Wikipedia

Döderhultarn

träskulptör
Artikel Diskussion

Axel Robert Petersson, känd som Döderhultarn, född 12 december 1868 på gården Högatorp (Högetorp) i Döderhults socken utanför Oskarshamn i Småland, död 15 mars 1925 i Oskarshamn, var en svensk träskulptör.

Axel Petersson – "Döderhultarn".
Beväringsmönstring.
Döderhultarns ateljé i Oskarshamn.

BiografiRedigera

Döderhultarn var son till Per August Petersson och Eva Lotta, född Persdotter. Fadern var jordbrukare och nämndeman, men dog vid 43 års ålder 1877. Modern fick ensam ta hand om Axel och hans sex syskon och familjen flyttade då till gården Eckerhult. De flyttade 1889 in till ett hus vid Slottsgatan i Oskarshamn, där Petersson fick en egen snickarbod för sitt snidande. Petersons skolstudier gick inget vidare och han fick lov att avbryta sina studier vid Oskarshamns läroverk. Han sattes av sin mor i lära hos skulptören Edward Källström (far till Arvid Källström) men då han inte fick följa sitt eget huvud i skapandet där lämnade han snart läran. Familjens ekonomi blev allt sämre, och modern försökte skicka honom till USA, men Peterson kom inte längre än till Malmö, där han spelade bort sin reskassa på ett danskt klasslotteri och han tvingades återvända.[1]

I Oskarshamn sågs han mest som ett original. Han hade talfel och gick ständigt omkring i galoscher, då han ansåg att det skulle skydda honom om blixten slog ned i honom. Han uppvaktade gärna frispråkigt de unga kvinnorna i Oskarshamn och blev känd som "Pet'son Ekivok" och "Fättemön".[1]

Han gjorde rekryten hos Smålands husarer på Ränneslätt, där han fick möjlighet att studera hästarnas rörelsemönster vilket anses ha påverkat hans konstnärskap. Inledningsvis sålde Axel Petersson skulpturerna för en tjugofemöring vilket motsvarade den gamla tolvskillingen. Då han under köpslåendet brukade säga: Vi får väl säga en tolvskilling?, kallades han ofta för "Tolvskillingen". Axel Petersson uppmärksammades i hemstaden 1906 under 50-årsjubileet, då han belönades med 20 kronor och en silvermedalj inom kategorin Mansslöjd i samband med en industriutställning.

År 1906 lämnade han moderns bostad och flyttade han in i en liten ateljé i övervåningen på före detta sjömannen Charodotes Petterssons hus, Banan 345. Här förblev han bosatt fram till sin död. Modern avled 1909.[2]

Mot berömmelseRedigera

Döderhultaren var under större delen av sitt konstnärsliv endast känd i Oskarshamn med omnejd, då under namnet "Tolvskillingen". Först i 40-årsåldern tog hans berömmelse fart nationellt och internationellt. Det var också då man började kalla honom "Döderhultaren"[3] efter hemsocknen Döderhult. Redaktören för tidningen Söndags-Nisse, Hasse Zetterström ("Hasse Z"), fick upp ögonen för den originelle träskulptören från Småland i samband med en av tidningen anordnad karikatyrutställning 1909.[3]

Efter att av en handelsresande ha fått en träskulptur i gåva, föreställande en mager häst (en "Ottenbyare"),[4] bestämde Hasse Z sig för att beställa "så mycket han kunde få" av denne okände konstnärs skulpturer för att ha med i sin utställning. Med stadsfiskalen i Oskarshamn som mellanhand köptes två fulla lådor in av Döderhultarns konst. Dessa packades upp, "– Först «Begravningen» och «Bröllopet». Vi ställde upp pjäserna, ordnade dem rätt efter anvisning, och då vi slutligen togo alltsammans i betraktande fattades vi av en förvåning som satt i ett par dagar. Där bodde en ensam, tydligen mycket ensam, man nere i Småland och gjorde sådana ting och kastade dem ifrån sig, och ingen tog upp pärlorna." Karikatyrutställningen i Stockholm 1909 gjorde Döderhultarn känd nationellt.[5]

Internationell berömmelse fick Döderhultarn genom utställningarna vid Humoristernas Salong i Paris 1910; utställningar i Köpenhamn, Brighton, Rom och Turin 1911; utställningar i New York 1913 och i San Francisco och Chicago 1915.[6]

Det permanenta Döderhultarmuseet i Oskarshamn grundades 1911 och är idag inrymt i Kulturhuset på Hantverksgatan.

Döderhultarn finns förutom vid Döderhultarmuseet[7] även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[8], Nationalmuseum[9] i Stockholm, Kalmar konstmuseum[10], Sörmlands museum[11], Uppsala universitetsbibliotek[12], Helsingborgs museum[13], Kalmar läns museum[14] och Postmuseum.[15]

Verk och stilRedigera

Han är känd för sina grovt tillyxade träskulpturer, av både människor och djur. De mest kända grupperna är; Bröllop, Begravningen, Mönstringen och Husförhöret. Om man tittar på hans karikatyrer av dåtidens "kändisar" i Oskarshamn, ser man ett klart släktskap med Albert Engström. Döderhultarn har ett eget museum i Oskarshamn, Döderhultarmuseet. Dessutom kan man besöka hans lilla lägenhet, i vilken han bodde och hade sin ateljé. Ateljén finns fortfarande kvar några hundra meter norr om Oskarshamns centrum och hembygdsföreningen håller den öppen för visning under sommarmånaderna. En storskalig kopia av Döderhultarns mer kända verk, Bröllop, pryder idag en trafikrondell vid Oskarshamns mellersta infart.[16] Skulpturgruppen är utformad med hjälp av motorsåg av Leksandskonstnären Torbjörn Lindgren.[17]

CitatRedigera

” En nype mull, va ä en mer? „
– Axel Peterson, Döderhultarn
” Jag kom underfund med att mina gubbar inte gjorde sig om jag inte skar dem grovt. „
– Axel Peterson, Döderhultarn (1920-talet)
” Jag beundrade hans hänsynslösa realism och hans sätt att förenkla. Hans vilt riktiga blick på ansikten och kroppar! Hans tragiska syn på människor och djur. „
– Albert Engström
” Döderhultarns figurer måste betraktas var och en för sig. De är färdiga enstaka skulpturer, avslutade i sig själva. Han har sällan fixerat dem i fasta grupper med avsikt att göra en grupp. Då han har gjort det nån enstaka gång, som i Häradsrätten, har resultatet blivit av överväldigande verkan. „
– Bror Hjorth

BildgalleriRedigera

  • Häradsrätten.

  • På dansbanan.

  • Självporträtt.

  • Apokalypsen.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Sällsamheter i Småland, del 2, s. 209-210.
  2. ^ Sällsamheter i Småland, del 2, s. 213.
  3. ^ [a b] Jungmarker (1969), sidan 34.
  4. ^ "Ottenbyskandalen, en av vår tids första djurskyddsdebatter"
  5. ^ Jungmarker (1969), sidan 35.
  6. ^ Jungmarker (1969), sidan 36.
  7. ^ ”Döderhultarmuseet”. Arkiverad från originalet den 18 september 2020. https://web.archive.org/web/20200918210353/https://www.oskarshamn.se/kultur-och-fritid/kultur-upplevlser/kulturhuset/museer-i-oskarshamn/doderhultarmuseet/. Läst 18 september 2020. 
  8. ^ Göteborgs konstmuseum
  9. ^ Nationalmuseum
  10. ^ Kalmar konstmuseum
  11. ^ Sörmlands museum
  12. ^ Uppsala universitetsbibliotek
  13. ^ Helsingborgs museum
  14. ^ Kalmar läns museum
  15. ^ Postmuseum
  16. ^ Barometern Oskarshamns-Tidningen. ”Döderhultarna på plats i rondellen”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130716030152/http://www.barometern.se/nyheter/oskarshamn/doderhultarna-pa-plats-i-rondellen(3853497).gm. Läst 11 juli 2013. 
  17. ^ Östra Småland/Nyheterna. ”Han gör Döderhultarns Bröllop i storformat”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004221814/http://www.nyheterna.net/NYHETER/Oskarshamn/Han-goer-Doederhultarns-Broellop-i-storformat. Läst 11 juli 2013. 

Vidare läsningRedigera

  • Döderhultarn – vår berömda träskulptör – i ord och bild, Oskarshamn 1915
  • Döderhultarn – Uttalanden om konstnären Axel Petersson med bilder av hans träskulpturer, Hembygdsföreningen Döderhultarmuseet, Oskarshamn 1970
  • Sif Strand-Rönnbäck m fl: Axel Petersson Döderhultarn, Oskarshamns kulturförvaltning 1986
  • Jungmarker, Gunnar (1990). Axel Petersson – Döderhultarn (Nyutgåva). Stockholm: Carlsson. Libris 7665961. ISBN 91-7798-374-2 
  • Hökby, Nils-Göran: Döderhultarn i Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997)

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Döderhultarn&oldid=51787816"