen tog hem turneringen efter en finalseger över Kina. Finalen i Rose Bowl noterade en publiksiffra på 90 185, världsrekord för ett idrottsevenemang för kvinnor.[5] USA arrangerade även 2003 års arrangemang, som Tyskland vann. I 2007 års slutspel, arrangerat i Kina, försvarade Tyskland sitt guld. 2011 års arrangemang ägde rum i Tyskland, och där vann Japan finalen efter en straffläggning mot USA. 2015 års arrangemang avgjordes i Kanada, och där inkluderade slutspelet för första gången 24 lag.[6]

ResultatRedigera

MedaljörerRedigera

År Värdnation Final Match om tredjepris
Vinnare Resultat Tvåa Trea Resultat Fyra
1991   Kina USA   2–1   Norge Sverige   4–0   Tyskland
1995   Sverige Norge   2–0   Tyskland USA   2–0   Kina
1999   USA USA   000000–0 (5–4 str.)   Kina Brasilien   000000–0 (5–4 str.)   Norge
2003   USA Tyskland   2–1 (e.f.)   Sverige USA   3–1   Kanada
2007   Kina Tyskland   2–0   Brasilien USA   4–1   Norge
2011   Tyskland Japan   2–2 (3–1 str.)   USA Sverige   2–1   Frankrike
2015   Kanada USA   5–2   Japan England   1–0 (e.f.)   Tyskland
2019   Frankrike USA   2–0   Nederländerna Sverige   2–1   England

MaratontabellRedigera

Notera att det är resultaten efter ordinarie speltid (90 minuter) som har räknats i tabellen. Seger efter förlängning eller efter straffsparkar räknas som oavgjord (resultatet efter ordinarie speltid). Seger ger 3 poäng, oavgjorda matcher ger 1 poäng och förluster ger 0 poäng. Siffror inom parenteser visar antalet deltagna mästerskap.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1   USA (7) 36 27 5 4 96 31 +65 86
2   Tyskland (6) 32 21 6 5 93 33 +60 69
3   Norge (6) 31 19 3 9 76 41 +35 60
4   Sverige (6) 29 18 3 8 54 33 +21 57
5   Brasilien (6) 26 14 5 7 53 33 +20 47
6   Kina (5) 24 13 5 6 48 25 +23 44
7   Japan (6) 22 6 4 12 23 45 −22 22
8   England (3) 12 5 4 3 22 20 +2 19
9   Kanada (5) 18 4 3 11 26 46 −20 15
10   Australien (5) 17 3 4 10 24 39 −15 13
11   Nigeria (6) 17 3 4 10 19 52 −33 13
12   Ryssland (2) 8 4 0 4 16 14 +2 12
13   Frankrike (2) 9 3 2 4 12 13 −1 11
14   Danmark (4) 14 3 2 9 21 25 −4 11
15   Nordkorea (4) 13 3 2 8 12 20 −8 11
16   Italien (2) 7 2 3 2 13 12 +1 9
17   Ghana (3) 9 1 1 7 6 30 −24 4
18   Kamerun (1) 3 1 0 2 3 5 −2 3
19   Chile (1) 3 1 0 2 2 5 −3 3
20   Taiwan (1) 4 1 0 3 2 15 −13 3
21   Mexiko (2) 6 0 2 4 4 22 −18 2
22   Skottland (1) 3 0 1 2 5 7 −2 1
23   Colombia (1) 3 0 1 2 0 4 −4 1
24   Nya Zeeland (3) 9 0 1 8 5 26 −21 1
25   Ekvatorialguinea (1) 3 0 0 3 2 7 −5 0
26   Sydafrika (1) 3 0 0 3 1 8 −7 0
27   Sydkorea (1) 3 0 0 3 1 11 −10 0
28   Jamaica (1) 3 0 0 3 1 12 −11 0
29   Thailand (1) 3 0 0 3 1 20 −19 0
30   Argentina (2) 6 0 0 6 2 33 −31 0

MedaljligaRedigera

Nation Guld Silver Brons Totalt
1   USA 4 1 3 8
2   Tyskland 2 1 0 3
3   Norge 1 1 0 2
  Japan 1 1 0 2
5   Sverige 0 1 3 4
6   Brasilien 0 1 1 2
7   Kina 0 1 0 1
  Nederländerna 0 1 0 1
9   England 0 0 1 1

SkyttedrottningarRedigera

År Spelare Nation Mål
1991 Michelle Akers   USA 10
1995 Ann-Kristin Aarønes   Norge 6
1999 Sissi   Brasilien 7
1999 Sun Wen   Kina 7
2003 Birgit Prinz   Tyskland 7
2007 Marta   Brasilien 7
2011 Homare Sawa   Japan 5
2015 Célia Šašić[7]   Tyskland 6

Turneringarnas bästa spelareRedigera

År Spelare Nation
1991 Carin Jennings   USA
1995 Hege Riise   Norge
1999 Sun Wen   Kina
2003 Birgit Prinz   Tyskland
2007 Marta   Brasilien
2011 Homare Sawa[8]   Japan
2015 Carli Lloyd   USA

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera